Bröllop och lillebror fyller 25. Hur förklara att man inte firar?

Ja, man är den man är. Men det gäller ju i övrigt friska personer.
Du lider ju av någon form av psykisk ohälsa och då använder du ju detta med att man är som man är för att slippa ta tag i din ohälsa och istället avskärma dig allt mer. Inte bra.

Jag vet inte om du lider av någon form av funktions variation... men även om du gör det så är bröllop, begravningar etc något som ska firas. Och du får helt enkelt bara bita ihop. Gå i allafall till kyrkan, stanna en liten stund och lämna en present. Vissa saker kan man skylla på sin diagnos men annat är bara dålig uppfostran. Din bror kommer aldrig att förlåta dig om du inte kommer på hans bröllop. Födelsedag kan man kanske komma undan med att skicka en present. Men inte bröllop.

Allmänt tänker jag att någon variant av ”Jag firar och gratulerar inte, det betyder inte att jag inte bryr mig om personer” borde räcka som förklaring.

När det gäller de närmaste är kommunikation viktigt. Vet inte hur viktigt födelsedagar och bröllop är för din bror och vad ni har för relation men skulle råda dig att vara så öppen som möjligt med honom.

Avskärmar mig...? Njae, det vet jag inte. Men jag har annat att tänka på än bröllop och födelsedagar. Jag ser inte det viktiga, det är det.
Jag funderar på att swisha en slant, men jag är nog snål också. Det tar emot när man själv är väldigt sparsam och räknar kronor.
Ska jag ge något så vill jag att det ska gå till rätt saker.

Din bror begär inte pengar vad jag vet.
Däremot önskar han via sin inbjudan att du kommer på hans bröllop.
Så du kan fortsätta vara snål med slantarna. Men du försöker ju krångla dig ur detta genom att få det till att det handlar om pengar när det egentligen handlar om ditt onormala tillstånd av att tycka att det hela är för stressande för dig.

Du bör självklart gå dit.

Om du känner att du verkligen inte klarar av det så är din ide om att ljuga om ett positivt coronatest antagligen det bästa sättet att slippa utan att orsaka alltför mycket osämja. Se dock till att du ändå köper en present som du kan ge honom i efterhand eller som du ber dina föräldrar hämta och ta med till bröllopet.

Det skulle också vara lämpligt att skriva någon sorts hälsning som läses upp av toastmaster under middagen, men kanske du kan skippa om du tycker sånt är knepigt.

Glädjer du dig inte åt andra?

Kanske du skulle ha det bra av psykologsamtal.

Jävlar va tragisk du är, tror du gör rätt i att skippa bröllopet och avskärmar dig mer. Gör närheten din en tjänst.

Om man inte är på humör så kan man lätt bli ett sänke. Man kan säga att detta får du och jag fira en annan dag brorsan.
Lycka till med frun tillsvidare. Är hon otrogen så kan du komma så tar du och jag en semester.

Det hela påminner om en person i min släkt. En enstöring till gubbe som aldrig deltog i släktsammankomster etc. Och det var ok, alla visste att han var folkskygg helt enkelt. På ett par riktigt viktiga tillfällen (typ just bröllop eller begravningar) dök han dock upp på sin cykel. Efter 30 minuter eller så så tackade han dock för sig, sade att det var trevligt det här men nu måste jag nog bege mig hemåt och ta hand om lite saker.

Du kanske kan bete dig lite liknande. Var där bara en kort stund. Det uppskattas nog av alla andra. Alla vet nog att du gör en stor uppoffring där och det gör bröllopet extra högtidligt att du dök upp en liten stund.

I all välmening dock så kanske du skulle prata med en husläkare om det inte kan vara så att du har social fobi. Det kanske räcker med att du tar en tablett Prozac och plötsligt skulle du dyka upp på bröllopet och dansa på borden med slipsen knuten uppe i pannan.

en frisk människa går på sin brors bröllop även om humöret inte är på topp.
men en människa med mycket ångest och annan psykisk ohälsa kan förstås "kollapsa" i en sådan här situation.
men du framhärdar ju i att det inte är nått konstigt med dig utan att det är omgivningen som inte har rätt att ställa sådan här "krav" på dig.

Är det här på riktigt. Bröllop för din bror är en händelse som förhoppningsvis inträffar en gång i livet för brorsan. Hur kan man blåsa av det? Jag själv är introvert. Tog mig ändå till min brors bröllop. Höll till och med ett kort tal som uppskattades.

Födelsedagar går som sagt att välja bort. Tala med personerna det rör. Säg att du vill skippa födelsedagar och inte heller bli firad. Brorsans bröllop däremot skäms på dig.