Kan man bli frikänd i Sverige och vad innebär det när ett åtal ogillas i en dom?

Det är inte jag som inte bemöter argument. Cirkelresonemang tror jag inte jag blivit beskylld för förut, så vari skulle det bestå?

Men nu kommer du med ett argument för din uppfattning efter allt ovidkommande. Jag har dock svårt att se relevansen för vad vi diskuterar.

Förstår jag dig rätt menar du alltså att om det är korrekt att A är oskyldig till brott innan han är fälld i domstol, så skulle det hindra att någon anmäler honom och påstår att han utfört vissa gärningar som kan utgöra ett brott. Varför då? B har en annan uppfattning och staten vill pröva skuldfrågan i domstol.

Vad i det strider mot oskuldspresumtionen och synen på A som oskyldig till brott innan han bevisats skyldig? Varför skulle påståendet av B utgöra ett brott för det, så länge det inte rör sig om en uppsåtlig felanmälan?

Allt du skriver bygger på din tolkning av Europakonventionen så när den ifrågasätts så upprepar du bara vad som står däri eftersom att din tolkning är riktig.

Jag har gett liknande exempel tidigare.

Nu undvek du att svara på frågan, du verkar även ha missuppfattat vad jag skrev. Läs det en gång till.

A är skyldig till brott.
B anmäler honom.
A frias.

Konsekvensen blir att B har anmält en oskyldig person vilket är ett brott.

B misstänks för brott p.g.a. Att oskuldspresumtionen enligt dig innebär att A är oskyldig och att en domstol har slagit fast oskulden.

Ska B dömas?

Anledning till att det är så viktigt vilka uttryck som används inom juridiken är att det får konsekvenser.

Ja, det är viktigt att man använder rätt uttryck inom juridiken, vilket är varför det är viktigt att fastslå att Bergwall är oskyldig till morden han friats för.

Nej, B skall inte dömas för något brott. Det är ett brott att falskanmäla någon med uppsåt, men innan frågan behandlats i domstol är det inte avgjort om handlingarna som bedöms utgör ett brott eller inte. Att A är oskyldig innan han dömts betyder inte att han i detta tillstånd av oskuld inte kan ha utfört handlingar som senare bedöms vara brottsliga och när han då döms gör honom skyldig.

Är det svar på frågan? Jag försöker inte undvika den och jag har väntat med att besvara den för att fundera över den och pga viss tidsbrist. Skulle det förhålla sig så att mitt resonemang lider av brist på logik eller jag missförstår är jag tacksam över att du pekar ut det. Se det som en övning i att förklara för okunniga för din del.

Jag skall försöka utveckla lite till. Menar du att eftersom B vet att A är oskyldig i grundtillståndet skall B inte kunna påstå alls att det är B: s uppfattning att A gjort sig skyldig till handlingar som B anser är brottsliga? Det är om handlingarna är brottsliga och A är skyldig rätten skall avgöra, så att vilja ha ett sådant avgörande strider vad jag kan se inte mot att A är oskyldig. Rätten insinuerar inte att A är skyldig genom att fria B.

Du skriver att A är skyldig till brott. Det kan han per definition inte vara innan gärningarna ifråga behandlats i domstol. Gärningar som sådana kan man juridiskt inte vara skyldig till utan det man är skyldig till är det som gärningsbeskrivningen säger att handlingarna innebär. Det är ju för övrigt just våldtäkt som ditt exempel handlade om ett gott bevis på.

Handlingar som för några år sedan inte var våldtäkt bedöms idag som våldtäkt. Ändå är det samma handlingar. Man är skyldig till vad som läggs i begreppet våldtäkt och inte skyldig direkt i förhållande till själva de sexuella handlingar som utförts eller inte utförts.

Ditt svar baseras på situationen innan dom kommer medan jag frågade vad du ansåg om situationen efter men för all del, vi säger att du baserar ditt resonemang på att person B inte kan dömas efter dom eftersom uppsåt saknades vid tillfället för anmälan.

