Vilken film såg du senast?

Året var 1972
Filmen var Jeremiah Johnson
https://www.imdb.com/title/tt0068762/?ref_=nm_flmg_act_45

Robert Redford ÄR Jeremiah Johnson. En film om en amerikansk "Mountain man". Filmen börjar med en Overture (stillbild med musik), vilket känns som en udda start men sätter en viss känsla till filmen. Sedan öppnas filmen upp med saker som händer till country musik. Country är inget jag vanligen går igång på, men den här typen är rätt fin (kommer lyssna på det framöver). Därefter rider Jeremiah Johnson upp i bergen och vad händer där..?

Det här var Robert Redford och regissören Sydney Pollacks andra film (av sex möjliga). Inte din typiska western-film även om del av det som händer går att se i andra filmer. Det är mycket landskap och något vidare tidsperspektiv finns inte, vilket jag tror är lite av poängen.. Bor man uppe i bergen spelar inte dygn, timmar och sånt vidare roll. Man tar det som det kommer. Vilket återspeglas i alla scener som dyker upp.

Jag hade mina aningar om att det här skulle bli ett drama med "högre poänger" eller en äldre version av "The Revenant". Istället händer saker mest hela tiden. Den är rolig, sorgsen, actionfylld (udda och kul action), tankegivande och bara allmänt udda. Den tar inte sig självt på för stort allvar vilket gör att en del saker fungerar som kanske inte skulle fungerat i andra filmer. Gillar filmen och den är klart minnesvärd, men mot slutet känns det som att den "öppna idén" bakom filmen blev lite för öppen.. Ungefär som att de inte riktigt visste själva hur eller var den skulle sluta. Filmen är inte jättelång, men något kortare hade inte skadat. Den innehåller även ett Intermission.

En klart unik film i djungeln av westerns. Inget jag skulle välja som min första western, men för den van vid äldre film rekommenderas den varmt.

Betyg på IMDB? 7,6 / 10
Mitt betyg: 7,0 / 10

Älskar westerns i vintermiljö!

Av en ren slump har jag också sett en Sydney Pollak-film med Robert Redford i huvudrollen.

Three Days of the Condor (1975)

Efter Watergate var USA ett land präglat av paranoia och under 70-talet kom det många konspirationsthrillers. Redford spelar en analytiker för underrättelsetjänsten som när han kommer tillbaka efter lunch hittar alla sina kollegor avrättade. Han måste därefter rentvå sitt namn. Max von Sydow spelar skurk med den äran.

Betyg: 3.5/5. Den håller ganska väl än idag. Den är inte lika bra som Coppolas The Conversation som jag skulle rekommendera om man vill utforska denna mini-genre.

The sound of metal

Ruben, en före detta drog missbrukade och trummis har nästan helt förlorat sin hörsel.
För att hantera sin nya situation så är flyttar han in till ett kollektiv för döva så han inte bara falller tillbaka till sitt gamla missbruk men även lär sig acceptera sin nya framtid.


Jag fann det till att vara en fin och rätt lärovärd film som tar upp bra punkter om värderingar och ens anpassningar i livet.
Efter kanske en tredjedel så börjar filmen till en större del bli ljudlös vilket kanske orsakar att vissa tappar intresse men jag tyckte det var ett väldigt subtil samt effektivt sätt att framhäva poängen med den drastiska skillnaden som senare tar plats.

Men en varning för lite väl långsamt tempo känns ändå nödvändigt.

7/10


About time

Tim får reda på att han kan resa tillbaka i tiden och använder denna förmåga för att uppnå sin största önskan, att hitta sitt livs kärlek.


Den sitter på några små smarta romantiska dialoger men offrar ofta huvudkaraktärens intellekt och trovärdighet för humor, vilket ibland landade men oftast inte.
Och vad som gäller trovärdighet så har handlingen även sina mängder av plotholes som filmer med tids resor generellt tenderar att ha.

Att den är onödigt lång är dessutom en underskattning. Andra halvan har flertals montage som pågår alldeles för länge, som dessutom bara leder till vad som hade kunnat vara flertals potentiella slut. Den har nämligen en del sunda budskap men definitivt ett par för många.
Och regissören verkade inte kunna bestämma vilken att verkligen fokusera på så det blev att istället klämma in allihopa.

Sen är det väl egentligen hyckleri att filmen hånar melodramatiska stereotyper, men spelar sedan efter dom noterna som om ingenting.

Och av alla filmer med tids resor man har sett så har nog ingen en slut scen som är lika cheesy som denna.

5/10

The wreck of Mary Deare (1959). Spökskeppet - kampen om Mary Deare (färgfilm)

En sjökapten äntrar ett övergivet skepp, men skeppet har flera hemligheter.


Börjar bra, och slutar bra, däremellan är det en lång transportsträcka.
Gary Cooper, Richard Harris, Charlton Heston gör goda insatser, men filmen är rena vraket.

