Är en person som tjänar lite rikare än en som tjänar mycket som har skulder?

Och här och nu i det aktuella exemplet är ju tio miljoner i skulder och tre miljoner i tillgångar, dvs minus sju miljoner. Sannolikt uppgår tillgångarna till något i lånets storlek (åtminstone om en fastighet är inblandad), men det är ju lika hypotetiskt som en framtidsprognos

Om En person här och nu har en kåk som han köpt för 13 miljoner med 10 miljoner lån och 3 miljoner kontant, bortsett allt annat som tillhör personen, så är dess förmögenhet 3 miljoner kronor sett till att huset säljs för 13 miljoner kronor.
10 miljoner till banken, 3 miljoner till dödsboet.
Säljs huset för 15 miljoner är förmögenheten 5 miljoner, säljs den för 11 miljoner är förmögenheten 1 miljon.

Allt du hör om hur världens stora människor är "goda för xxx miljoner kronor" så är det ju den sammanlagda förmögenheten.
Väldigt få av dessa oerhört förmögna människor har 0kr lån.

Edit; rättade till lite fel, irrade runt lite i min text.

Nja vi måste först definiera rikedom.

Jag är miljonär, men har skulder. Jag kan betala av alla lån (bostad och CSN) men tjänar mer på att inte göra det (avkastning). Jag lever också snålt, och stoppar undan pengar. Ser mig dock inte som rik ekonomiskt, men rik i livet.

Tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter. På tillgångssidan tar man upp huset till dess fulla värde och lägger till andra tillgångar. På skuldsidan läggs alla lån. På inkomstsidan lön och avkastning på kapital och på utgiftsidan levnadskostnader inklusive driftkostnader för huset samt skuldräntor.

Om tillgångar minus skulder är positivt samtidigt som inkomster minus utgifter är positivt så tycker jag man är relativt rik. Man äger hela sitt hus vare sig man cashat eller finansierat det med lån genom inteckning av det. Marginalen man har är nettotillgångar och nettoinkomst.

Nettotillgångarna, alltså tillgångar minus skulder kan man göra värdehöjande insatser på genom att använda nettoinkomsterna. Exempelvis förbättra huset.

Jag säger inte emot dig. Dock, vilket är min poäng, så går det inte att veta vad huset är värt innan det är sålt. Det är rent hypotetiskt, vilket var vad du vände sig emot i mitt första inlägg. Du har rätt i det, men det gäller även nu. Även det är ett uppskattat och förväntat värde som innan det omsatts i praktiken enbart är en spekulation.

"Rik är den som inga skulder har"

"Rikast är den vars nöjen kostar minst"

Men allt du äger har ju bara ett hypotetiskt värde, guldtackor, värdepapper, konst, bostäder, osv, får endast ett exakt värde vid försäljningspunkten. Därför använder man sig av, som du sa, ett hypotetiskt värde. Inget fel eller problem med att räkna dessa som värde eller kapital.

Det samma skulle nästan kunna sägas om pengar som ligger länge i sparkonto hos banken, dess köpkraft förändras över tid i och med inflation eller deflation endast mycket mycket långsammare, i de flesta fall.

Givetvis, och det håller jag med dig om.
Men det är ju så man räknar förmögenheter. Annars hade folk som investerat alla sina pengar i fastigheter varit fattiglappar, men det är de ju inte.
Ett företags värde är ju också rent fiktivt. Är det värt 1 miljard på börsen så är det ju fortfarande rent fiktivt förrän det verkligen är sålt.

Men pengar som är bundna i t.ex fastigheter är ju pengar som är svåra att använda. De är ju väldigt fastlåst jämfört med aktier eller liknande.
Men det är ju tillbaka till argumentet om risker osv, handlar ju om vad man vill göra med sina pengar.
Vissa sparar, andra spenderar och ytterligare några investerar.
Men med alla vinnare så står det minst lika många förlorare.

Så är det ju. Då osäkerheten är så stor, oavsett om det gäller inflation eller bubblor på bostads- eller aktiemarknaden, så är ju begreppet rikedom rent spekulativt. Om vi nu utgår ifrån ursprungsfrågan, vem är rikast, så blir ju allt utom bruksvärdet relevant kan jag tycka. En fastighet bör väl i så fall värderas högt medans en guldtacka har en väldigt begränsat funktion annat än som spekulation

Jag har hellre en hög lån, belånat hus och bil och lever gott, (så länge man kan amortera sina lån och ha gott om pengar över) än låg inkomst, bor i en etta och käkar knäckebröd.

Fattig blir jag ju först om situationen förändras, tex ändrad lön och måste sälja av huset för mindre än lånet.

Men det är ju ungefär som att jämföra med någon som anser sig rik som har en miljon i madrassen, den dagen det blir inbrott är personen fattig igen, men här och nu är han inte det.

I verkligheten är jag nån miljon plus med dagens husvärde och värdet på sparande/fonder kontra lån.

Anser mig knappast vara rik, men rätt nöjd med tillvaron.

Ska man diskutera sånt här måste man ju sätta ett värde på friheten att vara obelånad.

Och ett pris på livsnjutning.

Men geberellt skulle jag säg att att leva över sin inkomst inte är bra i det långa loppet. Gör man det ibland är det inte hela värden, ibland måste man göra dyra inköp.

För min del så känner jag ingen skillnad nu när jag är utan lån (utom en studieskuld) mot när jag hade bostadslån och en bil på belåning.

Det som ger mig lugnet är bufferten jag har byggt upp.
Dvs att jag kan leva XY antal månader/år utan någon inkomst överhuvudtaget och ändå ställa mat på bordet åt mig och mina barn.

Och där har min inkomst inte bidragit särskult mycket utan investerade pengar samt en bostadaförsäljning.

Håller helt med!

Om man har lån, men amorterar i vettig takt och har pengar över varje månad (och en buffert), så anser jag inte att man lever över sina tillgångar även om man har lån.

Skulle ens livsituation ändras kan man ju i regel sälja av det man har belånat och på så vis sänka sina kostnader, den som går plus minus noll på en låg lön utan skulder och tillgångar, har ju inga möjligheter att anpassa sina utgifter, han ligger redan på lägsta möjliga.

Har man däremot lån som betalt resor, bröllop och motsvarande, då ligger man lite brunt till...