Vem är statsradioreportern (Sanna Drysén) som bor ihop med misstänkt säkerhetshot?

En grundläggande princip i för journalister är objektivitet. Det innebär att en journalist alltid ska rannsaka sig själv: kan min rapportering snedvridas av att jag känner eller känner sympati för den jag intervjuar? Om det finns en sådan aning bör journalisten lämna över intervjun till någon annan.

SR har ju redan sänt ett reportage om en stackars ung kvinna som inte fick försörjningsstöd trots att hon bara hade 500 kr kvar till mat under en månad. Sedan visade det sig att reportern var vän med den unga kvinnan, och kanske därför underlät att ge hela bilden: den unga kvinnan ägde en värdefull bostadsrätt. (Socialtjänsten meddelade senare att detta inte hade förändrat deras bedömning.)

SR bör införa en rutin där chef alltid frågar en reporter om det föreligger någon form av vänskaps- eller annan nära relation till intervjuobjektet. Eller lägga ut jobbet på en annan reporter än den som föreslagit reportaget.

SR har vidare ett ansvar för att alltid överväga hur många inslag om ett ämne som kan vara rimligt. 15 inslag om ett utvisningsärende kan knappast vara balanserat.

Vidare bör Public Service alltid framhålla att myndigheter kan sitta på information som är under sekretess och som journalisterna inte känner till.

Ett välkänt fall är mediedrevet mot myndigheter i samband med fallen Sincari/Gümüscü på 90-talet. Det rörde sig om två bröder som under namnet Sincari och var irakier kom till Sverige och ansökte om asyl. En tid senare kom deras respektive fruar och sammanlagt nio barn. Myndigheterna fick redan då veta att familjernas identiteter var bluff. Fruarna hade nämligen slängt sina turkiska pass med namnet Gümüscü i en papperskorg på toaletten vid en mellanlandning på Kastrup där deras rätta identitet framkom. Det kunde myndigheterna inte offentliggöra p g a sekretess. Det fanns också uppgifter om brottslighet hos de två bröderna, vilket inte heller kunde offentliggöras.

Mediesekten - ja, jag kallar den så - ställde till med en enorm storm där man nästan totalt stödde Gümüscü-familjerna och klandrade myndigheterna. Det pågick i flera år. Undantaget från mediesekten bestod av en enda journalist. Bröderna hade i Sverige visat upp en fotokopia av en tidning från Turkiet där de efterlystes med bild av turkiska myndigheter, som bevis för att de löpte fara. Denne ende svenske journalist satte sig i ett arkiv i Turkiet och letade fram det aktuella tidningsnumret där denna "efterlysning" inte alls fanns. Men mediesekten tog inget intryck av det. Det var ju så synd om bröderna.

Det är alltså en ojämn match. Myndigheterna är bakbundna medan mediesekten kan ösa på som den vill. Det är faktiskt ett "hot mot demokratin", som det heter så ofta. Mediesekten skapar en misstro mot myndigheterna och lagstiftare. Och myndigheterna kan inte värja sig.

Detta kan lösas på två sätt:

. Medierna åläggs att alltid tydligt förklara att myndigheterna kan ha information som mediesekten inte känner till, på grund av sekretess.

. Reglerna om sekretess lättas.

För övrigt kan man notera skillnaden i yrkesskicklighet mellan Sara Drysén och Johanna Bäckström Lerneby. Den senare har skrivit boken "Familjen".

Drysén charmas av sitt intervjuobjekt, Lerneby följer under många år i Göteborg en klan med kopplingar till brottslighet. Hon träffar flera gånger "klanledaren" (min beteckning) och finner honom mycket vänlig och trevlig mot henne. Men hon låter inte detta överskugga sin syn på klanens aktiviteter. I motsats till Drysén som med ett populärt epitet kan kallas "naiv".

En aspekt till av "personalärendet" som jag tycker inte har lyfts är den här.

SR säger nu att "vi valde att inte berätta och förklara vad som hade hänt med hänvisning till att det var ett personalärende".

