Citat:
Läsarkommentar hämtad från Walls blogg.
''Jag har under påskhelgen läst Lars Olof Lampers välskrivna bok ”Palmemordet – tillbaka till Sveavägen”. Det är inte min avsikt att här göra någon omfattande recension men jag tillåter mig att nedan ge några korta kommentarer.
• Boken handlar framför allt om teorierna kring Stig Engström men den innehåller även en hel del allmän och nyttig information om mordet och mordspaningarna.
• Det ska dock sägas att boken, som jag uppfattat den, främst riktar sig till de som redan är intresserade av mordspaningarna och som dessutom har relativt bra baskunskap om aktörerna och skeendet. Men är man intresserad ger minut- och ibland sekundschemat över händelserna vid mordplatsen nya infallsvinklar och kanske även en delvis ny förståelse.
• Boken beskriver även händelserna vid Sabbatsbergs sjukhus timmarna efter mordet, och även om detta inte har så mycket med Engström att göra, är vad som händer vid Sabbatsberg viktigt om man bl.a. vill förstå inledningen på Lisbeths Palmes lite negativa inställning till polisen. Möjligen kan jag här tycka att Lampers i detta avsnitt kunde varit lite mer strukturerad.
• Jag personligen tycker speciellt att avsnittet ”Skandiamannens tre luckor” i del tre är klart givande och detta avsnitt knyter på ett nytt och intressant sätt ihop Engströms vittnesutsagor med händelserna på mordplatsen. Jag vill inte ta läsupplevelserna ifrån kommande läsare och väljer därför att inte redogöra för Lampers i detta avsnitt mycket givande analys.
• Avslutningsvis blir jag lite betryckt när jag läser hur de senaste tre årens Palmeutredning har behandlat Engströms exfru. Möjligen beror en del av hanteringen på att den drygt 80-åriga (?) exfrun tycks ha glömt bort några 30 år gamla sakförhållanden och händelser (som t.ex. huruvida Engström bar glasögon eller kring Engströms deltagande i Rapport respektive domstolsförhandlingar). Jag tycker dock Lampers här är inne på något väsentligt när han ifrågasätter om exfrun i ett senare skede inte borde ha fått tillgång till någon typ av vittnesstöd eller juridiskt biträde. Åtminstone indirekt verkar den senaste Palmeutredningen varit inne på idén att exfrun i något läge gjort sig skyldig till det preskriberade brottet skyddande av brottsling (eller vad det juridiskt kan heta).
Sammanfattningsvis kan jag varmt rekommendera boken!
@Lars Olof Lampers: Så en avslutande kommentar till dig som författare om du läser detta. I boken anger du att båda mordkulorna hittades 1986-03-01 samt att Mårten Palme och flickvännen Ingrid på mordnatten fick skjuts av polisen från Ingrids lägenhet i Vasastan direkt till Sabbatsberg. Båda dessa saker är såvitt jag förstår inte helt korrekta och för att undvika att debatten om boken kommer att handla om dessa två slarvfel istället för det väsentliga föreslår jag att du skyndsamt korrigerar detta.''
''Jag har under påskhelgen läst Lars Olof Lampers välskrivna bok ”Palmemordet – tillbaka till Sveavägen”. Det är inte min avsikt att här göra någon omfattande recension men jag tillåter mig att nedan ge några korta kommentarer.
• Boken handlar framför allt om teorierna kring Stig Engström men den innehåller även en hel del allmän och nyttig information om mordet och mordspaningarna.
• Det ska dock sägas att boken, som jag uppfattat den, främst riktar sig till de som redan är intresserade av mordspaningarna och som dessutom har relativt bra baskunskap om aktörerna och skeendet. Men är man intresserad ger minut- och ibland sekundschemat över händelserna vid mordplatsen nya infallsvinklar och kanske även en delvis ny förståelse.
• Boken beskriver även händelserna vid Sabbatsbergs sjukhus timmarna efter mordet, och även om detta inte har så mycket med Engström att göra, är vad som händer vid Sabbatsberg viktigt om man bl.a. vill förstå inledningen på Lisbeths Palmes lite negativa inställning till polisen. Möjligen kan jag här tycka att Lampers i detta avsnitt kunde varit lite mer strukturerad.
• Jag personligen tycker speciellt att avsnittet ”Skandiamannens tre luckor” i del tre är klart givande och detta avsnitt knyter på ett nytt och intressant sätt ihop Engströms vittnesutsagor med händelserna på mordplatsen. Jag vill inte ta läsupplevelserna ifrån kommande läsare och väljer därför att inte redogöra för Lampers i detta avsnitt mycket givande analys.
• Avslutningsvis blir jag lite betryckt när jag läser hur de senaste tre årens Palmeutredning har behandlat Engströms exfru. Möjligen beror en del av hanteringen på att den drygt 80-åriga (?) exfrun tycks ha glömt bort några 30 år gamla sakförhållanden och händelser (som t.ex. huruvida Engström bar glasögon eller kring Engströms deltagande i Rapport respektive domstolsförhandlingar). Jag tycker dock Lampers här är inne på något väsentligt när han ifrågasätter om exfrun i ett senare skede inte borde ha fått tillgång till någon typ av vittnesstöd eller juridiskt biträde. Åtminstone indirekt verkar den senaste Palmeutredningen varit inne på idén att exfrun i något läge gjort sig skyldig till det preskriberade brottet skyddande av brottsling (eller vad det juridiskt kan heta).
Sammanfattningsvis kan jag varmt rekommendera boken!
@Lars Olof Lampers: Så en avslutande kommentar till dig som författare om du läser detta. I boken anger du att båda mordkulorna hittades 1986-03-01 samt att Mårten Palme och flickvännen Ingrid på mordnatten fick skjuts av polisen från Ingrids lägenhet i Vasastan direkt till Sabbatsberg. Båda dessa saker är såvitt jag förstår inte helt korrekta och för att undvika att debatten om boken kommer att handla om dessa två slarvfel istället för det väsentliga föreslår jag att du skyndsamt korrigerar detta.''
Vill du inte länka till bloggen av någon anledning? Alla som läser här har ju internet.
