Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Nej, hyckleriet är att hela den "liberala" kritikerkåren mot "vänsterns identitetspolitik" och svensk identitetspolitik, samtidigt bedriver judisk identitetspolitik. Både etniska judar och etniska svenskar. Håkan Boström kommer aldrig att kalla Gudmundssons larm mot antisemitism "farligt", för att det sätter grupp mot grupp.

Menar liberaler att det är fel att hata judar men ok att hata somalier? Det finns bara en grupp i Sverige som man får hata och det är etniska svenskar.

Liberalerna demoniserar svensk identitetspolitik som farlig och kritiserar t ex somalisk identitetspolitik eftersom den kan tänkas skapa en rekyl av just svensk identitetspolitik. Men man kritiserar aldrig judisk identitetspolitik eller beskriver ens judisk identitetspolitik som identitetspolitik.

Den liberala universalismen har två partikulära undantag: svensk identitetspolitik som inte är legitim och judisk identitetspolitik som det inte är legitimt att ifrågasätta eller ens beskriva. En betydande del av svenska invandringskritiker har internaliserat detta hyckleri.

Och som vanligt får man bara respons på något när tonen är lite mer lättsam.

Det känns ändå ganska fantastiskt att allt annat faller i god jord. Eller om det är skit.

Det som skrivs i tråden är väl ömsom vin och ömsom vatten och vissa spår intresserar väl några medans andra går igång på annat.

Själv tycker jag ju att många här tenderar att ha orimliga förväntningar på vad som kommer att avhandlas i media.
Missförstå mig rätt, jag brukar dagdrömma om att europas ledare plötsligt skulle vakna och inse att de har fört oss till avgrundens brant och att de pedagogiskt skulle förklara för folken att nu krävs det drakoniska åtgärder för att rädda västvärlden!

Dock inser jag att detta inte kommer att hända men att kanske vi genom myrsteg och knappt märkbara kursändringar förhoppningsvis ska kunna vända skutan och då ska vi inte hacka på de som som är där och försöker vrida på rodret.

Att sakligt ifrågasätta alla dumma PK-floskler fungerar kanske bättre när det gäller att få vissa grupper att vakna och tänka själva, eller snarare få dessa grupper att lita på sina egna tankar och känslor inför utvecklingen än hårdför agitation?

Sedan behövs säkert hårdför agitation också men kanske i andra sammanhang?

Själv tycker jag att det är uppmuntrande att repatriering som det drömdes om i tråden för flera år sedan nu allt oftare nämns i det offentliga utan att alla går ape shit, senast igår i en debatt mellan Mollgan J och Jonas Andersson.

För att inte tala om Danmark som verkar börja gå från ord till handling!

Det intressanta med rapporten är Katzins elevinformanters mera autentiska utsagor. Att de till exempel känner att de inte öppet kan problematisera saker och se dem från olika håll, därför att nyanser är oönskade och inte tas emot som intressanta tankar, utan som partisanism för (i detta fall) den judiska saken.

Och att istället reaktionen hos den enskilde blir att aktivt göra sig okunnig, så att man alltid kan säga att man inte är så insatt i frågan.

Det vill säga just det som drabbat alla som känt en aning om en svensk identitet och velat säga något nyanserande om mångkulturens hallelujah under de senaste årtiondena. Man betraktas inte som intressant, och som bidragsgivare till en reell mångfald, utan som rasist och allt möjligt av de enfaldigt mångfaldsvurmande.

Den som vill ha flera tankar i huvudet är alltid utsatt och ensam i de enögdas moralistiska (alltså ointressanta) hegemoni, och att avintressera sig, gå i inre exil och "odla sin trädgård" är bara en alltför vanlig "coping"-strategi.

Nå, om judiska apologeter är de enda som vill släppa fram den känslan, så får väl vi som läsare förallmänmänskliga dessa utsagor.

Ja, är inte det intressant? Det som förut sågs som löjeväckande utopi på Flashback, har nu blivit relativt okontroversiellt och mainstream. Det var inte så konstigt, men det krävdes ändå ett idogt tjatande och normaliserande för att det okontroversiella skulle uppfattas som okontroversiellt - åtminstone av SD.

Samma sak med svensketnisk utsatthets synliggörande. Jag hävdar att det aldrig varit politiskt omöjligt eller ens inopportunt att prata om svensk etnicitet för att kunna lobba mot etniskt hat mot svenskar. Det är en självklarhet, det enda anständiga som ingen egentligen vågar opponera sig mot med övertygelse. Ingen av trådens alla liberala studieobjekt skulle våga göra det, Adam Cwejman tordes inte göra det här för länge, länge sedan. Givetvis finns etniska svenskar och givetvis förekommer etniskt hat mot svenskar och givetvis kan man inte säga att en etnisk svensk förtjänar eller tål hat i underläge, mer och bättre än någon annan gör det.

Det är bara att han och andra i offentligheten slipper frågan och därför törs fortsätta med sin identitetspolitiska agenda till etniska svenskars nackdel.