Bortsett från det galna i sig med det synsättet, ledde det till att SD slutade utan att SR berättade det för någon utomstående. Hon själv ska inte heller ha gått ut med det - vad jag förstår av det som har kommit fram visste möjligen de närmaste om det men inga andra. Till råga på allt har SR valt att ha kvar hennes kontaktuppgifter och annan info på sin hemsida under närmare åtta månader. Så klart var det ett förbiseende!!

Nej, det skulle alltså se ut som att hon hade en koppling till SR så länge som möjligt och i vart fall fick det den effekten. För en utomstående är det ju uppenbart att SR ville ge henne en chans att söka ett nytt jobb utan den allvarliga belastningen.

Och så verkar det ju också ha blivit. För SvD skrev i går att hon var aktuell för en tjänst och att det stoppades efter uppgifterna som kom fram i Dokus avslöjande. Detsamma gällde möjligen också för någon mer redaktion.

Så hur resonerade SR här? Skulle någon annan redaktion få "svarte petter" inom sina väggar, en person som har en relation med ett hot mot rikets säkerhet och som är skriven hos journalistens mamma.

Hur ser SR:s lojalitet och ärlighet i förhållande till andra redaktioner ut? Det är tydligen ok för SR att en journalist som familjärt är belastad av rikshot jobbar hos SVT, SvD eller någon annan så länge journalisten skyddas.

Om jag var den nya redaktionen som inte fick info om det från SR skulle jag, milt sagt, bli förbannad och lyfta det till högsta möjliga nivå.

SRs taktik just nu verkar vara:

"Nu är vi tysta och väntar så blåser det snart över. Folk är korkade, de glömmer fort."

Har de rätt?

Frågor som kräver svar.
Hur långt var en korta stund? ( kort därefter sa hon upp sig själv)
En dag? En månad?

Varför blev hon inte uppsagd? Varför lät man henne vara kvar en ”kort” stund?

2. Hur länge var hon i relationen med ett säkerhetshot och hade tillgång till SVT lokaler?
2b. När var hon senast i SVT. Visa logg.

3. Hur tänkte man när man kan låta fröken svarta Petter vandra omkring som säkerhetsrisk på redaktioner i Sverige?

4. Har SVT fler liknade fall?

Dina frågor är logiska.

Flera till kan läggas till:

1. Hur många dagar tog det exakt i september för Wolf-Watz att träffa Benkö "

2. Vad instruerade Benkö honom att göra? Ska han ha hotat att avskeda Drysen om hon vägrarade att avgå? Fanns det något sötningsmedel i gengäld för att hon skulle gå i tysthet?

3. Var en representant för fackföreningen inblandad i hennes uppsägning?

4. Wolf-Watz beslutade att rapporterna skulle kunna förbli publicerade online, eftersom han bestämde att det inte var något fel med dem när det gäller innehåll. Finns det några uppgifter om att han rapporterade detta till Benkö? Frågade han Drysen om hennes arbete?

5. Vilka var producenterna och andra kollegor som arbetade tillsammans med henne för att förbereda rapporterna? Intervjuade han dem?

6. Varnade han Säpo om säkerhetsbrottet?

7. Vem ska ha ansvaret om det ska göras en utredning om denna skandal?

8. Drysen hade säkert en mobil telefon och dator från SR. Bevarade SR hårddisken? Har de register över hennes användning av dem? Samtalsloggar, etx.

https://sverigesradio.se/artikel/programledare-hyllade-artist-namnde-inte-att-de-var-ett-par

"I ett program på SVT beskrev programledaren, som också är projektledare, artisten som skulle uppträda i positiva ordalag, men nämnde inte att de var ett par. "

"kommer snart börja på en tjänst hos Sveriges Radio "

Måste ge cred till medarbetaren på SR som avslöjar detta

Det är antagligen någon som är avundsjuk, för att hen inte själv hade tillräckligt
med konstiga nepotistiska kopplingar för att få jobbet på SR.

"Många studier!" hävdar du. När du blir ombedd att ange källa så refererar du till en person. Kent Asp.


