Citat:
Ursprungligen postat av
Lonnrot
Ja det är ett sorgligt kapitel. Man vill helst inte tänka på det. Tack.
Men denne GM slår i alla fall huvudsakligen bara ihjäl de han älskar. Det begränsar skaran lite. Det är inte min avsikt att därmed göra mig lustig. Men det fastnar lätt och kan bli en stil. Jag resonerar förstås i hypotetiska termer.
Jag förstår att du inte är lustig för lustighetens skull.
Det blir inte taffligt, om du förstår vad jag menar.
Så är det , det tror jag också, att denna gm inte ger sig på random person i Hjärsta. Däremot tror jag inte att han har förmågan att älska på djupet.
Det sätt han pratar om HD när hon är i botten är rätt talande. Visserligen har jag en förståelse för att en otrohet kan springa ur en jobbig situation hemma, där det är tungt och ensamt, varken påfyllning eller lust, noll kärleksliv osv.
Men det som händer här är att Sd inte bara ser det som en ursäkt, utan hur han ser på HD. Och att otrohetne aldrig slutar. Hur ledsen och hur misstänksam hon än är.
Det är väl där tron på att det finns ett känsloregister tar slut.
Och om det inte var slut där, så tog det slut när han slog ihjäl Lena.
Någon i tråden skrev att det kunde vara så att när SD väl börjat slå, så kunde han inte hejda sig (på ett ungefär). Ja så kan det väl ha varit.
Men har man känslor, då begriper inte jag hur man klarar av att fortsätta när man hör de hemska skriken...