Främmande gäster

Jag kommer ihåg när jag var barn och vi skulle ha "främmande" alltså gäster. Vi sa alltid främmande trots att de inte var främmande, utan de var gäster som vi kände. Varför sa vi främmande istället för gäster och är det vanligt förekommande att säga främmande istället för gäster?

Det låter lite finare eller mer vuxet att säga främmande än gäster.

Det där känner jag igen, mina föräldrar sa också "främmande". Hade ju varit spännande om det helt plötsligt dök upp en somalier, en kines, en jude och same som skulle käka middag med oss.

Kommer ihåg att jag ifrågasatte det redan som väldigt liten, "Vadå främmande? Vi känner ju xxxx". Känns som att det till och med kunde sägas när farmor skulle komma på besök. Tror inte att jag har hört det på den här sidan av millennieskiftet.

väldigt vanligt att säga så

Det är du som lägger på en mer modern tanke om vad ”främmande” betyder.

Sedan åtminstone 1526 är det dokumenterat att ”främmande” också betyder ”från en annan familj, ett annat hus” på svenska.

Man kunde(kan?) även säga storfrämmande när många skulle komma, lättare att säga än 'många gäster'. Och storgäst blir fel, t o m stavningskontrollen ogillar storgäster.

Min farmor tog illa vid sig att bli kallad 'gäst', hon var ingen gäst, hon var familj. I hennes generation var gäster inte nära bekanta, när man fick gäster var det lite mer stelt än när man hade "främmande". Dvs tvärtemot vad man tycker det ska vara.

Storfrämmande var väl när en prominent person skulle komma, inte nödvändigtvis att de var många.
Idag används det mer skämtsamt, som när jag ska besöka min far och han säger till brorsan att imorgon får jag storfrämmande.

Jo, det är sant. Men även större bjudningar kallades storfrämmande hos oss, då skulle det planeras inför storfrämmandet.

Främmande för de som inte tillhör familjen eller hushållet finns som begrepp i alla nordiska språk. Gäst har egentligen samma betydelse, det kommer från latinets hostis som kan betyda både främling och fiende. Mycket gamla i begrepp i vårt språk alltså.

Jag vet inte om det är något dialektalt, men hos oss sa dom "främmat".. tyckte också det lät konstigt, i min värld fantiserade jag om de tre vise männen som kom från fjärran öken och knackade på.
- Hej mormor.

På finska är "gäst" och "främmande" ett och samma ord, "vieras".