Bulletin - nytt mediaprojekt till höger

Som om det var en fullständig hemlighet för alla att Bulletin var på väg...

De ville väl försöka rida på PR-vågen så gott det gick, fast alla vet att det är smartast att vänta så länge som möjligt, utan att folk börjar tröttna, för att bygga upp förväntningarna. Nästan så man tror att de visste att förväntningarna aldrig skulle infrias, oavsett lanseringsdatum.

Arpi gav verkligen vänstern en massa ammunition genom att använda ordet "alt-right" när han snackade om Bulletin i intervjun av Andreas Ericsson på SvD. Arpi vet förmodligen själv hur laddat det begreppet är, han vill verkligen spränga de delar av bygget som finns kvar. Riktigt fittigt gjort mot bland annat Gudmundson.

Förstod inte vad de såg i Arpi från början. Ett par ledare om förnedringsvåldet, en bok om genus på universiteten, vad mer har han uträttat under sin journalistkarriär? Dessutom kom boken i en tid där det mest framstår som att sparka in öppna dörrar med den typen av granskningar. Jämför med när Pär Ström var aktiv i debatten kring 2007-2012.

Det handlar väl om hur många man når med sin kommunikation. Det är ju inte Stenbeck som talar i telefon å mina vägnar, och jag pratar inte med Stenbeck heller, jag pratar vanligtvis en och en med familj, vänner, kollegor och diverse andra ärenden.

Lägger jag ut något på YouTube så är väl syftet att nå en något större, för mig okänd publik. Det känns inte som ett orimligt krav att jag ska ta hänsyn till det.

Facebook är en annan variant. Många som gnölar om att de blivit censurerade på Facebook kanske inte skulle blivit det om de låtit bli att sprida dynga i sin bekantskapskrets?

Enligt Neuding har Tino sagt åt henne att studera NYT (länk nedan), så viss riktning åt det hållet fanns ju. Som jag skrev någon sida tillbaka rör det sig nog om att man tolkat det som att ägarna ville ha en kvalitetstidning, medan ägarna trodde att en kvalitetstidning skulle vara förenlig med en profil till höger om SvD.

Sedan kanske Neuding var lite naiv på samma sätt när hon i öppningsparagrafen skriver om hur hon beklagar sig över Sveriges tillstånd och "funderar på hur man ska vända utvecklingen". Men det ser ändå ut som att man missförstått varandra ordentligt. Neuding trodde att det fanns plats för "kvalitet" till höger om SvD, och Tino trodde att en tidning som skulle "sträva efter att göra sina läsare upplysta, snarare än att driva agenda" skulle bli en snyggare version av altmedia, som ju driver agenda om något.



https://bulletin.nu/detta-ar-bulletin-sveriges-nya-dagstidning

I så fall möjligen att man ville rida på PR-vågen i kombination med att man inte förstod hur mycket man hade kvar att göra. Jag tror dock som dig att man inte lidit nämnvärt av att vänta vad gäller PR. Det är inte troligt att de medier som grävt fram detaljer plötsligt överger storyn när man lanserar. Stort sett varje tidning och nyhetsprogram hade tagit upp saken med tanke på vilka namn man knutit till sig.

En eller två pliktskyldiga, slätstrukna krönikor och en artikel där de inte ens behagat ringa upp SwebbTV för att få deras version, är långt ifrån en analys och att sticka ut hakan. Vari består SwebbTVs övertramp för övrigt; har de brutit mot några lagar?

Vad gäller potentiellt samhällsfarliga falsarier; vem drar gränsen för samhällsfarliga? Som nämnts i debatten många gånger, är det orimligt att tech-jättar både får vara redaktörer och slippa vara ansvariga utgivare. Detta är dock off topic och jag går därmed inte djupare in på det.

Tja, om en överväldigande majoritet av journalister lutar vänster, tror jag det är ganska svårt få ihop en kompetent redaktion som lutar åt höger. Personligen inbillar jag mig att korrelationen mellan att vara journalist och att vara vänstervriden är typ 0,999999…
Således, jag tror i likhet med Tino att det finns en stor efterfrågan på en högerlutande tidning. Problemet tycks dock ligga i bristen på journalister som hyser dylika åsikter.

Precis som resten av flumhögern såg man en framgångsrik journalist som stångas mot vänstern lite grand och klagar invandring och likriktning i media eller akademi. Sedan vilseledde de sig, precis som resten av flumhögern, att Arpi är fullfjädrad SDare, att han gå mer åt höger när han kastat av sig MSMs kedjor.

I själva verket har han suttit tämligen kedjefri och publicerat precis det han tycker och tänker på välbetalda jobb i ansedda publikationer. Samma gäller många av de andra. Flumhögern har ett slags känslomässigt behov i att se framgångsrika moderater som hemliga självfränder. Det är ganska roligt att bevittna.

Nu vet jag inte om det är sant att Gudmundson tillstått att han använt sig av överdrifter som inte har mycket med verkligheten att skaffa, eller varför han gjort det i såfall (för att han själv vill vara en larmsiren eller möjligtvis ägarna om han fick manus i handen som han signerade med sitt namn), men hur som helst är det väl inte givet att andra ska skriva saker de faktiskt inte anser eller kan stå för?

Varför blir inte människor med högersympatier journalister i någon större utsträckning tro?

Om det var något som Asp visade, var det väl att vänsterlutningen inom media inte på något vis avspeglar samhället i stort.

Således att skapa en högerlutande tidning blir då ett projekt som kan tänkas ha lika stora möjligheter till framgång som en dressyrtävling för enhörningar, givet att man vill sagda tidning skall ha journalister.

Det handlar sannolikt mer om kausalitet än om politisk styrning.

Nu tror jag förvisso att den politiska styrningen inom media är omfattande. Jag vill dock med emfas hävda att svårigheten i att skapa en högerlutande blaska ligger mindre i den politiska styrningen än i det faktum att ytterst få journalister, om några, är högerlutande.

Det där stämmer helt enkelt inte. Skulle Bonniers vilja så skulle de imorgon dag kunna sparka Wolo och tillsätta någon med uppgift att normalisera DN. Dag två skulle denne kalla till möte med redaktionscheferna och meddela den nya inriktningen. Dag tre så skulle det göras klart för de anställda att de ska beskriva verkligheten så som den ser ut och att tidningens uppgift är att granska makthavarna och Socialdemokraternas nomenklatura.

Belöningar, befordran och förflyttningar till avdelningen för dödsrunor skulle därefter följa. Inom sex månader skulle tidningen i princip kunna fullfölja sin uppgift.