Dokument inifrån: De utvalda barnen

Javisst. Det finns ju bra sidor med att minska på plast. Och det är fina leksaker de har. Problemet är deras syn på t ex Barbiedockor och Lego som är SÅ farligt i deras ögon. Det är knäppt! Bästa vi barn visste var om vi Nån gång hälsade på hos nån normal familj med Barbie, Lego och TV. Ja- finns alltid waldorfare som inte är HELT waldorf... och då är de lite längre ned på rangstegen till de ”äkta ” antroposoferna . Men vad gör väll det?

schipperke, positronbomben och fiesta. Det har ju nämnts Martinskolan här i tråden, kommer jag ihåg.

Och igår ramlade jag över en artikel om Martinskolan i Stockholm.

Vad tror ni om detta?

https://www.expressen.se/nyheter/qs/skolan/?fbclid=IwAR2AeyJGOka6CqvPbtSYNBwsmrR56i_-luQ4Ig4IVqtKkrr9sQwOoaUCgaY



Ni kanske redan har pratat om Martinskolan här, och så har jag missat det?
Undrar hur denna Martinskolan är då det gäller waldorfpedagogiken?

Mycket av det du beskriver kommer ju snarare från new age-rörelsen. Det finns lite gemensamma beröringspunkter och folk som flyter ut och in, men old school antroposofi är väldigt mycket striktare än yogamorsor på ayahuasca. Om något finns det säkert en övervikt av gamla waldorfelever som dras till new age, konspiracism osv.

Vi hade jävligt roligt på Örjanskolan, det var väl positivt.

Man kände sig väldigt sedd av lärarna. Ja, vi som inte blev mobbade då. Många waldorfelever gick nog ut skolan med ett väldigt bra självförtroende. "De utvalda barnen" är en väl vald titel. Man känner sig utvald, speciell, men därmed också alienerad från normie-samhället.

På mig funkade inte den infantila utbildningsnivå som råder i de tidiga klasserna, tvärtom. De första åren lärde jag mig noll och intet eftersom jag redan kunde allt. Förutom eurytmi och blockflöjt kanske men det ville jag inte lära mig. Jag föraktade undervisningen och det lade grunden till ett ointresse för lektionerna som fanns där när vi kom högre upp i åldrarna och började med mer normal undervisning.

Ja, externaten får den vanliga skolpengen. Hörde en uppgift om att Sverige har 32 sådana walldorfskolor runt om i landet. Det fanns en tid då barn med olika slags problem/diagnoser placerades där av sina vårdnadshavare, ibland kanske som en sista desperat åtgärd. På senare tid, vet inte under hur många år, försöker säkert en del skolor undvika de svåraste barnen.

Ja, internaten får helt annan ersättning för boende och vård av svårt funktionsnedsatta personer. Det gäller inte enbart barn vad jag sett. Har man ett barn man svårligen klarar att ta hand om hemma blir det inte alltid lätt att ta hand om personen när den passerat skolåldern, kanske uppnått fyrtioårsåldern.
Då blir det väl typ LSS-boende i privat regi.

Är du av en senare årgång än Jasper Lake?

Okej, så roligt, men en bedrövlig undervisning? Det är ju nästan det Jasper Lake säger också ju.

(Jag kan tänka mig att han hade kul. Jag har sett skolfotot med honom och hans klass, plus andra foton där det ser ut som att många i hans klass hade skitkul.
Och jag vet om två i den klassen, sen de blivit vuxna. De är drivna, starka och har karisma.)

Efter de två-tre första åren blev undervisningen mer normal. På solvikskolan fortsatte lekarna och flummet, både enligt dåtida rykten och dokumentären.

En del av de som medverkade i dokumentären menar emellertid att de är missnöjda, att den var för negativt vinklad, att de visst lärde sig en massa osv.

Andra som gick solvik har dock (långt tidigare) sagt att bilden stämmer, det var mest lekar och kreativa ämnen.

[quote=dialektiker|76004967]schipperke, positronbomben och fiesta. Det har ju nämnts Martinskolan här i tråden, kommer jag ihåg.

Och igår ramlade jag över en artikel om Martinskolan i Stockholm.

Vad tror ni om detta?

https://www.expressen.se/nyheter/qs/skolan/?fbclid=IwAR2AeyJGOka6CqvPbtSYNBwsmrR56i_-luQ4Ig4IVqtKkrr9sQwOoaUCgaY
Det tror jag är ett vanligt sätt för waldorfskolor att hantera liknande saker på. De gillar tystnadskultur. De vill ha bra rykte, annars kan de förlora elever som slutar eller och det betyder minskade pengar till skolans drift. Locket på !

[quote=Fiesta76|76006065]
Förekom som sagt även på Örjanskolan, minst två fall. I det första fallet (min klass) fick läraren sparken. Men det gjordes förmodligen ingen polisanmälan. Vi gick i åttan.

