Är en person som tjänar lite rikare än en som tjänar mycket som har skulder?

Tänkt på det när man kollar på lyxfällan när de säger exempelvis "ta inte MINA saker" Men jag ser det som att om du lånat pengar till något så är det inte ditt.

Visst blir det lite knepigt med bostadslån, CSN osv. Som inte är samma typ av skuld som en från KF för du köpt en TV typ.

Hur ser ni på saken? Om man bortser från bostadslån då. Är inte en person med en hundring på kontot som är utan skuld och plockar ut 10.000 i lön rikare än en som tjänar 100.000kr i månaden men som lever över sina tillgångar med lyxliv?

Jag tycker att lever du inte över dina tillgångar och sitter i en lgh och käkar nudlar men har 1kr kvar den 25e är du rikare än en som bränt hela lönen och sitter i sin belånade Porsche.

Precis som du märker behöver man ganska snart göra avsteg från axiomet ”den som är satt i skuld är inte rik”, eftersom vår tid bygger på att vi normalt lånar till vissa saker som bostad och dyrare kapitalvaror.

Då hamnar vi strax i ett behov av att dels definiera rik, men också ta fram en formel för hur stor avbetalning som kan göras på vilka olika pryttlar och ändå betraktas som ”rik”.

Ska detta ”rik” definieras i förhållande till andra? Ska det flummas till och nära nog handla om möjligheter och frihet? Ska det ses som möjlighet att förvandla lösöre och ägodelar till kontanter?

Han med 10 000 i lön är rikast.

Kan titta på min egen gata, många som har 100 000 i månadslön och 2 stycken SUV:ar på uppfarten, men noll i marginaler. Konsumerar på högvarv. Ingen tolerans, skulle en inkomst försvinna några månader är det adjöss.

De nya fattiga är de som köpt hus för 8-10 mille och får käka blodpudding i 50 år.

Du blandar ihop rikedom och inkomst. Två helt olika saker.

Via lån betalar du mycket låg ränta istället för enormt hög skatt. Så länge vi har nuvarande ekonomi kommer alltså väldigt rika låna för att det är billigare än att skatta, och medelklassen låna för att de är fattiga och inte har råd med saker annars (bostad, bil osv).

Sverige driver artificiellt (statligt/politiskt) ned kostnaden för lån mer än de flesta ekonomier. Detta har effekten att väldigt rika betalar nästan ingenting, och jag antar att en komponent i varför det fungerar politiskt är att medelklassen inte tänker på att den är fattig (den lånade bostaden och bilen innebär så låg kapitalkostnad). Nu har vi ju en ekonomi där fattiga till och med kan klicka hem ett blanco för 4-5% - sedan ränteavdrag på det. Överföringen av deras köpkraft går då så långsamt (inte kännbart månad till månad) att de kanske knappt märker den.

Göran Persson och andra sossar gillar att kasta runt floskler som "den som är i skuld är inte fri" och liknande trams samtidigt som de själva drar stora fördelar av att belåna sig själva och investera för att bli ännu rikare än vad de redan är. Och sosse-pöbeln håller stenhårt på det och konsumerar allt med trippelbeskattade kronorna som de har i sitt konto, trots att det är nollränta, och startar avundsjuka trådar om människor som har en livsstil som de själva vill ha. Det är faktiskt rätt kul att läsa.

Rikare = mer tillgångar.

T.ex en person som tjänar mycket och har 10 miljoner i skulder jämfört med en som tjänar mindre (typ lagerarbetare) och bor i hyresrätt och har 0kr lån.
Personen med hög lön må ha 10 miljoner i lån, men kanske även har 3 miljoner i tillgångar i form av avbetald del av huslån, kontantinsats m.m
Personen som är lagerarbetare lär inte ha 3 miljoner kronor liggandes på banken (dock ej omöjligt, men högst ovanligt) och är därmed fattigare än den rika.

Så nej, i mitt fall är inte den med låg lön rikare än den med hög lön.
Rikedom mäts givetvis i tillgångar och inte levnadsstandard, psykosociala förhållanden eller liknande.
Men mitt fall måste inte spegla hela verkligheten heller, det är bara ett uppritat scenario.

Frihet och handlingsutrymme är väl en rikedom.
Jag tjänar mindre än flera av mina grannar, men har bättre marginaler.
Jag är också van vid måttfull konsumtion, så jag tål en sättning.

Personen med störst förmögenhet är rikare.

Marknadsvärde av tillgångar minus skulder.

Materiellt rik är såklart den som köper dyra grejor och äter gott.

Sedan hur vida han känner stress för det är en annan sak.

Om han köper grejor för 100k i månaden så lär han ju troligtvis kunna sälja saker om det skiter sig.

Knaopast att han har 90k i räntekostnad varje månad.

Nu ligger detta i ekonomi delen av forumet och inte psykologi så då är det enbart ekonomisk rikedom som gäller.
Och det mäts i tillgångar.

Dör du och ditt dödsbo säljs, hur mycket säljs det för + allt du har på bank? Det är förmögenheten. Det är vad som mäts ekonomiskt i rikedom.

Men de där tre miljonerna på banken är ju inte mycket till hjälp om personen blir arbetslös av en eller annan anledning pga en hypotetisk bostadsbubbla eller liknande. Lånen finns kvar men investeringen kan ha halverats. Lån 10 miljoner. Värde på investering 5 miljoner. Tillgångar 3 miljoner. Summa minus 2 miljoner. Möjligen ett mindre realistiskt scenario, men det går ju inte att utgå ifrån att omständigheter aldrig förändras, ibland till det sämre

Givetvis, orimligt eller inte så är det ju en risk.
Precis som att det är risk att ha pengarna på en bank, eller investerade i aktier/fonder. Allt man gör är en risk.

Allt handlar om vilken risk man är villig att ta.
Vid en ekonomisk krasch likt Islands så hjälpte ju inte pengar på banken heller - men det är även det ett osannolikt (men inte helt uteslutet) scenario.

Att mäta tillgångar kan man inte göra i en hypotetisk framtid.
Det görs här och nu. Hur framtiden ser ut vet ju ingen.