Som möjligen kan sägas tona ner betydelsen av att V och MP är starkt överrepresenterade inom journalistkåren.

Här är en annan vilkling än den som du uppger att Kent Asp står för.

SVT och SR, dags att erkänna era partisympatier
«Enligt undersökningen röstade 52 procent av alla journalister som jobbar på Sveriges Television på Miljöpartiet. Hos Sveriges Radio uppgav 54 procent av journalisterna att de tycker att Miljöpartiet är det bästa partiet. Inom public service-sfären sympatiserar över 80 procent av journalisterna med de rödgröna partierna. Motsvarande andel i storstadsmorgontidningarna är drygt 60 procent.»
...
«Kent Asp slår också fast att Miljöpartiet inte granskas lika hårt som de andra partierna i Sverige. Speciellt i valrörelsen märks detta samband tydligt, menar han. Miljöpartiet befinner sig i fredad zon och utsätts för mindre kritik.

Det är ett demokratiskt problem om ett parti får en gräddfil i medierna. Bilden som sätts av partierna i medierna påverkar valutgången. Då Miljöpartiet uppvaktas av båda blocken har få partier intresse av att nagelfara deras politik – därför är det extra viktigt att journalisterna granskar dem på samma sätt som de andra partierna.

Det är många med mig som vill hävda att alla nyhetskanaler är partiska. Men det verkar bara vara SVT och SR som vägrar låtsas om det. Det finns en myt om att public service-bolagen är opartiska, vilket gör att folk i lägre grad är beredda att ifrågasätta deras rapportering. Detta är själva kärnan i problemet.»

https://www.svt.se/opinion/svt-och-sr-dags-att-erkanna-era-partisympatier

Det som nu hänt får det att se ut som om att en palestinasjal är en obligatorisk inträdesbiljett på Ekot-redaktionen.

Sanna Drysén fick göra mer än ett 15-tal reportage där hon går till hårt angrepp mot SÄPO och svenska myndigheter för att dom agerat för att förhindra islamistiska säkerhetshot från att agera i Sverige. Hennes chef, Klas Wolf-Watz, säger att han granskat reportagen och tycker att dom uppfyller Ekots krav på objektivitet.

Om Klas Wolf-Watz menar att ett uttalat stöd för islamistiska säkehetshot är förenligt med dom krav på objektivitet som vi riktar mot Ekots redaktion så har jag en starkt avvikande åsikt.

Min slutsats är att det inte räcker med att avskeda Klas Wolf-Watz. Oviljan och oförmågan att bedriva objektiv nyhetsförmedling förefaller gå betydligt längre än att den bara sitter i huvudet på Klas Wolf-Watz.

Det krävs en extern utredning
Terrorforskaren Magnus Ranstorp kräver att det tillsätts en extern utredning.

https://sverigesradio.se/artikel/kravet-pa-sverige-radio-tillsatt-en-extern-utredning

Utred Ekots oförmåga till objektiv nyhetsförmedling nu!

Ja tyvärr.

Media har helt och hållet makten i sådana här frågor, vill de att en skandal ska glömmas så släpper de ämnet.

Vill de däremot att en skandal, äkta eller påhittad ska få konsekvenser så slutar de aldrig att skriva och rapportera, samt kallar sina skriverier för folkstorm!

Ta bara Ebbas husaffär som exempel.

Stämmer det förresten att Dryséns mamma hette Watz tidigare?

Säpo hade antagligen kunnat få väldigt mycket utrymme i Sannas reportage. Problemet var nog att de inte ville ha något utrymme i hennes reportage.

Och hur har du tänkt dig att man ska kunna hitta opartiska journalister när det gäller ämnen som i princip alla har privata åsikter om, tex sjukvården, skolan, skatter, pensionen eller jobben?

Du hänvisar till en över 8 år gammal debattartikel från en tomte på nedlagda (?) Piratpartiet?

Du håller alltså med oss som anser att den förljugna svenska public service borde läggas ner och förpassas till historiens skräphög eftersom dom omöjligen kan utföra sitt uppdrag? Skönt att höra!