Citat:
Ursprungligen postat av
AdMortem
Är du dum eller? Man ska aktivt med en partner försökt skaffa barn,dvs planerat och dyka upp med partnern. Om jag är singel idag och aldrig blivit gravid efter en påfrestande påtvingad abort i tonåren, borde jag absolut undersökas utan snack eller någon partner när jag närmar mig fyrtio och inte blivit gravid igen. Tror du att du är rolig eller? Självklart ska ensamstående undersökas de med eftersom det annars är mannen som kontrollerar kvinnan. Jag har dessutom haft exet under såpass lång tid att det överskrider tidsramen men jag kanske inte planerat barn med honom. Du är som de flesta andra på nätet, fullständigt trög och självgod.
Sluta förvrid det jag säger. Jag har inte sagt att du inte får vård, jag har sagt att din fertilitet inte undersöks eftersom kvinnor undersöks om de 1. Har en partner som de försöker få barn med och efter ett år inte blivit gravid 2. planerar insemination och i Sverige insemineras inte någon som har någon form av bidrag och då blir det ingen utredning av fertilitetsproblem.
Istället för att du sitter och försöker hitta på skit om att det inte fungerar så och anklagar mig felaktigt, kan du helt enkelt lyfta luren och börja ringa runt och kontrollera huruvida en ensamstående ofrivilligt barnlös, blir undersökt eller inte. Nej, eftersom CSN inte räknas som inkomst och kvinnan måste vara självförsörjande om hon inte har en partner som arbetar utan istället är ensamstående.
Det är sådant som bevisar att Sverige är allt annat än jämlikt när man inte ens får utreda det ens biologiska kön som kvinna ska fungera för, dvs förmåga till graviditet. Du måste ha en man eller ha en position i samhället som ger dig i vårdens ögon, ett människovärde. Du är alltså bunden till mannens nycker och om han anser att du förtjänar familjebildning. Det mer än något gör det otroligt viktigt att kvinnor kan välja insemination och skaffa barn på egen hand för att inte bli livegen.
Du behöver inte citera mig mer. Jag är otroligt less på att människor som är helt oinsatta i ämnen ska leka översittare och jag tar absolut ingenting med er på allvar och era inlägg är inte mer än påhittade argument ni försöker styrka era ohållbara åsikter kring.
Jag citerar dig ändå en sista gång, för jag förstår hur du menar nu. Du har hoppat över led i tankegången tidigare, som inte är självklara för oss som inte varit i din situation.
Alltså, vårdens resurser är ju inte outtömliga, så jag tycker att det är ett rimligt krav att man ska ha försökt bli gravid ett år först (eller ett halvår om man är lite äldre), innan man får en sådan - dyr och omfattande - utredning. Även heterosexuella par står ju på kö till detta. Det du säger, är lite som att vården skulle lägga stora resurser på att leta efter ovanliga diagnoser hos personer som inte har visat några symptom på de sjukdomarna. Eller att en bilverkstad skulle laga något som inte är trasigt, i förebyggande syfte...
Använde du inte p-medel med exet då? Om du inte gjorde det, så duger den erfarenheten ändå inte, eftersom det är PARET som utreds. Man vet ju idag att infertilitet i 33 procent av fallen beror på kvinnan, i 33 procent på mannen, och i 33 procent på att mannen och kvinnan inte är kompatibla (men kan få barn med någon annan på var sitt håll), samt i 1 procent av fallen förblir okänd. D.v.s. mannen och kvinnan är fertila och kompatibla, men det blir inget barn ändå och ingen vet varför.
Alltså är det meningslöst att utreda en ensam kvinna, för även om det inte funkade med ditt ex så kan det funka med någon annan.
Och ja, självklart måste en kvinna som insemineras i den skattefinansierade vården ha arbete och inkomst. Man kan ju inte med flit skapa en liten familj som blir beroende av det allmänna, redan ifrån början. Det räcker väl att det finns massor av ensamma mammor ändå, och deras barn, som lever på soc en massa år?
Och angående det där att mannen bestämmer om kvinnan förtjänar barn; det gäller ju lika mycket åt andra hållet. Läs alla trådar från incels här på Flashback, som gnäller över att ingen kvinna vill ligga med dem eller gifta sig med dem! Just när det gäller detta har kvinnan det ändå enklare, för det är mycket enklare för en oattraktiv kvinna att i alla fall få hem ett krogragg, än det är för en oattraktiv man. När det gäller att få till äktenskap och ömsesidigt önskad familjebildning, så tror jag att det är ungefär lika svårt för båda könen. Alltså ingen feministfråga, utan s.k. "sexuellt urval" som gäller även i djurvärlden. Kronhjortshannen som besegrar de andra hannarna med sin stora hornkrona, får para sig. Etc. etc..
...och vad ska vi göra åt männen som inte hittar en kvinna som vill bli gravid på naturligt sätt, och bära deras barn? Ska vi tvångskommendera kvinnor att ställa upp som surrogatmammor åt dessa män? Först då blir det ju verklig jämlikhet - om ni ensamma kvinnor ska kunna få insemination.