Citat:
Njae. Jag följde SD från sista åren på 1990-talet. De låg långt under riksdagsspärren 2002. Nära 2006. Och sedan gick det av bara farten. I slutet av 1990-talet och fram tills de splittrades i SD och ND (2001 ?) så var de ganska radikala (för sin tid). Men lyssnar man på Anders Klarström idag, som gäst hos Robert Aschberg 1989 (året efter SD startades) så är det ju inget märkvärdigt alls.
Däremot hade SD fram till 2001 en "repatrierings"-punkt i partiprogrammet som då togs bort (alla som fått uppehållstillstånd efter 1975 skulle utvärderas och eventuellt skickas hem).
Nu är läget hemskt mycket värre än vad jag tror ens Anders Klarström kunde föreställa sig så snart. Därför kan t.o.m. SD återuppliva repatriering i sin retorik.
Sedan massinvasionen 2015 har det gått raskt utför för Sverige. För varje dag ökar antalet och volymen hos de som vill se såväl totalt invandringsstopp som återvandring och hårda tag. På "Det goda samhället" var det idag flera intressanta krönikor från halvkända debattörer i alternativmedia som skrev mer utmanande än de tidigare gjort. Inte minst Richard Sörmans "Jag vill att de åker hem" (https://detgodasamhallet.com/2021/06/03/richard-sorman-jag-vill-att-de-aker-hem/)l Kommentarerna visar att alla håller med.
Med kommande fastighetsskatt, skrotning av ISK, förmögenhetsskatt samtidigt klaner och accellererande brottslighet och försvinnande välfärd är Sverige på väg mot den perfekta stormen. Inte riksdagsvalet 2022. Men 2026 är alla "bets off". Då har troligen Nyans vuxit och tagit sig ton och får synas i de mångkulturella debattsofforna med programledare i slöja. Då har antingen SD radikaliserats eller AFS seglar in på en räkmacka.
Däremot hade SD fram till 2001 en "repatrierings"-punkt i partiprogrammet som då togs bort (alla som fått uppehållstillstånd efter 1975 skulle utvärderas och eventuellt skickas hem).
Nu är läget hemskt mycket värre än vad jag tror ens Anders Klarström kunde föreställa sig så snart. Därför kan t.o.m. SD återuppliva repatriering i sin retorik.
Sedan massinvasionen 2015 har det gått raskt utför för Sverige. För varje dag ökar antalet och volymen hos de som vill se såväl totalt invandringsstopp som återvandring och hårda tag. På "Det goda samhället" var det idag flera intressanta krönikor från halvkända debattörer i alternativmedia som skrev mer utmanande än de tidigare gjort. Inte minst Richard Sörmans "Jag vill att de åker hem" (https://detgodasamhallet.com/2021/06/03/richard-sorman-jag-vill-att-de-aker-hem/)l Kommentarerna visar att alla håller med.
Med kommande fastighetsskatt, skrotning av ISK, förmögenhetsskatt samtidigt klaner och accellererande brottslighet och försvinnande välfärd är Sverige på väg mot den perfekta stormen. Inte riksdagsvalet 2022. Men 2026 är alla "bets off". Då har troligen Nyans vuxit och tagit sig ton och får synas i de mångkulturella debattsofforna med programledare i slöja. Då har antingen SD radikaliserats eller AFS seglar in på en räkmacka.
Ditt sista stycke är viktigt.
Det så få människor förstår, är att ett oppositionspartis öde avgörs vart fjärde år i val. Retorik och partiprogram ska anpassas efter en analys av hur situationen i riket ser ut i kommande valrörelse. Och nästa. Och nästa...
Därför är det meningslöst att diskutera varken AfS eller Partiet Nyans möjligheter genom att sätta deras politik i ljuset av det momentana tillståndet.
Verkligheten utvecklas på ett visst sätt. Den utvecklingen har en hastighet och riktning. Frågan är om AfS politik och retorik konvergerar mot en någon punkt i den utvecklingen? Ja, svarar jag.
SD agerar idag och sedan länge på ett helt annat sätt. Man taktiserar nära nog vecka till vecka. Skär bort lojala företrädare för ”fel och brister” som just bedöms taktiskt där och då. Man saknar helt en omsorg om medlemmarna och i stora delar av landet är det lokala företrädarna helt slätstrukna i sin politiska gärning, samtidigt som de styr hänsynslöst med hård hand i kommunföreningen. Partiledaren är uppenbart trött, men ingenting tyder på att han kommer att kliva av. Gör han ändå det, finns inga tydligt starka individer som väntar på att axla rollen som partiledare.
Vill man förstå svagheten i SD, så tänk en fiktiv debatt mellan Åkesson och ett mer nationalistiskt partis företrädare. Försök se framför er när Åkesson ska försvara ”öppen svenskhet” och han tvingas försöka vara nationalist samtidigt som han ska tassa runt frågor om etnicitet. Försöka kan ni, men ni kommer aldrig få se det ske i verkligheten. Den aura av duglighet och klarspråk som omgärdar honom i förhållandet gentemot 7-kövern, skulle vara som bortblåst och en sådan Åkesson vill man förstås inte visa upp. Alltså kommer det finnas ett politisk vakuum på SD:s ena sida. Detta vakuum kommer med tiden att fyllas med innehåll. Det återstår att se om det blir AfS. Jag hoppas det.