Ubåt A26

Japp, en kort VLS-tub enkom för 4st IDAS, känns som något som vore extremt attraktivt för en ubåt att ha. Eller kanske 3-4st korta torpedtuber, som inte behöver kunna laddas om till sjöss, enbart för IDAS och ubåtsjaktstorped.

Tar man bort kravet på omladdning till sjöss, så kan de nämligen placeras på många fler ställen än just i fören, för just fören vill man ändå få in så mycket i, med torpedtuber och sonar.

Precis, inköp av IDAS för först torpedtub. Därefter, vid uppgradering, så förlänger man ubåten med någon meter för att få plats med två VLS i sida. Dessa behöver inte laddas inifrån utan man kan göra detta vid kaj.

Liknande har man prövat tidigare. Men då var det tunga torpeder.

Enligt officiella uppgifter så tar Gotlandsklassen 12 tunga torpeder och sex lätta torpeder.

Var lite missnöjd med stora porten för ngt år sedan, men den ger en flexibilitet.
Uk skall modernisera sina fleet submariner (attackubåtarna)
Med garage o portar, även flera enheter med olika robotar av cruisetyp.

Kolla Hi Sutton som är insatt som vanligt.
http://www.hisutton.com/Royal-Navy-Vanguard-Class-SSGAN-Concept.html

Ja, 4st tuber (och för den delen även 6st) blir en begränsning när man ska leverera både tung torped, lätt torped, minor, luftvärnsrobotar, sjömålsrobotar, kryssningsrobotar, UUV m.m. ur samma tuber.

Multifunktionsporten tror jag dock är en nödvändig väg framåt, för att kunna hantera olika former av UUV (med och utan egna vapen). Det rimliga vore att vapen som man alltid vill ha med sig för självskydd ombord oavsett uppdrag (lätt torped och luftvärnsrobot) hade egna dedikerade tuber, som inte behöver kunna laddas om i undervattensläge, medan vapen som man behöver "många" av för att de ska vara meningsfulla (minor, sjömålsrobotar och kryssningsrobotar) förvaras i vertikal multifunktionstub och/eller mingördel ihop med vissa UUV, medan tung torped, UUV, extra torpedminor och extra lätta torpeder, extra luftvärnsrobotar och extra sjömålsrobotar förvaras i torpedrummet.

Tanken har även slagit mig om man kunde rationalisera bort hela torpedrummet, med en kombination av ett antal fasta torpedtuber, 1st horisontell multifunktionstub och ett antal vertikala multifunktionstuber.

Med AIP, så är frågan om man inte även kunde ta fram mindre ubåtar (med tuber som inte kan laddas om i undervattensläge, för att därigenom kunna utöka antalet ubåtar.

Om vi vill hålla ett par ubåtar på plats i eller i närheten av Finska viken och ett par utanför ryskockuperade Ostpreussen, så krävs det ju ett dussintal ubåtar och de numerären kommer vi aldrig upp i med ubåtar i storleksklass med A26.

Man kan ana sig till att svenska ubåtar framgent även kommer att operera i finska skärgården och i Finska viken. Vi behöver alltså fler ubåtar än vad som är på gång. Optionen på en tredje A26 behöver utlösas och vi behöver en underhållsbas i södra Finland.

Vart får du allt ifrån?

För det första, när man började ta fram Visby-klassen så var avsikten 14 fartyg med olika inriktning och utrustning. Dessa fartyg blev senare 6 st. varvid alla fartyg blev tvungna att klara alla uppgifter.

Av de 6 fartygen så ströks ett av ekonomiska skäl, ekonomiska skäl gjorde också att flera tilltänkta vapensystem har strukits, däribland luftvärnsrobotar. Försvarsmakten har under många år försökt få Regeringen att godkänna ett inköp av luftvärnsrobotar till Visby-klassen men av politiska skäl så har det alltid tagit stopp.

Minröjningsutrustningen skall inte vara i vägen för sjömålsrobotarna och om du kikar på lite senare bilder av HMS Härnösand (tror jag det var) så kan du se att hon bär 8 sjömålsrobotar.

Visby-klassen har ledningssystemet 9LV från Saab, tidigare Celsius Tech och före det Philips Telesystem i likhet med marinens övriga fartyg, ett system som först togs i tjänst 1968 och således har uppgraderats många gånger. Systemet används även på de finska Hamina-båtarna samt har valts för deras nya Pohjanmaa-klass korvetter. Så nej, något ledningsystem som man inte kan uppgradera så som du hävdar har man inte valt. Motsvarande system på ubåtssidan heter SESUB.