Vi börjar då med invändningen om bristande uppsåt p.g.a. Att dom inte kommit. Det är helt felaktigt. Ett sådant resonemang skulle medföra att ingen person kan dömas för falsk angivelse eller falsk tillvitelse om det krävs att en dom gällande gärningen man anmäler föreligger innan anmälan sker. Att det är ett felaktigt påstående framgår nog av de flesta domar gällande brottet, t.ex. RH 2007:57 (som går att hitta på google) där en person dömdes för falsk angivelse för bl.a. just påstående om våldtäkt utan att den som anklagades fick någon dag i domstol, han anhölls endast under en kortare period

Gällande din utläggning. Det kan förtydligas att uppsåt för falsk angivelse eller falsk tillvitelse krävs för påståendet om gärning inte om brottsrubricering. Går jag till polisen och säger att du olovligen har tagit min cykel utan att du har gjort det så har jag gjort mig skyldig till brott, jag behöver aldrig nämna ordet stöld. Som framgår av rättsfallet ovan behöver ingen domstol i tidigare dom ha bedömt om du har gjort dig skyldig till brott eller ej. Rätten koncentrerar ofta liten tid vid om gärningen som beskrivs i sig är brottslig då det oftast är uppenbart, det rätten koncentrera mest tid vid är om personen faktiskt har begått gärningen. En anklagad kan antingen välja att neka till att överhuvudtaget ha begått gärningen eller till att ha begått brottet.

Lagtexten gällande falsk angivelse har du nedan:

Det handlar alltså om ordet oskyldig som du har använt dig av flera gånger under diskussionen. Du hävdar att en person är oskyldig om denne ej har dömts, genom ett sådant synsätt uppfylls rekvisiten för brottet falsk angivelse vid varje anmälan som görs.

Gällande utläggningen om skyldig till brott. Det är man varje gång man begår en brottslig handling, då syftar jag inte till att man har befunnits skyldig till brott utan att man har begått en brottslig gärning. Stjäl jag din cykel så har jag begått ett brott oavsett om du överhuvudtaget väljer att anmäla händelsen.

Det jag var ute efter med situationen efter en friande dom var kopplat till ditt resonemang om att en person inte kan vara mer eller mindre oskyldig vid en friande dom. Vid en anmälan så är den antingen riktig eller ej, alltså den som anmäler brottet talar antingen sanning eller så ljuger personen.

Som exempel säger vi då att jag hävdat att du olovligen har tagit min cykel. Domstolen kommer fram till att det inte finns tillräckliga bevis för att du överhuvudtaget har tagit min cykel något du även nekade till. Alltså nekar du till att ha begått den gärning jag beskrev. Du är då 100% oskyldig vilket innebär att jag måste ha ljugit om att du olovligen tog min cykel, det är den enda logiska slutsatsen eftersom domstolen har slagit fast att du inte har tagit min cykel. Jag hamnar då i domstol misstänkt för falsk angivelse. Du är 100% oskyldig till gärningen jag beskrev enligt tidigare domstol och jag angav dig till åtal med förhoppningen om att du skulle dömas, rekvisiten är alltså uppfyllda. Sanningen är dock den att du verkligen olovligen tog min cykel och bristande bevisning gjorde att du friades, ett vittne hade plötsligt glömt vad denne såg efter att du hotat personen.

Jag hävdar i sten att jag såg dig gå fram till cykeln, knipsa upp mitt lås och cykla iväg på den. Det finns inget utrymme enligt mig att det var någon annan person än dig. För att domstolen då ska kunna fria mig måste de börja röra sig i resonemanget att det faktiskt kanske var du som olovligen tog min cykel. Man ifrågasätter alltså att du är 100% oskyldig. Med ett 100% resonemang finns det alltså inte utrymme för två friande domar.

Sorry för ett lite opedagogiskt inlägg men skrivet på telefon och lite krångligt att citera från andra trådar.

HS: Det handlar förstås om vad man menar med orden skuld, frikänd osv. Av ditt svar att döma verkar jag ha missuppfattat ditt inlägg genom att missförstå din terminologi. Vad jag åsyftade, och som är riktigt, men alltså möjligen irrelevant i förhållande till vad du åsyftade, är man skulle kunna hävda att en tidigare tilltalad vars åtal har avskrivits men inte ogillats varken är skyldig eller oskyldig i juridisk mening eftersom saken inte är slutligt avgjord. Har man en lagakraftvunnen dom är saken annorlunda. Just denna rätt att få sin skuld eller oskuld prövad är som jag angav förklaringen till att man har rätt att begära friande dom vid avskrivningssituationer.

Vad GL egentligen menar i Quickfrågan har jag aldrig begripit. Det var länge sen jag var någorlunda påläst men jag kan inte säga att jag någonsin förstod annat än att han menade att de ursprungliga domarna mot TQ var formellt riktiga och att det därmed inte var någon rättsskandal. Detta tolkar jag som en halmdocka från GLs sida eftersom det kritiken handlar om är det skandalösa i TQ:s dömdes i alla de här målen, oavsett hur man ska se på domarnas formella riktighet.

