Flat Earth--Jorden är platt

I min värld är horisonten en barriär som vi ej ser bortom, den kan vara 5 km bort, den kan vara 500 km bort, allt beror på din höjd över marken och hur mycket mark, hur mycket avstånd, som får plats mellan dig och din horisont. Ditt perspektiv avgör.

Jag undrar återigen varför du försöker säga att begränsingen för vad vi kan se ovan oss skulle vara densamma som vad vi kan se längst med marken? Vet du något som inte jag vet om hur den här kurvlösa begränsningen borde yttra sig?

I min värld är horisonten en barriär som vi ej ser bortom...

Är du seriöst inte kapabel att kunna mäta ut hur långt bort vi kan se över öppet hav?

Vad fattas dig?
Du förstår inte vad du själv säger. Du skriver att horisonten är begränsningen för hur långt vi kan se, och då förklarar jag för dig att solen när den går ner befinner sig vid horisonten, och enligt dig så kan den då inte vara mer än ungefär fem kilometer bort, för horisonten begränsas av hur långt vi kan se.

Kan du förklara varför du seriöst inte försöker falsifiera ett endaste evidens för jordens sfäriska form?

Handlar det om att du inte får gå ut? Vill du att vi tar fram något experiment du kan göra inifrån din psykavdelning?

Har du tillgång till att komma ut i friska luften ibland? Hur stort utrymme har du tillgång till? Hur länge?

Snälla rara, inte bli arg för att du inte förstår frågan.

Frågan lyder:
Hur vet du hur långt bort något som rör sig över himlen ska synas för mig som tittar mot horisonten, i en värld där horisonten inte orsakas av en kurva? Berätta nu istället för att försöka såra mina känslor.

Du säger att horisonten är begränsningen för hur långt vi kan se. Horisonten är ungefär 5 km bort.

Solen som vi kan se vid horisonten är betydligt längre bort. Många flygplan är betydligt längre bort.

Hur kan vi se dem om begränsningen för hur långt vi kan se är fem kilometer enligt dig? Om horisonten begränsas av en kurva eller inte är irrelevant. Du skriver att horisonten är så långt vi kan se.

Svara på det INNAN du ställer frågor till mig, tack.

Jag skriver att horisonten är en barriär som hindrar oss att se till det oändliga. Aldrig har jag påstått hur långt vi kan eller inte kan se bortom horisonten, speciellt inte vad det gäller saker som följer det "himmelska" perspektivet, typ solen, flygplan.

I min värld är horisonten en barriär som vi ej ser bortom, den kan vara 5 km bort, den kan vara 500 km bort, allt beror på din höjd över marken och hur mycket mark, hur mycket avstånd, som får plats mellan dig och din horisont. Ditt perspektiv avgör.

Jag undrar återigen varför du försöker säga att begränsingen för vad vi kan se ovan oss skulle vara densamma som vad vi kan se längst med marken? Vet du något som inte jag vet om hur den här kurvlösa begränsningen borde yttra sig?

Men du verkar ju tycka det är jättekonstigt att de försvinner som de gör, och då undrar jag vad det är du vet som inte jag vet om försvinnandet av objekt i himlen, i det här kurvlösa scenariot vi målar upp?

NEJ! Du skriver som följer, citat från dig:
Alltså kan vi inte se längre än till horisonten när vi befinner oss på marken.

Ändå vet vi alla att solen är längre bort än så, och Turning Torso, och en hel del annat som finns vid horisonten.
Det är du som säger att horisonten är en begränsning för hur långt vi kan se.
Jag tycker inte det är det minsta konstigt att saker försvinner under horisonten. Du blandar nog ihop mig med dig själv eller med någon annan på din avdelning.

Du tycker det är orimligt att solen ska synas när en 5 meter hög segelbåt inte syns. Jag undrar varför du tycker det, då det rör sig om något som färdas längst med marken kontra något som befinner sig väldigt högt på himlen.

Ditt svar är att... Jag befinner mig på en psykiatrisk vårdmottagning?

Hur vet du hur långt bort något som rör sig över himlen ska synas för mig som tittar mot horisonten, i en värld där horisonten inte orsakas av en kurva? Berätta nu istället för att försöka såra mina känslor.

... Borde vi kanske granska fenomenet närmare?
...

Varför sätter du ordet horisont inom situationstecken?

En horisont är den gräns där himmel och mark möts i ditt synfält, en sorts barriär som hindrar dig att se hur långt som helst. Enligt dig sker detta på grund av en bakomliggande kurva, då jorden enligt dig är en sfär.

Enligt mig sker detta på grund av perspektiv, och begränsningar i hur långt vi kan se över en platt yta som sträcker sig över mycket stora ytor.

Hur tar vi reda på vem av oss som har rätt? Borde vi kanske granska fenomenet närmare?

Inte mycket som påminner om att den här båten åker över en kurva, eller att horisonten skulle vara en fysisk plats. Kanske möjligtvis att botten tycks försvinna först, på ett riktigt grumligt och icke-fysiskt manèr. Anledningen att vi kan säga att båten försvinner på ett sätt som inte ser ut att vara orsakat av en kurva, är att vi granskar fenomenet närmare. Högupplöst video, kraftig zoom. Bra, ska det se ut. Nu granskar vi fenomenet närmare. Vad vetenskapligt av oss!
https://youtu.be/jS-xkBtv5Wc

[i]
Menar du att det bara är en slump att jordens radie och diametern passar exakt in på verkligheten. Svara mig gärna på den frågan. Men låt mig gissa, du kommer bladdra om något annat.

Det förutsätter såklart att horisonten är en fysisk plats. Vid närmare granskning, så tycker inte jag horisonten ser ut att vara en fysisk plats. Men du tycker den här horisonten ser ut som en skarp linje, där allt bortom kurvar sig bort från betraktaren?

https://youtu.be/n7ZwE3uArfQ

Din åsikt tycks vara baserad på en Wikipedia-artikel, och inte verkligheten?

Det förutsätter såklart att horisonten är en fysisk plats.