Citat:
Varför skriver du det då? Du ställer dig avvisande till att yttrandefriheten "skulle börja inbegripa kritik av religion" och förfasar dig över hur den "främlingsfientlige politikern" inte visar "respekt för den platsen".Jag kräver inte att andra ska tvingas respektera religionens innehåll eller att visa respekt för någon religion. Med det så gör jag skillnad på religioner och deras individuella anhängare.
Som icktroende har jag också förståelse för att religion har stor betydelse för många nu levande människor och att det tar tid och mycket arbete för att överge dessa ofta underliga föreställningar om världens beskaffenhet. Synen på just islam som en övergående fluga är en uppfattning som tycks vara från tidig medeltid och muslimerna skulle finna Jesus och överge Muhammeds läror. Eller om man ska vara mer generös, från upplysningstiden då all religion förväntades överges. Religionerna har överlevt och deras särarter förblivit förhärskande, trots dessa förhoppningar.
Att i desperation att klargöra för världen om att man inte är troende och undviker alla överlevande religiösa inslag i kulturen och mellanmänskliga relationer innebär att man måste slå knut på sig själv då man ska kryssa mellan korset på svenska flaggan, nationalsångens tredje vers (som nämner Gud), påtala kristendomens närvaro i uttryck som "herregud" eller islams i "vid profetens skägg", kalla julen för "vinterfest" och en mycket stor mängd annat; det är ett minfält som jag helst rundar, då risken för att göra skada är för stor. Detta trots - eller snarare på grund av - min icketro. Detta för att jag respekterar vårt lands och vår gemensamma historia trots dess blodiga inslag. Islam är också en del av denna.
Kanske vänder jag mig inte bara till dig med detta.
Med det sagt så får du kritisera religion hur mycket du vill, men det måste ske på ett städat sätt om du vill bli tagen på allvar. Ohyggligheterna i Centraleuropa under 1930- och 1940-talen riskerar annars att förringas och omtolkas som "kritik av judendomen". Som jag ser det sker det genom ett fortsatt försvar av det sekulära förhållandet mellan religion och politik, inte genom kulturkrig.
Som icktroende har jag också förståelse för att religion har stor betydelse för många nu levande människor och att det tar tid och mycket arbete för att överge dessa ofta underliga föreställningar om världens beskaffenhet. Synen på just islam som en övergående fluga är en uppfattning som tycks vara från tidig medeltid och muslimerna skulle finna Jesus och överge Muhammeds läror. Eller om man ska vara mer generös, från upplysningstiden då all religion förväntades överges. Religionerna har överlevt och deras särarter förblivit förhärskande, trots dessa förhoppningar.
Att i desperation att klargöra för världen om att man inte är troende och undviker alla överlevande religiösa inslag i kulturen och mellanmänskliga relationer innebär att man måste slå knut på sig själv då man ska kryssa mellan korset på svenska flaggan, nationalsångens tredje vers (som nämner Gud), påtala kristendomens närvaro i uttryck som "herregud" eller islams i "vid profetens skägg", kalla julen för "vinterfest" och en mycket stor mängd annat; det är ett minfält som jag helst rundar, då risken för att göra skada är för stor. Detta trots - eller snarare på grund av - min icketro. Detta för att jag respekterar vårt lands och vår gemensamma historia trots dess blodiga inslag. Islam är också en del av denna.
Kanske vänder jag mig inte bara till dig med detta.
Med det sagt så får du kritisera religion hur mycket du vill, men det måste ske på ett städat sätt om du vill bli tagen på allvar. Ohyggligheterna i Centraleuropa under 1930- och 1940-talen riskerar annars att förringas och omtolkas som "kritik av judendomen". Som jag ser det sker det genom ett fortsatt försvar av det sekulära förhållandet mellan religion och politik, inte genom kulturkrig.
Citat:
Yttrandefriheten är inte hotad. Den är starkare och mer tillgänglig nu än någonsin tidigare. Den kan förstås gå längre, men att den med det skulle börja inbegripa kritik av religion - i synnerhet islam - till den grad att "kritiken" gör mer skada snarare än nytta försvagar yttrandefriheten. Den enes frihet gäller bara så långt som till där den andres dito börjar. Reformerad islam har därmed plats även i Sverige, i religionsfrihetens namn och under yttrandefrihetens premisser. Men för den främlingsfientlige politikern som iklädd sig en roll som kritiker finns ingen respekt för den platsen. Negativa aspekter som tvångs- och våldshandlingar begångna i religionens namn hanteras på individuell nivå utan respekt för religionens innehåll. Sekularismen gäller åt bägge håll.
Sedan, när du gjort bort dig totalt, drar du fram Hitlerkortet. Ledsen, men det duger inte.