Citat:
Det skulle vara märkligt om man hade en annan utgångspunkt än att cyklande ska färdas efter varandra. Detta är specifikt reglerat i trafikförordningen 6:1, precis som SVT1970 angav ovan.
"Cyklande skall färdas efter varandra. När det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken får de dock färdas i bredd."
Regeringen anser alltså att utgångspunkten är att cyklande skall färdas efter varandra, men att undantagsvis kan de få färdas i bredd när omständigheterna tillåter det.
Sen är det förstås många som struntar i det och cyklar olagligt, men det är en annan sak.
"Cyklande skall färdas efter varandra. När det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken får de dock färdas i bredd."
Regeringen anser alltså att utgångspunkten är att cyklande skall färdas efter varandra, men att undantagsvis kan de få färdas i bredd när omständigheterna tillåter det.
Sen är det förstås många som struntar i det och cyklar olagligt, men det är en annan sak.
Det här är en sådan där ganska till intet förpliktigande grundregel som måste skrivas ut precis som det står att fordons ska färdas till höger (3 kap. 7 §) och ska inte tas alltför hårt i vidare utläggningar om vad som är lagligt eller olagligt.
Formuleringen "utan fara eller olägenhet" används tyvärr gärna av bilister som vill ondgöra sig över cyklister och övertoikas som närmast ett totalförbud. Men uttrycket förekommer på 9 ställen i trafikförordningen och ska förstås som ett särskilt begrepp, som är medvetet vagt för att kunna användas vid lagföring och rättsprocess.
Lämpligen kan man ta 3 kap. 27 § till hjälp för att förstå innebörden.
Citat:
Det här sättet att mötas i en korsning är snarare regel än undantag och tillämpas oftast helt utan krångel. Det går alltså att se på cyklande i bredd på samma sätt, dvs. att det i princip alltid är tillåtet på det sätt som det används av motionscyklister i grupp på ett ordnat sätt.
Ursprungligen postat av Trafikförordningen 3 kap. 27 §
Fordon som från motsatta håll förs in i en vägkorsning och som båda skall svänga till vänster i sin färdriktning får vid möte hållas till vänster, om det kan ske utan fara eller olägenhet.
Det är rent generellt svårt att föreställa sig en situation när gruppcykling i bredd skulle kunna utgöra fara i sig, dvs. utan att något annat trafikbrott förövas. Dessa gruppcyklingar påverkar inte annan trafik mer än vad en traktor i ca 30 km/h gör, som tar upp hela det ena körfältet, och det utgör inte i sig fara vid normal färd. Bilister och andra som kommer bakifrån har såväl skyldighet att hålla laglig hastighet, som att se till att kunna stanna inför varje hinder som går att förutse (3 kap. 14 §). (Kom gärna med exempel på när cyklande i bredd i sig (!) skulle kunna utgöra fara!)
När det gäller olägenhet, så går det också att jämföra med traktorer och liknande långsamtgående fordon. Att en stressad bilist tvingas sänka farten – eller t o m bromsa – och vänta i tio sekunder eller t o m en minut på att kunna genomföra en laglig omkörning (enligt 3 kap. 33 och 36 §§) är alltså inte vad som avses i trafikförordningen med begreppet olägenhet. Det är en helt normal situation på allt utom motorvägar och stora landsvägar att komma ifatt ett eller flera fordon som färdas långsammare och tvingas bromsa in för det och vänta bakom på ett tillfälle att köra om säkert. Här har bilister skämts bort de senaste decennierna med breda landsvägar utan korsningar utanför städerna, där de kan åka utan att behöva tänka på andra trafikslag. Nu, när bilister har glömt bort hur man hanterar andra trafikslag på vägen, så gnälls det från det hållet på att alla vägar ska vara fria från något som tvingar dem att någonsin lätta på gasen. (Tänk curling!)
Tar man hänsyn till vad som står i 3 kap. 33 och 36 §§, så utgör i realiteten cyklister i bredd som regel inte något större hinder för omkörning än vad en ensam cyklist gör. De vägar som gruppcyklister använder är oftast inte landsvägar, utan mindre vägar som är antingen 6 eller 7 meter breda, och där finns det inte utrymme att göra en laglig omkörning av en ensam cyklist utan att gå över i mötande körfält, vilket gör att i praktiken omkörning av även cyklister ensamma eller på ett led är olaglig vid mötande trafik.
Därför är det nästan aldrig olagligt att cykla i bredd och definitivt inte på det ordnade sätt på två led som tillämpas av motionscyklister. Istället är detta sätt att färdas i grupp på cykel att föredra som säkrare – och det rekommenderas t o m av den brittiska polisen – då det hjälper bilister att göra säkra omkörningar av cyklister genom att det påminner om att omkörning vid möte är olagligt då breddcykling gör detta fysiskt omöjligt.
