Citat:
Ursprungligen postat av
25cm-slak
För oss som varit på studiebesök på en Waldorfskola, är det som slår en först frånvaron av böcker. Datorer också för övrigt.
Om man sen läser på lite för man veta att det för med böcker är inte så bra.
Läser man på ännu mer får man veta att läsande hänger ihop med tandbildningen, vilket betyder att det inte är nyttigt att lära sig läsa först i 8- 9-årsåldern.
Bara lite av stolligheterna.
Inte alla Waldorfskolor saknar, eller har undermåliga bibliotek, det beror på skolledning/rektor och i slutänden hur liberalt den enskilde klassläraren tolkar Waldorf.
Man kan säga mycket om Steiner, men inte f-n ville han att eleverna skulle bli analfabeter! Tvärtom, helst tre språk samtidigt redan från första klass, och de skulle interagera med varandra, men visst, pedagogiken strävar efter en helt annan ingång än gängse undervisning, i Waldorf från bild till bokstav, från skrivning till läsning.
Problemet är att Waldorf ligger hundra år efter sin tid och lärarna är rädda att inte följa Steiners anvisningar eller också skiter de i pedagogiken och kör sitt eget race (läs Solviksskolan). Många barn kan redan läsa när de börjar skolan så det hela måste såklart anpassas till dagens samhälle. Det viktiga är
hur man lär sig, och det ska självklart vara samma lärostoff som i vanliga skolan.
Som metafor är intentionen med Waldorfpedagogik att barnen lär sig tillaga en köttbulle med nötfärs, lök, ägg, och kryddor, istället för halvfabrikat i en micrad variant. Det första exemplet inspirerar och går att utveckla utefter kulinarisk förmåga, det andra är tillagning av en rätt torftig massa som man blir mätt av.
Som ni säkert har förstått av mina inlägg är jag kluven i förhållande till Steiner. De slutsatser han drar om andevärlden o.s.v får stå för honom, men det finns en hållning i Waldorfpedagogiken som för mig är självklar och i vissa delar genialisk.
Hur lär man sig bäst ett främmande språk? Genom högläsning och en lärare som rättar när eleven stakar sig, eller att barnet först själv läser texten och sedan fritt återberättar innehållet
med egna ord och läraren korrigerar om något utelämnas eller har missförståtts? Högläsning är som den micrade köttbullen och ger inget utrymme för kreativitet och stoffet är svårare att förbinda sig med; fritt återberättande som visar att eleven har förstått kräver mer av läraren och backas upp av vetenskapen när det gäller inlärning.