Citat:
Du minns rätt!
Flertalet delegationer från Sydkorea har besökt Tyskland npde under förarbetet innan återföreningen men framförallt efter det att kollapsen i DDR blev ett faktum och återföreningen genomförts.
Det finns också ett mycket brett samarbete med olika organisationer och universitet i Tyskland, såsom de kanske största auktoriteterna på området, Universitetet i Tübingen med deras Asien-Orientaliska-Institut under ledning av Docent Unsuk Han, och Universitetet i Halle-Wittenberg och deras Centrum för Socialforskning under Everhard Holtmann samt naturligtvis det Tyska återföreningsministeriets alla specialister och näringslivets erfarenheter.
Sydkorenerna har fortlöpande kontakt med Tyska specialister som dessutom biträder det Sydkoreanska återföreningsministeriet, men även det Sydkoreanska näringslivet och bankväsendet.
Undersökningskommisionerna från Sydkorea går från klarhet till klarhet, och deras slutsatser kan sammanfattas i en enda mening, ett evighetsarbete som förmodligen aldrig kommer att ta slut.
Om problemen med den Tyska återföreningen var stora och fortfarande är en belastning i vissa avseenden, är problemen och utmaningarna med en Koreansk återförening monstruösa i jämförelse.
Förutom de enorma kostnaderna som Sydkorea måste bära, vilka överstiger relationstalet som gällde för Västtyskland flera gånger om, är de svåraste frågorna vilka politiska och administrativa modeller som skall implementeras för att få till stånd ett utbyte av de nuvarande icke fungerande totalitära centraldiktatoriska, till lokala regionalt styrda decentraliserade och fungerande sådana.
Man tycks h kommit fram till att ett federationsliknande system under en konfederation kan vara en lösning.
Men, så länge som den konservativa eliten inte bidrar till att förändra regimen och familjen Kims maktposition, kommer heller aldrig ett sammanbrott att ske. Skulle en kris uppstå som innebär att den nuvarande legitimiteten för familjen Kim ifrågasätts, gäller det att enorma humanitära förberedelser finns klara så att förtroendet hos de stora massorna på landsbygden kan byggs upp med själ och hjärta.
———
Passus:
Härvidlag bör tilläggas, att förberedelser för att vinna folkets förtroende, framförallt den utsatta befolkningen på landsbygden, vid en eventuell militär aktion av något slag, redan finns och är utarbetade av Special Operations Warfare HQ:s i Seoul där Brittiska auktoriteter på området haft en framträdande roll i planeringen.
Flertalet delegationer från Sydkorea har besökt Tyskland npde under förarbetet innan återföreningen men framförallt efter det att kollapsen i DDR blev ett faktum och återföreningen genomförts.
Det finns också ett mycket brett samarbete med olika organisationer och universitet i Tyskland, såsom de kanske största auktoriteterna på området, Universitetet i Tübingen med deras Asien-Orientaliska-Institut under ledning av Docent Unsuk Han, och Universitetet i Halle-Wittenberg och deras Centrum för Socialforskning under Everhard Holtmann samt naturligtvis det Tyska återföreningsministeriets alla specialister och näringslivets erfarenheter.
Sydkorenerna har fortlöpande kontakt med Tyska specialister som dessutom biträder det Sydkoreanska återföreningsministeriet, men även det Sydkoreanska näringslivet och bankväsendet.
Undersökningskommisionerna från Sydkorea går från klarhet till klarhet, och deras slutsatser kan sammanfattas i en enda mening, ett evighetsarbete som förmodligen aldrig kommer att ta slut.
Om problemen med den Tyska återföreningen var stora och fortfarande är en belastning i vissa avseenden, är problemen och utmaningarna med en Koreansk återförening monstruösa i jämförelse.
Förutom de enorma kostnaderna som Sydkorea måste bära, vilka överstiger relationstalet som gällde för Västtyskland flera gånger om, är de svåraste frågorna vilka politiska och administrativa modeller som skall implementeras för att få till stånd ett utbyte av de nuvarande icke fungerande totalitära centraldiktatoriska, till lokala regionalt styrda decentraliserade och fungerande sådana.
Man tycks h kommit fram till att ett federationsliknande system under en konfederation kan vara en lösning.
Men, så länge som den konservativa eliten inte bidrar till att förändra regimen och familjen Kims maktposition, kommer heller aldrig ett sammanbrott att ske. Skulle en kris uppstå som innebär att den nuvarande legitimiteten för familjen Kim ifrågasätts, gäller det att enorma humanitära förberedelser finns klara så att förtroendet hos de stora massorna på landsbygden kan byggs upp med själ och hjärta.
———
Passus:
Härvidlag bör tilläggas, att förberedelser för att vinna folkets förtroende, framförallt den utsatta befolkningen på landsbygden, vid en eventuell militär aktion av något slag, redan finns och är utarbetade av Special Operations Warfare HQ:s i Seoul där Brittiska auktoriteter på området haft en framträdande roll i planeringen.
Problemet vid återföreningen är att hantera alla hjärntvättade koreaner i Syd som tror att höjden av självförverkligande är sk skönhetsoperationer för att passa ett förljuget ideal som producerats av kapitalisterna.
Koreanerna i Syd måste förvandlas från konsumenter till arbetare för det kollektiva bästa, tänka på den gemensamma välfärden och inte på individuella lösningar. Individualismen måste stampas ut. Alla har lika värde och lika rätt till arbete, bostad och social välfärd. Detta måste koreanerna i det förtappade syd lära sig.
Det kommer nog inte att bli så svårt. Konfucianismens traditioner är starka i hela Korea och där är kollektivismen framträdande. Kollektivismen håller samman samhället, inte individualistisk kapitalism. Det är bara fånigt då regimföreträdare i Syd varit i Tyskland för att lära sig nått om återföring, då Korea är en helt annan kultur, med annan historia och tradition. Men så fel blir det då man är en puppet-regim som styrs av USA.