Men tyvärr känner sig många okunniga bilister kränkta av detta och tror att det skulle vara olagligt att cykla i bredd med över- och vantolkning av paragrafer de inte förstår och inte kan sätta in i ett större sammanhang.
För övrigt går det bra att ignorera vad Methos skriver. H*n vet tydligt inte vad h*n pratar om.
Citat:
Förlåt, men är ditt argument att eftersom traktorer påverkar trafiken så är det helt ok att cyklar gör det också? Har traktorer en helt egen vägbana att köra på också?Det skulle vara märkligt om man hade en annan utgångspunkt än att cyklande ska färdas efter varandra.
Det här är en sådan där ganska till intet förpliktigande grundregel som måste skrivas ut precis som det står att fordons ska färdas till höger (3 kap. 7 §) och ska inte tas alltför hårt i vidare utläggningar om vad som är lagligt eller olagligt.
Formuleringen "utan fara eller olägenhet" används tyvärr gärna av bilister som vill ondgöra sig över cyklister och övertoikas som närmast ett totalförbud. Men uttrycket förekommer på 9 ställen i trafikförordningen och ska förstås som ett särskilt begrepp, som är medvetet vagt för att kunna användas vid lagföring och rättsprocess.
Lämpligen kan man ta 3 kap. 27 § till hjälp för att förstå innebörden. Det här sättet att mötas i en korsning är snarare regel än undantag och tillämpas oftast helt utan krångel. Det går alltså att se på cyklande i bredd på samma sätt, dvs. att det i princip alltid är tillåtet på det sätt som det används av motionscyklister i grupp på ett ordnat sätt.
Det är rent generellt svårt att föreställa sig en situation när gruppcykling i bredd skulle kunna utgöra fara i sig, dvs. utan att något annat trafikbrott förövas. Dessa gruppcyklingar påverkar inte annan trafik mer än vad en traktor i ca 30 km/h gör, som tar upp hela det ena körfältet, och det utgör inte i sig fara vid normal färd. Bilister och andra som kommer bakifrån har såväl skyldighet att hålla laglig hastighet, som att se till att kunna stanna inför varje hinder som går att förutse (3 kap. 14 §). (Kom gärna med exempel på när cyklande i bredd i sig (!) skulle kunna utgöra fara!)
När det gäller olägenhet, så går det också att jämföra med traktorer och liknande långsamtgående fordon. Att en stressad bilist tvingas sänka farten – eller t o m bromsa – och vänta i tio sekunder eller t o m en minut på att kunna genomföra en laglig omkörning (enligt 3 kap. 33 och 36 §§) är alltså inte vad som avses i trafikförordningen med begreppet olägenhet. Det är en helt normal situation på allt utom motorvägar och stora landsvägar att komma ifatt ett eller flera fordon som färdas långsammare och tvingas bromsa in för det och vänta bakom på ett tillfälle att köra om säkert. Här har bilister skämts bort de senaste decennierna med breda landsvägar utan korsningar utanför städerna, där de kan åka utan att behöva tänka på andra trafikslag. Nu, när bilister har glömt bort hur man hanterar andra trafikslag på vägen, så gnälls det från det hållet på att alla vägar ska vara fria från något som tvingar dem att någonsin lätta på gasen. (Tänk curling!)
Tar man hänsyn till vad som står i 3 kap. 33 och 36 §§, så utgör i realiteten cyklister i bredd som regel inte något större hinder för omkörning än vad en ensam cyklist gör. De vägar som gruppcyklister använder är oftast inte landsvägar, utan mindre vägar som är antingen 6 eller 7 meter breda, och där finns det inte utrymme att göra en laglig omkörning av en ensam cyklist utan att gå över i mötande körfält, vilket gör att i praktiken omkörning av även cyklister ensamma eller på ett led är olaglig vid mötande trafik.
Därför är det nästan aldrig olagligt att cykla i bredd och definitivt inte på det ordnade sätt på två led som tillämpas av motionscyklister. Istället är detta sätt att färdas i grupp på cykel att föredra som säkrare – och det rekommenderas t o m av den brittiska polisen – då det hjälper bilister att göra säkra omkörningar av cyklister genom att det påminner om att omkörning vid möte är olagligt då breddcykling gör detta fysiskt omöjligt.
Men tyvärr känner sig många okunniga bilister kränkta av detta och tror att det skulle vara olagligt att cykla i bredd med över- och vantolkning av paragrafer de inte förstår och inte kan sätta in i ett större sammanhang.
