Citat:
Åsså hadderen motorn på tvären!För helvete.
Peugeot 104 var ett missfoster till fordon. Extremt dålig komfort, svajig, krocksäkerhet som flingpaket, motorsvag. Dessutom rostade den som en ogalvad plåtburk. Fruktansvärd att köra i svenskt vinterväglag.
Hade en där motorstag/upphängning rostade sönder, topplocket gick, drivaxel gick. Skämt till bil.
Peugeot 104 var ett missfoster till fordon. Extremt dålig komfort, svajig, krocksäkerhet som flingpaket, motorsvag. Dessutom rostade den som en ogalvad plåtburk. Fruktansvärd att köra i svenskt vinterväglag.
Hade en där motorstag/upphängning rostade sönder, topplocket gick, drivaxel gick. Skämt till bil.
Hur kunde man komma på något så dumt - eller?
Hur som helst så gick fläktremmen "runt hörnet" = lite kuriosa.
Jag bytte kamrem på min fransman. Det har jag visserligen gjort en massa gånger tidigare men mestadels på svenska och japanska bilar så då undrade man: hur komplicerat kan det vara här?
Först och främst: hela kamremssatsen med spännrullar och vattenpump kostade fjantiga 550,- från Tyskland! Det är så man häpnar, det får man knappt ens kamremmen för här i Sverige. Och visst var det en del skruvande - det är det alltid vid kamremsbyte men jag har varit med om både enklare och svårare objekt. Till VAG ska man plocka bort fronten och ha verktyg för att låsa kammarna...urk. Här stoppade man in bultar i olika hål och på så vis låste alltihopa. Smart och simpelt.
Enda riktiga problemet jag hade var att jag hade svårt att få ur luften i kylvätskan..tills jag hittade avluftaren.
Byte av handbromsvajer var också busenkelt, allt satt i ett böjt rör och när man hade lossat nippeln vid konsollen så var det nästan bara att dra ut hela rasket och trycka dit en ny. Föredömligt enkelt.
Byte av bromljuskontakt (som kostade 45,-). Sträck in handen, ta bort kabelanslutningen, vrid alltihopa ett halv varv och sen har man kontakten i handen. Tar 2 minuter.
Imponerad, sa Bill.
Först och främst: hela kamremssatsen med spännrullar och vattenpump kostade fjantiga 550,- från Tyskland! Det är så man häpnar, det får man knappt ens kamremmen för här i Sverige. Och visst var det en del skruvande - det är det alltid vid kamremsbyte men jag har varit med om både enklare och svårare objekt. Till VAG ska man plocka bort fronten och ha verktyg för att låsa kammarna...urk. Här stoppade man in bultar i olika hål och på så vis låste alltihopa. Smart och simpelt.
Enda riktiga problemet jag hade var att jag hade svårt att få ur luften i kylvätskan..tills jag hittade avluftaren.
Byte av handbromsvajer var också busenkelt, allt satt i ett böjt rör och när man hade lossat nippeln vid konsollen så var det nästan bara att dra ut hela rasket och trycka dit en ny. Föredömligt enkelt.
Byte av bromljuskontakt (som kostade 45,-). Sträck in handen, ta bort kabelanslutningen, vrid alltihopa ett halv varv och sen har man kontakten i handen. Tar 2 minuter.
Imponerad, sa Bill.
Citat:
Härliga berättelser. Var det en R15 eller R17? Min bästa kompis föräldrar hade en R17 då det begav sig. Vi en R12. Och en klasskamrats föräldrar en R16. Det var tider det.Min TL -65 hade luckan för friskluftintaget så det hade de ändrat snabbt isåfall. Tror min var en -64/65
Angående parkeringsbromsen så hände mig detta:
På resa från mellansverige till Nordkap via inlandsvägen så lossnade vajern från hävarmen bak.
Kommer inte ihåg exakt hur skadan var men jag hade iallafall ingen parkeringsbroms och var på väg in i Finland-Norge. Jag bedömde iallafall att jag skulle kunna laga det med lite finurlighet och lite skruv och mutter.
Hmmm, något löphjul minns jag inte att det fanns.
Detta inträffade i Karesuando.
Samhällets enda bilverkstad besöktes och jag fick rota i deras kaffeburkar med osorterad skruv tills jag hittade en som passade.
