Citat:
Ursprungligen postat av
Dizzi
Äsch , Simon har väl en diagnos? Dålig impulskontroll, svårt att reglera sina känslor etc.
Med det sagt , man kan inte skylla ett dåligt beteende på sin diagnos han ska ju kunna fungera i ett civiliserat samhälle. Det finns hjälp att få både med medicin i rätt dos och att lära sig hur man hanterar sina känslor och reaktioner. Båda grejorna kanske saknas för denna kille. Har ju hört floskler komma ur hans mun att det är så här han reagerar när han förlorar eller blir arg.
Han är nog väldigt snäll i grund och botten , men har helt klart ett jobbigt beteende i vissa situationer.
+1
Ok, jag börjar med att skriva att jag inte försvarar dom gånger Simon betett sig illa, bara att jag ger min syn på saken. Den behöver inte stämma och så bara att det är saker jag ser som jag känner igen.
Jag vet inte om han sagt något om en diagnos men hans impulskontroll och känsloregister som går upp och ner skulle kunna vara ADHD.
Jag har själv svår ADHD men jag skyller aldrig mina misstag på det eftersom jag är medveten om min adhd och har genom åren lärt mig till viss del hur jag fungerar, hur jag ska hantera det mm. Och när det blir fel ändå så får jag bara stå för det, be om ursäkt och försöka lära mig.
MEN skillnaden för mig och Simon (om vi leker med tanken att det är tex adhd han har) är att jag är inte inlåst i ett hus med folk jag egentligen inte känner. Jag vet själv att det finns situationer jag bör undvika för att inte triggas, jag vet att det finns folk som omedvetet triggar mig och som jag undviker mm. Jag har här ute i "friheten" större möjligheter att välja själv och undvika situationer som triggar mina impulser. Det har inte han, dock har han satt sig i den situationen frivilligt såklart. Men han visste kanske inte att det skulle bli såhär och att han skulle reagera så och där inne har han ingenstans han kan fly för att samla sig. Just det att kunna backa, fly undan om jag handlat på impuls har varit viktigt för mig för att inte hamna i en ond spiral där jag handlar på impuls efter impuls efter impuls för att folk runt omkring mig inte förstår att när dom vill kanske hjälpa mig bara stjälper mig och att jag behöver totalt lugn för att själv kunna förstå och rannsaka mig själv.
Sedan finns det såklart mediciner för att reglera sina impulser en del och det kan också ta tid att hitta det som fungerar bäst. (ingen aning om han äter medicin för adhd)
Skulle kunna skriva mycket mer men jag är inte ute efter att försvara honom på något sätt, bara ge min syn på hans beteende.
Jag tror faktiskt att han kan ta lärdom av denna tid i huset om han är villig att reflektera på hur det var och varför det blev som det blev, när han kommer ut.