Jag tror det rör sig om mer än terminologi och att frågan är viktigare än att handla om terminologi och jag tror tyvärr att vi förmodligen är kraftigt oense, men jag skall försöka vara civiliserad så långt jag kan.

Vad Lambertz argumentation i Quickfallet och vad andras argumentation i andra fall handlar om är att eftersom de anser någon begått ett brott men inte blir fälld för det kan de inte acceptera att denne person är oskyldig på samma sätt som alla andra är det, utan försöker lyfta fram något föregivet juridiskt komplicerat skäl till att personen ifråga ändå är lite mer skyldig än alla andra.

Sture Bergvall fick domarna mot honom upphävda men för att frågan inte igen prövades i domstol försöker Lambertz framställa det som om det finns något juridiskt som gör att Bergvall ändå är lite mindre oskyldig till att ha mördat Johan Asplund och de andra offren än du och jag och Göran Lambertz är till att ha mördat Johan Asplund och de andra offren.

Det förhåller sig inte så. Skuld och oskuld är binära juridiska tillstånd. Oavsett hur man kommit fram till att man är oskyldig så är man oskyldig och precis lika oskyldig. Men detta är väldigt svårt att inse för många människor som gärna vill blanda in frågan om någon är skyldig "på riktigt" dvs begått handlingen ifråga. Men detta är ointressant för frågan om skuld och oskuld i juridisk mening, och den juridiska meningen är allt vi kan veta säkert. Är man dömd är man skyldig; är man odömd är man oskyldig.

Dessa distinktioner ställer till enorma problem i mångas begreppsvärld och inte minst juristers, vilket fallet Lambertz visar, för troligen har han suggererat sig själv till att tro att han har rätt, även pm den psykologiska orsaken till det är att han intr vill erkänna att han har fel i frågan om Sture Bergvall verkligen är en seriemördare.

Oskyldig kan juridiskt bara definieras som icke dömd och inget annat. Det är egentligen lätt att inse, för annars vore Göran Lambertz, du och jag mer skyldig till ett mord än en person som frikänts i domstol för det mordet i brist på bevis. Det är fullkomligt orimligt. Det finns ingen skillnad i vad man kan utläsa i hur det juridiska tillståndet oskyldig uppnåtts. Ett nedläggande av åtalet gör inte någon mindre oskyldig än en prövning i domstol. Som jag tidigare skrivit finns det statistiskt och logiskt om något större chans att någon inte begått brottet ifråga och att bevisen är sämre om åklagaren avskriver åtalet utan att låta det gå till domstol än om åklagaren gör det och vederbörande frikänns i brist på bevis bortom rimligt tvivel.

Att en granskning i domstol inte är värt det Lambertz och andra tydligen föreställer sig beror på att granskningen i domstol lika lite som ett nedläggningsbeslut av åklagaren innebär ett fastslagande av vad som verkligen hände och en fullständig och heltäckande utredning av vad som förevarit utan precis som åklagarens nedläggning ett beslut om att bevisningen är otillräcklig. Visst kan man påstå att domstolsprövningen involverar fler bedömare osv men det saknar principiell betydelse. Det vägs också alltså i praktiken upp av att bevisningen generellt är svagare om åklagaren inte går till domstol efter egen prövning.

Så nej, man är inte i ett limbo där man varken är skyldig eller oskyldig efter att åklagaren bestämt sig för att lägga ned åtalet. Oskuldspresumtionen stadgar att man då likt alla andra där åtal inte heller väcks skall betraktas/är oskyldig vilket betyder exakt samma sak.

Rättegångsbalken kap. 20 par. 9, 2 st slutligen och rätten att få en frikännande dom meddelad: https://lagen.nu/1942:740#K20P9S2

Ja, det har juridisk betydelse att en frikännande dom meddelas, som kan ha betydelse om saken skall prövas på nytt. Det innebär dock inte att man inte skulle vara oskyldig/betraktas som oskyldig om man inte får en frikännande dom meddelad.

Tja, om man med oskyldig menar det du menar, alltså att en person inte har dömts till ansvar av en domstol, så är det du skriver förstås helt okontroversiellt och jag kan med den utgångspunkten skriva under på varenda ord.

