Citat:
Ursprungligen postat av
JOBengtsson
Förstår fortfarande inte det här.
Att försöka vinna väljare genom att närma sig M är problematiskt för SD på flera sätt. Tidigare har man utan anpassning vunnit många M-väljare, och det stämmer kanske att det närmande som nu pågår inte ökat deras antal särskilt mycket. Men anledningen till att man nu i större utsträckning håller med dem är ju inte längre att man vill vinna väljare från dem. Det är ju i stället bara att man vill bli accepterade av dem, som en del av det nya "konservativa blocket".
Jag vet inte om du menar att AfS bara bör satsa på att vinna väljare från SD. Det håller jag i så fall inte med om. Snarare borde man undvika att satsa på just det. Som det "nya tredje", ett nytt idéparti vars ideologi utvecklats och fördjupats långt utöver SD:s och vars företrädare inte har någon bakgrund i sunkbunkern, skulle AfS, hoppades jag, ha bättre förutsättningar än SD att vinna väljare från hela det gamla spektrum från M till V.
Du talar om en önskvärd framtid, antar jag. Jag tillhör de som tycker att AfS:s program bygger på försiktiga formuleringar, och jag menar även att AfS skulle ha mycket att tjäna på en mer slagkraftig och skandalös stil. I den stilen är det inte heller uteslutet att en ideologi skulle kunna utvecklas som ännu så länge är outtalad. AfS skulle t ex kunna utveckla sin uppfattning om vem som är svensk och vad som är svenskt, med tydliga motiveringar som avgränsar svenskheten mot de urvattnade begrepp om svenskhet som är förhärskande hos svenskarna själva. Det är så man kan få fler att vakna ur slummern.
Men samtidigt kan jag konstatera att Gustav Kasselstrand med flera inte helt verkar se vilken sjukdom som drabbat svensken. Jag betvivlar att där finns något sådant som ett ideologiskt djup. Det är inte bara samhället som är sjukt, utan det finns en ännu värre sjukdom i svenskarnas hjärtan. Återvandring medelst flyg är ett bra förslag som jag stöder, men dramatiseringen av det är en slapstick som svensken inte kan ta till sig. Den som vill vinna en stor andel av svenskarna för en nationalistisk politik måste våga släppa taget om myten om Sverige och hålla långa tal om det helvete som är svenskarnas vardag.
Nu när EU-parlamentsval stundar så innebär det att vi måste acceptera att Sverige inte längre presterar ett samhälle som vi kan vara stolta över. Sverige är en lockelse för många utlänningar men ett helvete för svenskarna, och det solklart värsta landet i hela unionen om vi ska bedöma länderna efter i vilken mån ledarna tillvaratar urbefolkningens intressen.
Att omvandla löftet om att vara svenskarnas röst i politiken till en ideologi och till ett budskap som möter dem i det mentala landskap där de befinner sig är en stor utmaning som jag hoppas att AfS kommer att axla i en tyngre och mer allvarsam stil än tidigare. Jag uppskattar humorn men huvuddragen i stämningen behöver förändras. Svenskarnas liv präglas inte av ljus och öppenhet utan av plågor, förbud och självförnekelse. Att stå vid pulpeten och predika enkla lösningar lockar inte dem som är långt borta från sanningen och som dagligen plågas. Några har i tråden proklamerat att man inte får ha offerkoftan på sig, men de glömmer då att svenskarna
är offer för den värsta politik mot en urbefolkning som världshistorien har skådat. Huvudfokus måste bort från såväl invandrare som etablissemang och istället landa i svenskens förmörkade hjärta.