3-/5

IMDB 6,8 = 3,58/5
2333 röster.

Wingcommander Jag läste om onlinespelet Star Citizen, vilket många har väntat på i mer än 20 år och under tiden köpt rymdskepp för spelet vilka de kanske aldrig kommer kunna leka med. I artikeln nämndes även spelet Wingcommander, som jag kommer ihåg att jag såg i vissa affärer under 90-talet. Eftersom det även gjordes en film på spelet så ville jag glo på den.

Filmen var dålig. Det enda jag gillade var att rymdskeppen var mer likt segelskepp från 1600 till 1800-talen och sköt bredsidor istället för hur det brukar vara i olika rymdfilmer mer skjuta.

3/10

Framförallt är det en mycket Stämningsfull och oväntat tät film.

Den nyare film som kanske kommer närmast är kanske Brad Pitt-filmen med Jesse James och fegisen som dödade honom med ett skott i ryggen.
Den är också riktigt långsam, men ändå aldrig tråkig utan alltid stämningsfull och mycket - väldigt mycket - tät genomgående.

"Jeremiah Johnson" och något liknande.
Inte alls lika bra som Jesse James-filmen (som är ett tvättäkta konstverk) men en mer än godkänd film, med fler kvaliteter än bara som "Western."

Är den verkligen det ???

Jag har själv gått och funderat över om jag ska se den eller inte i några veckor nu.

"The Dig" - (2021)
https://www.imdb.com/title/tt3661210/

Ralph Fiennes, m.fl. ...

---

Om det är någon som såg Kunskapskanalens dokumentärserie i vintras om de tre gamla arkeologiska utgrävningarna som "förändrade allt" så är denna filmen ingen nyhet.
Den handlar om utgrävningen i Sutton Hoo i England, där en rik tant hade några gamla gravhögar på sin tomt, och anställde en billig amatörarkeologi att gräva ut dem åt henne.

Fynden i högarna var något utöver det vanliga.
Det var en sk "båtgrav" från den tid som var före vikingatiden, som engelsmännen älskar att se som sin egen och kalla "Anglo-saxisk" (men det är i själva verket från den Nordiska sk "Vendel-perioden").

Spektakulärt vackra hjälmar hittades, och guldföremål som vilken juvelerare och guldsmed som helst hade dött av avund över.

---

Filmen handlar om den utgrävningen alltså.
Ralph Fiennes spelar amatörarkeologen - som i själva verket var mycket kompetent.

Det finns egentligen inte så mycket mera att skriva om handlingen, eftersom en utgrävning är en utgrävning och det är inte svårt att föreställa sig hur en sådan går till.
Inga överraskningar här inte ...

---

Frågan är väl då hur väl filmen stämde överens med verkligheten.

Och där har vi ju problem redan från första början, eftersom "tanten" här blivit uppgraderad till en vacker, ung, kvinna med läggning för det dramatiska - och förkärlek för gamla, oborstade karlslokar som råkar vara redan gifta amatörarkeologer ...

I verkligheten var hon en gammal dam.
Som dessutom var förtjust i Seanser och spöken (hon hade bla sett gamla krigare röja på gravhögens topp om kvällarna).

Men amatörarkeologen var säkert lika kunnig som filmen visar det.
Men jag tror inte att han var lika mesig och avmaskuliniserad som filmen gjorde honom.

---

En annan märklig sak var filmskaparens uppenbara försök att ge filmen ett närmast "drömskt intryck."
Dvs filmen blandar friskt in konstiga, närmast omotiverade, scener som ska ge en närmast böljande tidsuppfattning. Kanske för att skildra en slags tidlös känsla för publiken.

Jag antar att regissören varit inspirerad av den store Malick, vilket särskilt visade sig genom de många scenerna inspelade under "The Golden Hour" (dvs tiden omkring skymning, då ljuset kan ge ett särskilt gyllene lyster).

Men man stör sig efter ett tag ... tycker jag iaf.
Berättelsen blir liksom lidande av för många omotiverade bi-scener som bara slängs in utan närmare förklaring.
Och varför är hon så jäkla gråtfärdig hela tiden, huvudkvinnan ... ?


Den enda som är rolig är ju den ledande chefsarkeologen.
Som spelar nån slags karikatyr på snobbig tjockmagad akademiker av gammalt snitt ...

Andra konstiga karaktärer är en av de riktiga arkeologerna, som har ett slags förhållande med sin hustru (de hade nyss gift sig) som han inte vågar konsumera.
Han blir förskräckt så fort han råkar se henne avklädd, och sova tillsammans kommer inte på fråga.

Däremot så tittar han lystet på den vuxne sonen till frun i huset.
Men hon, hustrun, blir inte för ledsen för det - hon tycker att han är så vacker så, när han gör sånt han älskar att göra (gräva i högar).


Alltså, när jag tänker efter så var faktiskt alla i filmen misslyckade figurer.
Närmast karikatyrartat misslyckade.


