Bulletin - nytt mediaprojekt till höger

Professor: Nattsvart framtid för asylinvandrare på svenska arbetsmarknaden

En redan dyster situation för asylinvandrares inträde på arbetsmarknaden ser i framtiden närmast nattsvart ut. Kriser leder alltid till att öka glappet mellan insiders och outsiders på arbetsmarknaden – och detta glapp har en benägenhet att bita sig kvar, och till och med öka, efter kriser. Det menar Sven-Olov Daunfeldt, professor i nationalekonomi vid Handelns Forskningsinstitut.

[---]

Sven-Olov Daunfeldt har i sin forskning studerat hur asylinvandrare från Afrika och Asien har lyckats etablera sig på arbetsmarknaden i Sverige. Efter åtta år har endast 20 procent av kvinnorna och 34 procent av männen ett arbete som motsvarar en normal ingångslön i Sverige.

17 år innan 40 procent har arbete

– Det tar uppemot 17 år innan cirka 40 procent av individerna i denna grupp har ett arbete som innebär en inkomst på över 20 000 kronor i månaden. Extra svårt är det för kvinnor att etablera sig, vilket också belyser ett jämställdhetsproblem, säger Sven-Olov Daunfeldt.

Den största kängan vill han ge till åtgärden extratjänster. ...

– Extratjänsterna är nog en av de största katastrofer av alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder som Sveriges regeringar någonsin har sjösatt. Beräkningar visar att de hittills har kostat cirka sju miljoner kronor per skapat jobb, säger Sven-Olov Daunfeltdt.

[---]

Utbildningsinsatser kommer inte heller att lösa situationen, menar han. Det har redan prövats, utan framgång, i årtionden.

– Det är självfallet viktigt att människor som kommer hit blir erbjudna utbildning. Att utbilda människor som kommer hit med låg utbildningsnivå tar dock oerhört lång tid. Det kommer inte tillnärmelsevis att lösa de akuta problemen som vi har.

Han anser att det viktigaste just nu är att ta hand om dem som redan har kommit hit, i stället för att erbjuda ännu fler människor att få asyl i Sverige.

[---]

– Den svenska modellen har sedan länge spelat ut sin roll. Den var gjord för ett homogent samhälle där alla – för att hårdra det – hade likartade förutsättningar och där klyftorna i samhället var väsentligt mindre. Det ser minst sagt annorlunda ut i dag.

[---]

De som förväntas ha lägre produktivitet ska inte heller tjäna i nivå med de som förväntas ha högre produktivitet. Men man ska ha en rimlig chans att leva på sin lön. Men det finns en orättvisa i om de lägsta lönerna subventioneras för mycket. Det är till exempel märkligt att en pensionär som har jobbat hela sitt liv ska leva på väsentligt lägre nivåer än vad en person som är helt ny på arbetsmarknaden gör.

Bulletins politiska chefredaktör Alice Teodorescu Måwe, 36, vägar att lämna och gå lottlös från tidningen.
– Jag håller på och förhandlar om mitt utträde fortfarande, säger hon.

”Även efter att vi lämnar finns ett stort antal duktiga medarbetare kvar på tidningen. Det görs trots allt bra journalistik på Bulletin, men förutsättningarna som ges till journalisterna är usla. Det har majoritetsägarna och styrelsen sett till. Vi önskar våra kollegor som är kvar all lycka. Men detta är vägs ände för oss”, skrev de sex undertecknarna [i brevet, där de lämnade skeppet].

En uppsägning, anser Bulletins ägare Tino Sandanaji.

[---]

Teodorescu Måwe hävdar nu att det öppna brevet inte var en uppsägning från hennes sida. Hon kräver ersättning för att lämna Bulletin och tagit facklig hjälp mot arbetsgivaren, uppger flera källor.

[---]

Per Gudmundson, 51, ansvarig utgivare för Bulletin:

– Jag vet inte vad det har blivit för lösning med Alice. Det är inte riktigt min bit. Hon slutade som chefredaktör för ledarsidan samma dag som hon och Ivar och de andra sa hejdå, säger han.