Attans! Hur är det med monopol..är inte det för kapitalistiskt. ? Att leka med konservativa träleksaker borde vara förbjudet. Nä..märklintåg åt treåringar är väl det minsta man kan begära. Jävla Waldorf! ( ironi om ingen fattat det)

Jag kommer ihåg själv att när jag var på Solberga så var såna sällskapsspel tillåten och där hände det att man kunde köra ett parti yatzy tillsammans med några ur personalen och andra elever och nåt tillfälle spelade man monopol och tjuv och polis samt nya finans

Jag gick på Mariaskolan i Järna runt millennieskiftet och bodde I Järna. Min pappa är antroposof och tidigare waldorflärare. Tänkte bidra med lite tankar efter att ha läst tråden och kollat på dokumentären.

Jag känner igen mig i vissa delar av dokumentären, men det verkar onekligen som Solvikskolan är tämligen extrem i jämförelse med Mariaskolan. Jag ville själv gå på Solvikskolan när jag var yngre, de fick ju leka hela dagarna. Min pappa sa nej, det fick jag inte. Efter att ha disskuterat dokumentären med honom så verkar det som att det är just pågrund av det den har uppdagat som jag inte fick gå på Solvik.

Det förekom mobbning på min skola också. Själv upplevde jag det som mobbare och som mobbad under mina nio år på skolan. Det var dock inget som lärarna aktivt uppmuntrade eller deltog i. Det är svårt att jämföra om det var mer eller mindre mobbning än på en "vanlig" skola. Känns som mobbning är lite av en konstant.

Det förekommer helt klart en massa flumm i undervisningen med lektioner i Eurytmi varje vecka(som de flesta barnen hatade), firande av olika ovanliga högtider(Mikaelifirande, drakleken), och vissa inslag av kristendom. Minns dock inget av temperamenten som beskrivs i dokumentären.

Jag skulle inte säga att man speciellt aktivt försökte indoktrinera oss barn i Antroposfi. Som någon sa i dokumentären, man lär inte ut Antroposfi, men det finns tydligt där hela tiden. Om Waldorfskolor är ämnade som indoktrineringsinstrument så är de rätt värdelösa sådana. Vet knappt någon från min skolgång som är speciellet aktiv inom antroposofin, det till trots att många hade föräldrar som var antroposfer. Själv är jag både materialist och ateist, en katastrofalt dålig antropsof alltså.

När der gäller utbildningen i säg så var den klart annorlunda från den mina vänner på den kommunal Eneskolan fick. Det är riktigt att vi använde få tryckta läroböcker, istället så studerar man ett ämne under morgonlektionerna(9:00-10:30) i längre perioder(3-4 veckor). Till exmpel så kunde man spendera en månad på att studer Romersk historia och under den tiden skrev man sin egen lärobok baserad på lärarens föreläsningnar. Jag minns att jag hatade att skriva och illustrera dessa böcker, men det är nog ett rätt effektivt sätt att memorisera ämnet i fråga. Det var viktigt att göra ett bra jobb med dess böcker eftersom en stor del av slutbetyget grundade sig i dem. Jag har alltid gillat iden med morgonlektionerna och de långa perioderna med ett ämne i fokus.

Vi hade även en huvudlärare under alla åren, vilket jag tycker är sunt. Huvudläraren håller i de fletsa ämnesperioderna och ibland även språk, det gör att eleverna bygger en långvarig relation med den läraren och vice-versa. På tala om språk, så vill jag minnas att vi läste Svenska från årskurs ett och Engelska samt Tyska från årskurs två. I språkstudierna användes tryckta läroböcker.

Jag hade ganska lätt för mig I skolan men hade också snudd på ADHD. Skolan hanterade mina "koncentrationssvårighet", som det hette, galant. Jag blev inte utpekad som ett barn med speciella behov, eller det kändes inte så i all fall. Samtidigt så såg de till att jag fick aktivera mig med fysisk rörelse så jag inte störde mina klasskompisar.

Hur gick det sen då? Jag gick ut skolan med bra betyg och gick en kommunal teknisk utbildning på gymnasiet. Jag kände inte att jag var oförberred för gymnasiet, snarare att jag var bättre förberred än min klasskompisar. Mycket pågrund av en bra mattelärare på Mariaskolan så hade jag fått upp ögonen för matte och läste alla tillgängliga mattekurser. Efter det gick jag en civilingenjörsutbildning på Chalmers som jag dock hoppade av i förtid för att börja jobba. Vid typ 26 års ålder var jag bland de övre fem procenten i mitt yrke. Bland de som gick I skolan med mig finns bland annat en person som forskare fysik vid CERN och en spelutvecklare vars spel ni säkerligen har spelat.

Min bror gick inte bara nio år på Mariaskolan men valde att genomlida ytterliggare tre års flumm på Kristofferskolan. Han pluggar nu sin kandidat.

I det stora hela är jag väldigt nöjd med min skolgång och jag känner inte att jag lämnade skolan oförberred för livet.

Ni får ursäkta eventuella stavfel, jag har bott utomlands i snart sju år så min Svenska är inte vad den en gång var.