---

Jag blev inte så glad jag hade hoppats på att bli.
Och ändå blev jag glatt överraskad när jag fick reda på att filmen faktiskt fanns ...

Betyget är inte bra.

Alltså ...
Man fick ju inte ens se hur de mest spektakulära av fynden ju var.
Tex den där hjälmen ... helt enastående är den ju faktiskt.
Men här ... inte mer än lite rost i bitar.
En guldknapp som den försmådda nygifta kvinnan hittar visar lite hitteglädje ...
Men knappast annars.

Depp, depp, depp ... och misslyckade figurer på rad efter varandra.
T.o.m. kungen och hans hustru Drottningen, som kommer för att titta, ser ledsna och malplacerade ut.
Bara tjockmagen är kul, när han får sitt ego kränkt ...

---

Betyg ...
3 av 5

Isle of dogs

Pgd av ett nytt virus så har hundar blivit bannlysta till en sop ö där de är menade att leva ut sina sista dar i svält och sjukdomar.
Men det stoppar inte tolvåriga Atari från att riskera sitt liv för att ta sig dit och hitta sin bästa vän.


Av ren och skär slump så blev det redan Anderson igen, so here we go.

För en hund person så känns det svårt att inte rekommendera denna film även om man inte råkar vara något vidare fan av Wes Anderson. Den har nämligen bra hund humor, roliga dialoger med välgjord stop-motion animation som faktiskt passade förvånansvärt bra med Andersons unika stil.

Den hade även smart social kommentering. Iaf under den tidigare halvan då det var mer subtilt inplacerat. Senare i filmen känns det lite väl politiskt och hjärtat av filmen blir lite lökigt.
Så där filmen presterar som bäst är under själva äventyret att faktiskt försöka hitta Atari's hund.
Därför tycker det borde ha fyllt ut ännu mer av filmen eftersom det är dynamiken i hund gänget och motgångarna de möter längs vägen som håller intresset uppe som mest.

6/10


AI

En robot pojke vars syfte är att bli älskad av sin adopterade mor.
En sex robot på rymmen för ett brott den inte har begått.
Det är två omaka par som man får följa genom ett äventyr man knappt skulle kunna tro om man inte såg det.


Definitivt en väldigt dum-smart film som täcker lite filosofiska tankar men även besitter väldigt tröga tekniska plotholes som t.ex varför varken polis fordon eller högst unika samt dyra AI produkter inte har någon typ av spårning signal.
Men men, man tar vad man får och en nämnvärd sak man får är de visuella effekterna av en Spielberg framtid. Från färgerna till teknologin till kläderna så fann jag det både stimulerande och tankeväckande.
Grafiken i sig var jag till och med positivt överraskad av.

Det är i överlag en fin film med en cool teddy björn som kan förmodligen åtminstone avväpna den mest kritiska tittaren

7/10

Året var 1968
Filmen är känd som La bataille de San Sebastian eller Guns for San Sebastian
https://www.imdb.com/title/tt0062713/?ref_=nm_flmg_act_62

Omslaget visar Charles Bronson som den stora karaktären, men huvudrollen spelas av Anthony Quinn. Tittar man på äldre omslag är det tvärtom. Kanske lättare att dra publik idag med Bronson kontra Quinn trots att Quinn är ett större namn i filmhistorien?

Lite besviken att Charles Bronson inte tillför särskilt mycket alls heller, men det gör Anthony Quinn upp för. En roll att minnas. Annars är det mestadels spanska eller mexikanska skådespelare som gör att filmen känns "realistisk".

Tyvärr var denna DVD-version inte uppdaterad alls i bild, vilket fick mig tro att det skulle bli en jobbig film att se igenom. Lyckligtvis är det inte SÅ illa, men jag skulle ändå rekommendera folk att vänta på en väsentligt bättre version bildmässigt, för det förtjänar den faktiskt.

Handlingen är djupare och mer välrundad än många andra westernfilmer. Klippningen är inte alltid den bästa och vissa saker har åldrat sisådär, men på det stora hela är det en godkänd film. Soundtracket är av självaste Ennio Morricone och det är delvis bra, men spelas upp i vissa scener där det inte platsar alls.

Vad handlar den om? En tvivelaktig karaktär hamnar i händerna på en präst och prästen ser att det är en buse, men hjälper till ändå. Vad händer sen..? Det får du kanske se en dag!

Trots falsk reklam på omslaget och dålig bild var filmen i sig påkostad. Många karaktärer, många platser och handlingen är betydligt mer än bara "en man rider in till stan.."-konceptet.

Betyg på IMDB? 6,6 / 10
Mitt omdöme: Gillar du westerns och en dag hittar denna i vad som tros vara nyrestaurerad kvalitet? Se den. I dagens skick? Nja. Har du inget emot daterad bildkvalitet så..

Det är konstigt att denna film inte fått något släpp värd namnet ännu. Finns bara dåliga eller mindre dåliga DVD utgåvor att tillgå.