Tvärtom så måste krigets krav alltid vara det styrande när det gäller krigsmateriel.

Utöver möjligheten att avfyra konventionella kryssningsrobotar så finns också möjligheten att avfyra spaningsdrönare från ubåtar.


Om ubåtarna är 60 eller 70 meter långa spelar knappast någon roll. Västergötland-klassen gick från 50 till 60 meter när de förstås med AIP.


Sverige är rätt unika i det att vi har trådstyrda lätta torpeder, vilka dessutom kan laddas två stycken i varje tub och avfyras direkt efter varandra mot olika mål. I kombination med hög automatiseringsgrad för omladdning av torpeder så gör det att behoven när det gäller antal tuber minskar.+


IDAS känns snarare rätt meningslöst, de tillfällen som systemet faktiskt kan utnyttjas är väldigt begränsat. Dels så får ubåten inte befinna sig på för stora djup för att kunna avfyra systemet, vidare så måste ubåtsjakthelikoptern befinna sig relativt nära ubåten då systemet enbart har en räckvidd på upp till 4 mil och så behöver också helikoptern befinna sig relativt nära ytan så att ubåtens sonar kan lokalisera helikoptern via dess downwash mot vattenytan. Därtill så krävs relativt god sikt för IR-målsökaren. Vill man som ubåtskapten dra iväg en luftvärnsrobot mot en ubåtsjakthelikopter i detta läge? Skjuter man och missar - helikoptern kan förväntas bära motmedel - så kommer ubåtsjakthelikoptern veta vart man finns efter skottet om man inte redan gjorde det innan. Skulle man träffa så finns förstås risken att ubåtsjakthelikoptern fått iväg en torped redan innan träff eller att andra ubåtsjakthelikoprar i området detekterar ubåtens position och därmed släpper sina torpeder. Normalt är trots allt att ubåtsjakt bedrivs med fler än en enhet på plats.

Det jag tänker är att om ubåten blir upptäckt, vilket ju kan avgöras genom att helikopterns "sonarsignatur" ändras samtidigt som man fångar upp rotorklappret.

Om inte ubåten kan antas vara upptäckt så ska den inte göra någonting - helt i likhet med katterna. De smyger ju och spanar, så långt det går, tills de blir upptäckta varvid det kommer en explosion av aktivitet.

Jag vet inte vilket djup som är maximalt.

40km räckvidd är knappast att betrakta som dåligt, när fienden har c.a. 10km räckvidd. Tvärtom så är det en faktiskt god räckvidd*, vilket innebär att ubåten har ypperlig möjlighet att skjuta ner fienden, långt innan denna har en chans att fälla sin ubåtsjakttorped mot dig.

Och visst måste ubåten och helikoptern befinna sig relativt nära ytan, men helikoptrarna måste hovra nära ytan för att kunna lösa sin uppgift, samtidigt som IDAS kan avfyras från djupare än periskopdjup. Vidare så har systemet "man-in-the-loop" via IIR-målsökare och fiberoptisk kabel, så verkan av motmedel är sannolikt låg. Och skulle man skjuta på maxavstånd, så har man gott om tid att skjuta resten av robotarna, innan helikoptern kommer så nära, att den kan fälla en torped.

Det stora värdet blir dock att det tvingar fienden till att vidta motåtgärder. T.ex. så kan fiendens helikoptrar tvingas hovra mycket kortare perioder och bara med passiv hydrofon, för att därefter bränna bränsle och tid på att stiga för att förflytta sig till nästa plats där de ska ner med hydrofonen. Eller för den delen tvingas dumpa dopphydrofonen helt och hållet och bara förlita sig på att fälla hydrofonbojer från relativt hög höjd.


(*) Det vore ungefär som att ha en målsökande Shkval med 200km effektiv räckvidd mot ytfartyg och ubåtar, eller en luftvärnsrobot på ett ytstridsfartyg med 4000km effektiv räckvidd vs. Tu-22M.

Det är just detta, det är ytterligare ett hot som fienden har att förhålla sig till. Helikoptern vet ju inte vilket djup en ev ubåt befinner sig på. Inte heller vet den om det finns fler ubåtar.

Man kan tänka sig att helikopterbesättningen ber till sin Skapare att de inte ska hitta en ubåt.

Självklart! Passa på att montera en 120 mm-kanon också så att ubåtarna kan bekämpa ryskt pansar redan i skärgården.