Fick och fick förresten. Innehavaren var tydligen inte riktigt van vid aktiviteten hos en sörlänning och sa knappt något men sög in luft då och då som jag tolkade som ja.
Nu skulle skruven monteras och då uppstod ett nytt problem.:
Jävlar vad mycket mygg!! Aktiviteten på myggjävlarna var 1000 ggr högre än verkstadsägaren.
En medpassagerare fick stå och vifta med en handduk medan jag låg och skruvade.
Då var det bra att kunna komma åt den där hävarmen utan att krypa under bilen.
Resan till Nordkap gick bra för övrigt och bjöd på strålande sol vid midnatt. Hemresan gick genom Norge. Tur att parkeringsbromsen fungerade för det var ont om jämna platser i Norge att parkera bilen på.
Vi tar en till:
På resa till norra Skottland landsteg vi i Dover med färja från Ostende i Belgien.
Nu skulle det köras vänstertrafik och jag ville justera inställningen på höger backspegel. Det var inte bara att trycka på en knapp utan det gick handgripligt till på den tiden. Så handgripligt att jag fick backspegeln i handen. Fästena rostiga.
Fick köra till Ullapool utan den enda backspegeln som behövdes i Storbrittanien.
Äh, en till:
Halvvägs hem på en 35-milsresa mitt i natten rastade jag vid ett ställe.
När jag backade ut från parkeringen kände jag något konstigt i ratten.
Körde en bit och märkte att ratten inte stod rätt när jag körde rakt fram
så jag stannade för att kolla läget.
Framhjulen stod åt varsitt håll. P-änden höger hade gått rätt av så höger framhjul
gick inte att styra utan levde sitt eget liv. En P-ände är en gängad stång med en kulled
gängningen är till för att ställa in toe-in.
Tog fram min finurlighet och reparerade på plats i mörkret.
Det fanns två muttrar på P-änden. Den ena för att låsa den andra.
Skruvade ut låsmuttern så den täckte brottet på P-änden. Bara några gängor
höll ihop bitarna. Resan hem gick bra men inte med full fart.
Skule jag ringt på bärgning och verkstadsbesök vid dessa småfel så skulle jag blivit urinerad och försenad.
Angående parkeringsbromsen så hände mig detta:
På resa från mellansverige till Nordkap via inlandsvägen så lossnade vajern från hävarmen bak.
Kommer inte ihåg exakt hur skadan var men jag hade iallafall ingen parkeringsbroms och var på väg in i Finland-Norge. Jag bedömde iallafall att jag skulle kunna laga det med lite finurlighet och lite skruv och mutter.
Hmmm, något löphjul minns jag inte att det fanns.
Detta inträffade i Karesuando.
Samhällets enda bilverkstad besöktes och jag fick rota i deras kaffeburkar med osorterad skruv tills jag hittade en som passade.
Fick och fick förresten. Innehavaren var tydligen inte riktigt van vid aktiviteten hos en sörlänning och sa knappt något men sög in luft då och då som jag tolkade som ja.
Nu skulle skruven monteras och då uppstod ett nytt problem.:
Jävlar vad mycket mygg!! Aktiviteten på myggjävlarna var 1000 ggr högre än verkstadsägaren.
En medpassagerare fick stå och vifta med en handduk medan jag låg och skruvade.
Då var det bra att kunna komma åt den där hävarmen utan att krypa under bilen.
Resan till Nordkap gick bra för övrigt och bjöd på strålande sol vid midnatt. Hemresan gick genom Norge. Tur att parkeringsbromsen fungerade för det var ont om jämna platser i Norge att parkera bilen på.
Vi tar en till:
På resa till norra Skottland landsteg vi i Dover med färja från Ostende i Belgien.
Nu skulle det köras vänstertrafik och jag ville justera inställningen på höger backspegel. Det var inte bara att trycka på en knapp utan det gick handgripligt till på den tiden. Så handgripligt att jag fick backspegeln i handen. Fästena rostiga.
Fick köra till Ullapool utan den enda backspegeln som behövdes i Storbrittanien.
Äh, en till:
Halvvägs hem på en 35-milsresa mitt i natten rastade jag vid ett ställe.
När jag backade ut från parkeringen kände jag något konstigt i ratten.
Körde en bit och märkte att ratten inte stod rätt när jag körde rakt fram
så jag stannade för att kolla läget.
