Varför hatar folk på Narnia?

Narnia är tyvärr lite underskattade och verkar ha fallit i glömska. Lite som Michael Ende och hans böcker, även om de verken inte är jämförbara.

Jag har den illustrerade, samlade upplagan hemma i bokhyllan, den pryder sin plats och är en veritabel tungviktare (det känns som om den väger ett drygt kilo...).

Den oändliga historien klår både Narnia och Harry Potter om vi ska jämföra underhållning för barn i 9 års åldern.

Älskar Narnia
Minns på 80 talet brukade bygga en koja under skrivbordet o låg där med hela bokserien saft o bullar o bara försvann i fantasin

LotR och Hobbit är två olika böcker. Hobbit är en barnbok som Tolkien hittade på för sina barn.

Jag minns att jag tyckte om (en del av) Narnia när jag var barn. Borde väl läsa dem någon gång. Harry Potter kom senare och jag läste Sagan om ringentrilogin först när jag var 20+. Den sistnämnda var faktiskt inte riktigt i min smak (åtminstone som vuxen, som barn hade jag kanske gillat det). Filmerna var väl imponerande. Något jag älskade som barn var återgivningar av den grekisk-romerska mytologin och jag läste nyligen återigen Homeros Iliaden och Odysséen, samt Ovidius Metamorfoser.

I förbigående verkar jag vara närmast ensam om att tycka att Clash of the Titans (2010) ändå var lite underhållande. Även Wrath of the Titans gick att se.

Jag har tyvärr inte sett Narnia-filmerna. Jag och vår hund fastnade och såg en scen mitt i en av filmerna, då jag råkade bläddra mellan kanalerna och märkte att vår hund reagerade på det talande lejonet. Hon såg hela scenen med intensiv uppmärksamhet. Undrar vad hon tänkte? "Wow, den där stora kissen gör exakt samma slags apljud som människor!"?

Den tecknade Narnia från 1979 var min favorit när jag var riktigt liten. Jag började alltid böla när häxan var elak och rakade av Aslans lejonman.

Rösterna i den svenska versionen är helt fantastiska. Speciellt Iwa Boman som ishäxan.

I konsekvensens namn borde du skriva "Jag älskar på Narnia". Helt jävla fel med "hata på".

Men till saken. Narniaböckerna är fantastisk barnlitteratur. Det är väl främst i 'Min morbror trollkarlen' som lejonet Aslan framträder som en gudalik varelse, något man inte bryr sig om som barn. Likaså i den sista boken som jag minns som ett sömnpiller, men det är runt fyrtio år sedan jag läste den.

Allt går i vågor. Narnia kommer igen, likaså 'Det susar i säven'.

För mig är det ju 34 år sedan jag läste de. Sista striden minns jag inte så bra.

Synd att man inte filmatiserade alla böcker kronologiskt. Lite konstigt också då hollywood har en tendens att
Mjölka så gott det går.

Hade gärna sett Silvertronen i ny tappning, även Min morbror trollkarlen. Vill minnas att morbror trollkarlen var rätt flummig

Tror jag ska ta o sträckläsa samtliga. Är ändå sjukskriven maj ut får hoppas på lite sol,

Eller så bygger jag en koj jävel i vardagsrummet.

Jag gillade böckerna som barn men inte lika mycket som tidigare nämnda Harry Potter och särskilt Sagan om ringen. C.S. Lewis är dock en fantastisk författare i övrigt. Jag har fått ut otroligt mycket mer av hans facklitteratur. Även om jag inte delar hans kristna tro.

Inte jag heller, det låter märkligt men man rör sig väl i fel intelektuella kretsar?

Jag var mycket förtjust i Narnia-böckerna i min barndom, däremot har jag tagit lärdom av diverse omläsningar av Eddings och dylikt och har inte läst om dem i vuxen ålder för jag vill inte att magin ska försvinna.

Klassisk fantasy för barn och unga som jag har läst om och tycker fortfarande håller måttet är väl främst Ursula K. Leguin (Trollkarlen från Övärlden), Diana Wynnee Jones (bl.a. Det levande slottet).

Samma här.
Lyckades se om den för en del år sedan. Gör inte det! Har inte åldrats väl om man säger så.


TS Du menade Percy Jackson va? Inte Peter.