Citat:
Ja, exakt, haha!
Jag undrar hur vanligt det är att hata människor på det där genuina sättet så att man kan prata om riktigt hat.
Då kanske man pratar om att någon verkligen har gjort något riktigt ont?
Typ förstört ditt liv på ett sätt som inte var nödvändigt, och det är enbart just den personens fel (fanns ett val). Kanske gjorde personen det här mot dig/din familj enbart för att vara djävlig.
Med flit gjort något riktigt hemskt (typ skadat någon i din familj eller motsvarande)
Den typen av oförrätter, kan väl kännas adekvat att känna hat mot?
Själv kan jag ha svårt att känna hat, vet inte ens om jag har hatat någon. Ok, jag har inte blivit misstänkt för mord eller liknande, men visst. Om någon skadade ett av barnen med vilja på ett allvarligt sätt, då kommer nog väldigt primitiva känslor fram. Och en av dom är nog hat.
Men här pratar vi om ett hat mot Lena, som visserligen hotar om att avslöja (förstöra han liv som han ser det) SD, hans otrohet. Det kan hon välja bort. Men här finns ju ett val för S själv. Och det är ju att lämna Lena, erkänna allt för HD. Han har ett eget val som vore det bästa för alla, men väljer det inte. Istället kontrollerar han Lena allt hårdare och använder de tortyrmetoder som fungerar allra bäst på henne. Inget som han måste göra.
Och när det gäller Åsa, då är hon visserligen den som åtalar, som bestämmer om han ska vara den misstänkta osv. Men det är ett helt team bakom med spaningaledare och utredare. Så även om SD skulle vara oskyldig måste han fatta att hon gör sitt jobb för att hon måste och att hon inte ljuger med vilja (även om SD nu tycker att hon "ljuger"). Hatet borde rikta sig mot hela utredningen, rättssystemet eller det som har gått fel.
Även ordet "ljuga" är som barnen tar till när de vill visa att de är påkomna med något som de inte vill erkänna. Lika lite argumentation som ett barn, istället anklagelser som: du har FEL, eller ljuger eller som SD påstår att "det vet även åklagaren".
Så