Framhjulen stod åt varsitt håll. P-änden höger hade gått rätt av så höger framhjul
gick inte att styra utan levde sitt eget liv. En P-ände är en gängad stång med en kulled
gängningen är till för att ställa in toe-in.
Tog fram min finurlighet och reparerade på plats i mörkret.
Det fanns två muttrar på P-änden. Den ena för att låsa den andra.
Skruvade ut låsmuttern så den täckte brottet på P-änden. Bara några gängor
höll ihop bitarna. Resan hem gick bra men inte med full fart.
Skule jag ringt på bärgning och verkstadsbesök vid dessa småfel så skulle jag blivit urinerad och försenad.
Får inte glömma Renault 4 (Laban), som med lätthet körde upp på toppen av Mount Everest (nästan
). Attans så den tog sig fram med bekvämlighet och paraply ”
” i behåll. Älskade ventilationsluckorna på panelen.Sedan så är väl Peugeot 504 ett konststycke i sig. Cab, coupé, sedan och en break som tog oss runt Frankrike. Utomordentligt bekväm och lättkörd, även på åkern. En äkta långmilare. Cabben och coupén var/är enna riktiga snyggingar.
__________________
Senast redigerad av BIB3l 2021-05-25 kl. 01:32.
Senast redigerad av BIB3l 2021-05-25 kl. 01:32.
Citat:
Jag tror ni blandar friskt här.
Det var väl 204 som var mindre bra eller menas Renault 14?
204 kom 1965 men 104 kom 1972.
På 204 fanns växellåda och diff i oljetråget rakt under motorblocket.
Växellådsolja var samma som motoroljan.
Varför jag undrar är för att 104 var en av de bästa bilar som byggts (franska) enligt Teknikens värld.
Om de gick 20000 mil så var det väl ingen skitbil.
Citat:
Efter en tid visade sig byggkvaliteten vara klart bättre än genomsnittet bland småbilar och 104 är av de bästa franska bilar som byggts. Teknikens Värld uppmärksammade att det fanns exemplar som gått närmare 20 000 mil utan att motorn öppnats, vilket var ovanligt på den tiden bland småbilar. Än i dag (2008) kan man någon gång se ett exemplar i trafik. Peugeot 104 Coupé var en framgångsrik rallybil i mitten på 1970-talet i Frankrike.
Samma motor satt i Renault 14 som blev en parantes..
Ersattes av Renault 9 och 11 som aldrig kom till Sverige.
__________________
Senast redigerad av PeterNoster 2021-05-25 kl. 07:34.
Senast redigerad av PeterNoster 2021-05-25 kl. 07:34.
Citat:
Härliga berättelser. Var det en R15 eller R17? Min bästa kompis föräldrar hade en R17 då det begav sig. Vi en R12. Och en klasskamrats föräldrar en R16. Det var tider det.
Får inte glömma Renault 4 (Laban), som med lätthet körde upp på toppen av Mount Everest (nästan). Attans så den tog sig fram med bekvämlighet och paraply ”” i behåll. Älskade ventilationsluckorna på panelen.
Sedan så är väl Peugeot 504 ett konststycke i sig. Cab, coupé, sedan och en break som tog oss runt Frankrike. Utomordentligt bekväm och lättkörd, även på åkern. En äkta långmilare. Cabben och coupén var/är enna riktiga snyggingar.
Får inte glömma Renault 4 (Laban), som med lätthet körde upp på toppen av Mount Everest (nästan
). Attans så den tog sig fram med bekvämlighet och paraply ”” i behåll. Älskade ventilationsluckorna på panelen.Sedan så är väl Peugeot 504 ett konststycke i sig. Cab, coupé, sedan och en break som tog oss runt Frankrike. Utomordentligt bekväm och lättkörd, även på åkern. En äkta långmilare. Cabben och coupén var/är enna riktiga snyggingar.
Jag hade en R16 TL. Jag skrev nog bara TL.
R15 och R17 var väl Coupé versionen av R12. motorer från R12 och R16.
R17 en trimmad motor från Gordini.
Citat:
R16 kom 1965 och hade ingen lucka över friskluftintaget.Min första R16 var en av de första demobilarna i Sverige.
Andra året begåvades den med lucka - tack och lov.
Citat:
Jag gör en pudel och drar mig skamset ut med svansen mellan benen, voff voff.
Hade massa år fel.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera