Kan en chef verkligen göra såhär?

Jäpp, man behöver definitivt träna på det, dock kanske inte ta ett jobb som bygger på det sociala utan träna på det i andra sammanhang.


Hoppas det.

En receptionist jobbar i första hand med att ta emot besökare. Ibland ingår även att ta emot samtal, åtminstone om företaget inte är stort nog att ha en egen växel.

Hej! Har inte haft ork att skriva här men så ni vet så har jag nyligen blivit varslad om uppsägning ”pga arbetsbrist” och måste troligtvis lämna om två månader. Vet inte vart jag ska ta vägen efteråt. Tyckte ändå det funkade ok när jag kunde ligga och vila mig ibland. Och som svar på ifall det va under arbetstid så, ja, det var det.

MEN jag låg aldrig och sov utan skötte beställningar/svarade i telefon på min mobil liggandes i sängen där inne med en filt. Det va tydligen oacceptabelt?? Vi får knappt några kunder på besök till själva kontoret men när det väl händer går jag såklart till receptionen och ler det stora leendet och skuttar runt. Sen måste jag ligga ner igen.

Får leva på sparade pengar nu men sen får jag väl flytta in på nåt härbärge om det inte finns något lugnare jobb där man kan gå undan ibland? Behöver i alla fall ta det lugnt. Går lätt upp i stress.

Som svar på det fetmarkerade: Det är oacceptabelt ja. Speciellt om chefen bett dig ge fan i det.

Som receptionist är du företagets ansikte utåt, ska du komma ut från vilorummet rödmosig och kuddavtryck i ansiktet när någon kommer? Hur vet du ens att någon kommer?

Vilket jobb har ett ”vilorum”? Låter som dagis.

Så länge man sköter sitt jobb spelar det väl ingen roll!! Kunderna plingar på en klocka när de ska in i lokalen så då går jag ju upp och öppnar.

Du vill verkligen inte förstå och du vägrar ens försöka se det ifrån arbetsgivarens ögon.

Helt lönlöst och antagligen kände arbetsgivaren likadant.

Ditt jävla jobb är att sitta i den receptionen. Om kunder kommer förbi ska de inte stå där i något som ser ut som en övergiven lokal, ringa i en klocka och hoppas någon dyker upp innan de tröttnar och går.

Det är enkelt att se att du tillhör en söndercurlad generation, men nu har du fasiken valet om du tänker bita ihop eller bli ännu en i statistiken av sjukskrivna mentalt svaga ungdomar. Som kvinna är förmodligen ditt bästa val i den sitsen att försöka bli på smällen så fort som möjligt och gömma dig bakom det.

Ditt val. Livet är hårt, lär dig leva med det och bli någonting, eller låt bli och lär dig älska doften av gula blend under köksfläkten med 2-3 ungar skrikandes kring dig.