Citat:
Ursprungligen postat av
KlausStein
Troligtvis insåg Neuding att Bulletin mycket väl kunde bara vara ett temporärt gig för henne, och att hennes livlina som journalist är att i någon mån vara på god fot med resten av journalistskrået. Ett försvar mot Wolodarski är därmed en attack mot hennes livlina. Av samma anledning sluter resten av redaktionen upp bakom. Jämför med när Marika Formgren, nog en av Sveriges bästa och modigaste journalister, gjorde sig omöjlig.
Tror jag sitter i Neudingsimulatorn nu: <Lindbergs text postas. Lindberg verkar knappt skrivkunnig. Alltså inte kan-ej-skriva-krönikorokunnig, utan på nivån där man undrar hur han får ihop ett jobbmejl, eller någon form av prosa som inte avser att imitera Burroughs
Naked Lunch>
Någon: ”det är ju inte så farligt! De har publicerat sämre på Bulletin!”
<Det pekas ut att Lindberg verkar ha använt Tino Sanandajis styleguide. Tinos sätt att uttrycka sig är ett slags litterärt vulkanutbrott. Var det han som hade drogproblem?>
”Ja de sa ju att Tholin skulle korrläsa den. Det verkar han inte gjort.”
<...eller var det Tholin? Det skulle ju förklara varför han släppt igenom något som, om det hade publicerats på Facebook, hade lett till telefonsamtal från oroade familjemedlemmar. Det litterära haveriet är ju definitivt bortom korrekturläsning, om man säger så...>
...
”Nej men det är klart, Neuding ville ju inte stöta sig med Wolodarski”
<Game Over>