Bulletin - nytt mediaprojekt till höger

Och tilläggas i sammanhanget kan att alla områden där monopol eller nästan-monopol uppstår i allmänhet behöver lagregleras. Monopol är oerhört destruktiva och lite av ett bevis på att marknadsekonomin inte själv kan skapa fungerade marknader utan att omgivningen stiftar lagar åt den. Rätt lustigt faktiskt.

Kanske det kungliga vi?

Instämmer i att Neuding tydligen inte räckte till för att parera en hätsk buffel=Tino S, som (om jag minns rätt) i ngt klipp med emfas framför, att han själv anser sig inte enbart vara ägare utan även ser sig som en del av redaktionen.

Det är förmodligen det som avses med att "Tino Sanandajis roll .. upplevdes som otydlig"

Blir mer och mer obegripligt. Det där får man ju lösa i diskussionerna inför att man tar jobbet.
Att en finansiär som Thomas Gür ser sig som en självklar redaktionsmedlem kan ju föranleda Sanandaji att tro att han har samma självklara rätt att vara med i redaktionella diskussioner. Men det kanske inte resten trodde, utan tänkte att en icke-journalist självklart ska in i en passiv investerarroll. Skillnad på folk och folk.

På 80- och 90-talen, när det forfarande var lönsamt med tidningar, var det närmast en självklarhet för ett affärslejon på uppåtgående att ha med ett litet förlag bland sina bolag. Så man kunde få gå på bohemiska förlagsfester som omväxling från träiga marknadschefs-kickoffer. Nu är det inte lika vanligt längre. Men då var affärsmannens roll enbart passiv, det var kanske det som föresvävade Neuding?

Var hävdar Arpi det?
Jag menar inte att du har fel, men jag har inte hört det.

Nyligen hört ett par reportage där det talas om denna fråga och inte hört Arpi tydligt påstå att Tholin ljuger.

a) https://sverigesradio.se/avsnitt/1688527 börja lyssna runt 13:40

Reportern: "Ägarna upplever ju att [...] Här kommer en text som gått igenom nån slags kontrollsystem på redaktionen och då publicerar jag den. Vad säger du om den bilden?"
Arpi: "Om man är en ny tidning kanske inte allting kan gå så snabbt man hoppas på men som det fungerar på en tidning är det chefredaktören som ska ge tummen upp till texter. Då att kringgå det kan va ett missförstånd om man är ovan vid publicistik. Problemet och anledningen till att vi skrev det här brevet handlade om påtryckningar som skedde EFTERÅT, om att återpublicera den här krönikan. Så det är det vi reagerat på"



b) Ljudklippet på https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/bnQOpg/tyngsta-namnen-lamnar-bulletin--gar-till-hard-attack-mot-agarna
där säger Arpi en del grejor som jag inte fysiskt förmår att höra.
Nån som orkar pausa och rewinda och hör bättre kanske kan tolka

Det jag hör:
Pontus: "Vem la ut nästan varenda artikel under Bulletins lanseringsdag?"
[...]
Ivar: "Vi alla vet att det var du och du gjorde ett misstag [hör inte vad han säger sen]"
Pontus: "Det är inte poängen här. Poängen är att jag hade fått delegeringsuppdrag av Paulina att vid behov lägga ut artiklar. Sen kommer hon och säger 'jag har aldrig gett dig det här uppdraget Pontus' - det är klart att du hade, Paulina - du har aldrig dragit in uppdraget."

Samtidigt som sista stycket sägs mumlar Ivar nånting för mig ohörbart.

Kanske en protest. Nån som hör vad han säger?

Om jag vore dom så skulle jag faktiskt köra vidare ett par veckor till för att se om all denna mediauppmärksamhet faktiskt har ökat besökarantalet och därmed mängden potentiella kunder.
Det kanske faktiskt inte är helt otänkbart man kan rida på en våg av osedvanligt hög trafik i flera veckor nu, och om man då kan smida medan järnet är varmt kanske man trots all skit kan värva ett par läsare.

Själv hade jag knappt hört talas om och aldrig besökt Bulletin innan skandalerna - så bara genom att jag nu har varit inne på siten har chansen att jag skulle bli en läsare nu trots allt ökat jämfört med innan.

Givetvis tror jag skeppet sjunker snart ändå. För vem skulle våga köpa en prenumeration nu när man tappat folk och det känns som de kan lägga ned vilken dag som helst. Men det skadar ju inte att försöka ett tag till.

Vad gör de här tomtarna nu då?

En lekstuga som får valfritt UF-högstadie- företag att se ut som Amazon.

Hur kunde de tidigare så uppburna o självgoda skribenterna falla för den här dödsdömda o pinsamma idén?

Vilka clowner, man tar sig för pannan.

Bulletin skulle marknadsfört sig som "tankesmedja" istället för "dagstidning" då hade det kanske fungerat.

Mina korrigeringar i kursivt...

Man har ju dessutom säkert lite (med betoning på lite) material att skriva färdigt och publicera så någon vecka till fixar man nog, men som du säger blir det ju svårt att få prenumeranter när man ser dödsdömda ut.

Jag funderar på hur siten överhuvudtaget hade kunnat överleva på prenumerationsintäkter.
(för vad jag kan se verkar man inte köra annonser)

Om vi räknar jättegrovt:
10.000 prenumeranter som betalar 100kr i månaden blir 1 miljon i intäkter.
20 medarbetare med månadslön på 50 papp blir dock också 1 miljon i rena lönekostnader. Utöver arbetsgivaravgifter. Och alla andra kostnader.

Hur många tusen genomsnittsbetalande prenumeranter skulle man behöva för att gå runt - och hur många vore rimligt att räkna med?

OBS:
Jag påstår nu inte att jag tror att jag "räknat ut att det va en dömd förlustaffär".
Tvärt om. Jag utgår från att jag missat nån aspekt - och vill höra vad.
För de 3 största ägarna är ju faktiskt ekonomer och de har ju fått investeringar från IT-miljardärer.
Tino är väl en ganska duktig ekonom, och hans kompisar kommer ju från Handels, Tarki driver andra företag, och uppenbarligen har de tjänat nog med pengar genom åren för att kunna kliva in i sitt egna drömprjekt.
Så jag ser det som givet att de faktiskt i nåt scenario kunnat räkna fram en kalkyl som såg rimlig och lönsam ut.

Ja precis. Rimligtvis kan ju krönikörerna kötta på och skriva rätt mycket material att lägga på lager så att man sen kan publicera saker i högre takt än vanligt när man väl får det.

(Undrar dock hur det blir med TT-folket, får de ta ledigt nu under uppehållet mån tro)

Troligtvis insåg Neuding att Bulletin mycket väl kunde bara vara ett temporärt gig för henne, och att hennes livlina som journalist är att i någon mån vara på god fot med resten av journalistskrået. Ett försvar mot Wolodarski är därmed en attack mot hennes livlina. Av samma anledning sluter resten av redaktionen upp bakom. Jämför med när Marika Formgren, nog en av Sveriges bästa och modigaste journalister, gjorde sig omöjlig.