Att man samtidigt i den empiriska verkligheten kan ha begått en gärning och att detta t.o.m. kan vara sannolikt, är också sant. Raskolnikov var skyldig till sina mord från det att han begick dem och han skulle vara skyldig både rent empiriskt och i sitt samvete även om man ponerade att han aldrig dömdes, eller om han t.o.m. friades. Detta tror jag du håller med mig om.

Tror det blir mer träffsäkert om vi skriver så här istället: Är man dömd är man juridiskt skyldig; är man odömd är man juridiskt oskyldig.

Istället för att kolla upp saken närmare, killgissar jag ur mitt minne: talar verkligen Lambertz om juridisk skuld när det gäller Quickfrågan? Utgår inte hans egna syn från en (milt uttryckt) originell syn på sannolikhetslära?

Lambertz har i sin nyårsbetraktelse över Quick-ärendet med sina reflektioner över vad journalisten Helena Nyman skrivit om saken.

Hon har tydligen sagt Lambertz: "Om rättsväsendet slagit fast att en person är oskyldig är det också det jag utgår från. Då är Sture Bergwall oskyldig - tills något annat bevisas."

http://goranlambertz.se/nyarsbetraktelse-om-quickarendet-2020-21/

Det är en helt igenom korrekt beskrivning av Helena Nyman. Rättsväsendet har genom att ge Bergwall resning och undanröjt domarna mot honom slagit fast att han är oskyldig. Detta genom att han inte är juridiskt skyldig längre och då är han juridiskt oskyldig, vilket är den skyldighet/ oskyldighet vi diskuterar.

Men enligt Lamberz slår aldrig rättsväsendet fast något sådant. "Vad domstolen slår fast när den frikänner är att bevisningen inte räcker."

Ja, det stämmer givetvis att domstolen slår fast att bevisningen inte räcker liksom den slår fast att bevisningen räcker vid en fällande dom. Men till skillnad mot vad Lambertz försöker vilseleda om är det just detta som innebär att man förklarar oskyldig respektive skyldig. Att man inte skulle kunna tala om att Bergwall är oskyldig genom domstolarnas beslut som Nyman gör är rent snömos från Lambertz sida. Det han försöker göra är att försöka förvirra genom att blanda ihop de metafysiska begreppen oskyldig/skyldig med de juridiska. Vad Lambertz vill ha det till är att Bergwall är skyldig om han dömts, medan han om han inte döms inte är oskyldig. Då är det bara så enligt Lambertz att bevisningen inte räcker.

Det är och förblir ren dynga. Om Lambertz tror att Bergwall är seriemördare får han givetvis tro det, men det finns ingen svårförståelig juridik bara han och vissa jurister begriper på hans sida som ger dem något försteg mot någon som på goda grunder ser det som helt osannolikt, och det finns framför allt ingen märklig juridisk logik på hans sida som gör att man inte med all fog i världen kan säga som Helena Nyman att Bergwall är oskyldig - tills något annat bevisas.

Ja, nu är ju Lambertz släppt då. Enligt sina egna märkliga ideér är han då inte oskyldig till våldtäkt och absolut inte på samma sätt som om misstankarna prövats i domstol. Han är i samma situation som Sture Bergwall och är inte frikänd från anklagelserna mot honom.

Så om någon reporter skriver om att Lambertz visade sig vara oskyldig får han väl skriva uppfordrande brev till dem om att han minsann inte alls kan sägas vara oskyldig till och frikänd från misstankarna om våldtäkt. Det blev tyvärr aldrig prövat så nu är Göran Limbo-Lambertz; varken hackad eller malen, varken oskyldig eller skyldig.

Kanske Lambertz inställning till det här med skyldig och oskyldig framgår bättre av hans senaste Söndagsbetraktelse: http://goranlambertz.se/sondagsbetraktelse-nr-304/

Han tycker inte att åklagaren Annika Bokefors borde sagt att det saknades bevis för att Lambertz var skyldig utan gått ut och sagt att han var oskyldig genom att det framkommit att det inte var någon våldtäkt.

Lambertz förespråkar alltså tydligen att det skall finnas två typer av oskyldighetsförklarande i svensk rätt, efter gradering av oskuld, så som fallet tydligen är eller har varit i skotsk rätt, har jag informerats om. Här förväxlar han då tydligen vad han anser borde vara fallet och vad som egentligen gäller i svensk rätt där det bara finns en form av friande utan gradering.

Eller, om det är att missupppfatta Lambertz något, åtminstone att rättsväsendet mer informellt, men ändå med rättslig betydelse, ibland uttalar extra tydliga och betydelsefulla frikännande genom officiella försäkringar.