Citat:
Ursprungligen postat av
Zurfarn08
Han känns som en väldigt udda fågel. Han känns osäker och nervös, stel och lätt obekväm i de flesta situationer. Han tar fram sitt påklistrade leende när han försöker hantera en situation han är obekväm i. Samtidigt tror jag att han tycker att han är ett kap eftersom han "är läkare och en skön person". Han är en märklig blandning av låg självkänsla och viss självgodhet.
Långt inlägg här men behövde verkligen få ur mig, som terapi då jag och många med mig blivit utsatta för Lars-män, tack flashback!
Ja Lars är "en sökande som inte vet vem han är" men som inte fattat att han har några egentliga problem över huvud taget. Många träffande beskrivningar här "låg självkänsla blandat med viss självgodhet", "otrygg" och "excentriskt påklistrad". Han säger i ett försök att prata känslor i senaste "ord betyder nånting", problemet är att han inte kan sätta ord på SINA känslor, sina verkliga känslor som (borde) finnas djupt där inne.
Han kan prata om hur han tänker om att han inte kan uttrycka kärlek "så snabbt" för Ellinor, men det provocerar henne därför att det han egentligen säger mellan rader av hans rationalitet är att han inte känner något för henne. Han är inte kär i henne. Sen är det ju faktiskt bullshit också och det är väl det som provocerar mest, hon säger att han ljuger, när han säger att det tar ett år att älska en annan. Det är inte alls "naivt" att känna starka känslor betydligt mycket snabbare än så.
Han är dock ingen fullblodspsykopat, (ok möjligen sociopat, utvecklad emotionell störning pga uppväxten) som jag absolut förstår att man kan uppfatta honom som utifrån programmet och en snabb pseudopsykoanalys. Men Lars är precis som så många andra män i 35års åldern som flyttat till storstaden, utbildat sig till högststatusyrke, inte har ett "generellt attraktivt manligt yttre", har många ytligt bekanta men få nära vänner, ganska dålig relation till sin familj som troligtvis är Jehovas vittnen eller annan sekt, men där han tagit avstånd och på senare år nu hittat "sin crowd" på rave där han äntligen känner nånting med hjälp av en stor dos Mdma mm.
En väldigt ensam man innerst inne som behöver många år i terapi för att låsa upp barndomens trauman och hitta sigsjälv. Det tragiska är att hur mycket Ellinor eller nästa flickvän än försöker hjälpa honom kommer det krävas en rejäl utbränning för att närma sig insikten att man faktiskt behöver ta itu med sitt inre.