För övrigt går det bra att ignorera vad Methos skriver. H*n vet tydligt inte vad h*n pratar om.
Det här är en sådan där ganska till intet förpliktigande grundregel som måste skrivas ut precis som det står att fordons ska färdas till höger (3 kap. 7 §) och ska inte tas alltför hårt i vidare utläggningar om vad som är lagligt eller olagligt.
Formuleringen "utan fara eller olägenhet" används tyvärr gärna av bilister som vill ondgöra sig över cyklister och övertoikas som närmast ett totalförbud. Men uttrycket förekommer på 9 ställen i trafikförordningen och ska förstås som ett särskilt begrepp, som är medvetet vagt för att kunna användas vid lagföring och rättsprocess.
Lämpligen kan man ta 3 kap. 27 § till hjälp för att förstå innebörden. Det här sättet att mötas i en korsning är snarare regel än undantag och tillämpas oftast helt utan krångel. Det går alltså att se på cyklande i bredd på samma sätt, dvs. att det i princip alltid är tillåtet på det sätt som det används av motionscyklister i grupp på ett ordnat sätt.
Det är rent generellt svårt att föreställa sig en situation när gruppcykling i bredd skulle kunna utgöra fara i sig, dvs. utan att något annat trafikbrott förövas. Dessa gruppcyklingar påverkar inte annan trafik mer än vad en traktor i ca 30 km/h gör, som tar upp hela det ena körfältet, och det utgör inte i sig fara vid normal färd. Bilister och andra som kommer bakifrån har såväl skyldighet att hålla laglig hastighet, som att se till att kunna stanna inför varje hinder som går att förutse (3 kap. 14 §). (Kom gärna med exempel på när cyklande i bredd i sig (!) skulle kunna utgöra fara!)
När det gäller olägenhet, så går det också att jämföra med traktorer och liknande långsamtgående fordon. Att en stressad bilist tvingas sänka farten – eller t o m bromsa – och vänta i tio sekunder eller t o m en minut på att kunna genomföra en laglig omkörning (enligt 3 kap. 33 och 36 §§) är alltså inte vad som avses i trafikförordningen med begreppet olägenhet. Det är en helt normal situation på allt utom motorvägar och stora landsvägar att komma ifatt ett eller flera fordon som färdas långsammare och tvingas bromsa in för det och vänta bakom på ett tillfälle att köra om säkert. Här har bilister skämts bort de senaste decennierna med breda landsvägar utan korsningar utanför städerna, där de kan åka utan att behöva tänka på andra trafikslag. Nu, när bilister har glömt bort hur man hanterar andra trafikslag på vägen, så gnälls det från det hållet på att alla vägar ska vara fria från något som tvingar dem att någonsin lätta på gasen. (Tänk curling!)
Tar man hänsyn till vad som står i 3 kap. 33 och 36 §§, så utgör i realiteten cyklister i bredd som regel inte något större hinder för omkörning än vad en ensam cyklist gör. De vägar som gruppcyklister använder är oftast inte landsvägar, utan mindre vägar som är antingen 6 eller 7 meter breda, och där finns det inte utrymme att göra en laglig omkörning av en ensam cyklist utan att gå över i mötande körfält, vilket gör att i praktiken omkörning av även cyklister ensamma eller på ett led är olaglig vid mötande trafik.
Därför är det nästan aldrig olagligt att cykla i bredd och definitivt inte på det ordnade sätt på två led som tillämpas av motionscyklister. Istället är detta sätt att färdas i grupp på cykel att föredra som säkrare – och det rekommenderas t o m av den brittiska polisen – då det hjälper bilister att göra säkra omkörningar av cyklister genom att det påminner om att omkörning vid möte är olagligt då breddcykling gör detta fysiskt omöjligt.
Men tyvärr känner sig många okunniga bilister kränkta av detta och tror att det skulle vara olagligt att cykla i bredd med över- och vantolkning av paragrafer de inte förstår och inte kan sätta in i ett större sammanhang.
För övrigt går det bra att ignorera vad Methos skriver. H*n vet tydligt inte vad h*n pratar om.
Det argumentet är lite som att säga: det är en massa folk som skadas av fallande istappar så det borde inte vara något problem om jag klappar till någon på käften.
Att traktorer också saktar in trafiken är inget argument för att du också skall få göra det.
Citat:
Det är en personlig åsikt. Men nu har regeringen valt att skriva in att det får ske under vissa omständigheter, så då kan du inte omdefiniera när det inte får ske till "ALLTID." 
"minska farten" betyder inte "STANNA."
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera