Säger ni "Ni" ?

Håller med dig. Och på den tiden fogden klampade in hos allmogen hade de sällan efternamn han kunde tilltala dem med... (iaf efternamn så som vi förstår begreppet idag.)

Jag har alltid haft en stark motvilja mot versaler i tilltal, såväl Ni som Du.

När jag skriver epost till någon jag inte känner använder jag gärna ni; oftast handlar det i dylika situationer om att vara i kontakt med en yrkesroll/befattning/funktion snarare än en person, och då är "ni" med sin lätt otydliga syftning mycket behändigt.

https://www.youtube.com/watch?v=zIV4poUZAQo så känns det när folk säger ni till mig.

Jag har en stark motvilja mot »Ni/ni« i singularis.


Då uppfattar de säkert detta som att »ni« avser den samlade organisationen som personen representerar.

För mig känns det som att någon vänder ryggen till mig och pratar med sig själv.

Särskilt om ni inte skrivs med versalt N.

Om jag läst till mig rätt, går trenden i både Finland och Tyskland mot att dua främlingar. Fransmännen vet jag inget om, men de är lite säregna och överdrivet språkstolta. Det måste kännas som ett rejält slag i magen på de som vurmar för att man ska tilltala främlingar annorlunda än folk man känner.

Nja, versalt N riktar sig mot enskilda.

Ja, precis. Därför blir det större missförstånd om man inte skriver versalt N när man niar enskilda.

I avtalsmallarna på jobbet niar vi folk, men jag brukar gå in och ändra så att vi duar privatpersoner.

Ja då är vi överens.


Det är bra.

Kollade på presskonferensen med Didier Deschamps efter att han presenterat laget för EM (och tagit ut Benzema). Åtminstone två journalister (franska, givetvis) tilltalade honom med "du".

(Vilket dock inte är att förneka att "vous" är regeln i mer formella sammanhang. Men det är liksom ingen som rynkar på näsan när man vågar vara lite mer intim och personlig. )

På vilket sätt är fransmännen överdrivet språkstolta? Och varför skulle man inte värna om sitt eget språk, något annat vore ju helt korkat. Fråga vilken författare som helst, eller person som använder språket för att uttrycka precisa tankar. Eftersom ett dåligt språk gör var och en av oss dummare än vi behöver vara finns all anledning att sträva efter precision i uttrycket.

I Tyskland har jag fortfarande aldrig blivit duad, annat än av personer jag känner väl, men det kanske kommer. Än så länge gör man bort sig om man duar okända i fel sammanhang. Och vem vill framstå som ett bondskt fån och försämra sina möjligheter av ren halsstarrighet?

Är man språkstolt i Sverige ska man främja duandet. Du drar alltid in tyska som jämförelse, som om det vore något slags facit.