Citat:
Ursprungligen postat av
hoppsann
Hur är det möjligt att HD vid flera tillfällen, vid olika tidpunkter, kan verka helt borta?
Samtidigt anser hennes chef att hon är en av de bättre sjuksköterskorna.
Ljuger HD:s chef av lojalitet med henne?
Utan att läsa förhören igen har jag för mig att chefen gav ett mycket seriöst intryck.
Spelar HD dum under förhören?
Eller är HD så rädd för förhören att hon innan dem stoppar sig full med lugnande mediciner?
Det är sån stor skillnad på och i förhören att jag som läser dem blir alldeles brydd. Det är som att läsa en deckare av Leif GW Persson där Åke Holmberg skapat intrigen. Rätt vad det är har ett kapitel skrivits av Astrid Lindgren. Nästa kapitel delas av Gunilla Bergström och Stieg Trenter, och upplösningen är från en pekbok på dagis.
HD gråter, pratar på, svarar enstavig, är helt väck: ”om jag flaggar bort”, hon är tankspridd och förvirrad: ”hjärnsläpp”, fnittrar till, vet knappt vilken fråga hon fått, är arrogant, babblar, är plötsligt stöddig: ”det där har jag redan svarat på” osv. Det är en hel provkarta på känslor - och även avsaknad av: ”jag kan inte ta in det”, ”hjärnan är blank”.
Typ.
Om jag ska sätta nån tilltro till vad hon säger så tror jag faktiskt att det första förhöret, dvs det som hålls den 19/5, är det där hon är mest trovärdig.
För allt jag vet så kan hon vara en underbar sjuksköterska, och eftersom hon har (hade?) flera vad det verkar vettiga vänninor så måste det finnas något positivt hos henne.
Chefen, MT, verkar också vara mycket klok. Jag tror inte att hon ljuger, för då hade hon ju inte behövt berätta om ”jag hoppas hon är död”-samtalet.
Om HD fruktar förhören? Ja, hon verkar alls inte uppskatta dem. Om det är anledningen till att hon är helt drogad, eller om hon helt enkelt är super-medicinerad under hela denna period vet jag verkligen inte. Hon verkar inte i skick att jobba i vart fall.
Låt mej säga som så här: HD kanske har repat sej helt, men efter att ha läst FUP och lyssnat på förhör med henne så är jag glad att jag inte är sjuk i Örebro.