För menar du verkligen att en fräsig brutta som Paulina med sitt etnoalibi är för PK-skrajsen att prata om etniskt svenska ungdomar? Är hon byxis på samma sätt man kan tänka sig att Per Gudmundsson är byxis att närma sig ämnet? Eller skiter hon helt enkelt i "svennehoran" och den förnedringsrånade "svennjäveln"? Är hon feg eller bara kall?

Kan det rentav vara så att Paulina inte egentligen bryr sig och inte är det minsta skraj - men utan vidare skulle slå på stora trumman om det bara blev tillräckligt tjat från hennes svenska fans? Att det var kritik och malande påverkanskampanj mot SD som förändrade kalkylen kring återvandring?

Jag säger samma sak nu: Det är kategoriskt trivialt att förvänta sig att andra ingrupper, inklusive judar, med plattform bejakar svenskt särintresse. Det kommer att framstå som en helt okontroversiell självklarhet att visa reciprok omsorg mot svenskar, om inte svenskarna i längden ska reagera med avsky.

Var det inte någon (Nix-registret?) som skrev om de "låga förväntningarnas antisemitism"? Är det inte det du och andra utsätter Paulina för när ni inte betror henne med att kunna uppföra sig med folkvett?



Intressant reflektion. Människor är sociala djur som påverkas av normer och grupptryck. Den svensk som bryr sig om svensketniskt synliggörande gör klokt i att skapa ett grupptryck som även andra har att ta med i nyttokalkylen. Om det blir socialt eller ekonomiskt jobbigt att skita i de svenska barnen på skolgården, så kommer de svenska barnen också synliggöras.

"Varför ska etniska svenskar bry sig etniskt hat mot judar om judar inte bryr sig om etniskt hat mot svenskar, Paulina? Adam? Dan?"

Vad är du säger? Har Morgan och Jonas diskuterat bl.a. repatriering? Inte som ett reellt alternativ på sikt, gissar jag, utan som ett exempel på drastiska åtgärder av det slag som bara danskarna vågar sig på i nuläget (med sitt återvandringsprogram)?

I övrigt tänker jag att man väl gott kan sträva efter att lägga sig någonstans mitt emellan. Jag tror att man gör det bäst med humor och självdistans. Själv är jag vän varken av ändlösa uppräkningar av PK-etablissemangets idiotiska klavertramp, jag förväntar mig inget annat av det, eller fantasifulla teorier om ZOG, och dylikt. Det viktiga är att försöka hålla sig i rörelse och ständigt hålla sig steget före. Myrsteg lär det bli i mainstreammedia i vilket fall som helst. Att pusha på lite kan inte vara fel, men jag tror också att man bör vara realistisk i sina förväntningar — om än inte alltid i sina ambitioner. Kanske att det senare skrämmer bort någon. Vem vet.

Jonas nämnde återvandring som en av de viktiga åtgärder som krävs, det intressanta är att ingen längre chockas av sådant och att Mogge inte motsatte sig de åtgärder som Jonas förespråkar.

Det som Mogge var arg över var att Jonas hävdade att S inte har gjort ett skit för att minska inflödet, Mogge svamlade om att de minsann hade blivit stenhårda och visst gjort allt för att stoppa invällarna.

Det lät ju faktiskt om att de var helt överens om nödvändigheten av att stoppa massinvandringen men att de var oense om att de nödvändiga åtgärderna hade vidtagits eller ej.

Mållgans få försök till rasistanklagelser var kraftlösa och obegripliga i sammanhanget.

Det låter som en lämplig punkt att diskutera i sammanhanget. Toppen om nu inte hela samtalet handlade om att man kör Sverige i botten med en ny regering, för det är nog svårt att undvika att det blir så...

Sedan är det sossarnas paradgren att påstridigt hävda att man minsann visst företräder en stram migrationspolitisk linje. Det är deras enda någorlunda konkreta argument i debatter med SD, och trots det är det nästan ingen som tror dem. Har för mig att omkring 88 000 personer invandrade till Sverige i fjol. Flertalet säkerligen arbetskraft, men ändå.

Det kommer bli bra till sist.

Morgan vet naturligtvis att varje typ av samhälle bara kan verka i ett visst samhällssystem. Dagens samhälle kräver exempelvis att varje individ tar egna initiativ till det mesta och att samhällets stöd då bara är en slags hjälp till självhjälp. Mångkultur kan omöjligen passa in i detta.

Brunsmetningen är ett sätt att dölja det faktum att de som klarar den här nya samhällsförändringen och de som inte gör det börjar bli allt för stor. Jag läste på twitter för några år sedan där Nalin Pekgul sa att hon minsann var svensk och stolt över att bo i Tensta, varvid en person kommenterade och sa att då bor du ju inte i Sverige. Det var en elak kommentar, men ändå träffande: de parallella samhällena blir inte bara fler och större, de distanserar sig även allt mer och till finns ju en gräns för om man alls kan tala om svenska förorter. Att brunsmeta är förstås ett desperat sätt att rikta bort fokus för denna utveckling.

Ja den socialdemokratiska kroppen har låst lederna och man håller krampaktigt sig kvar vid ålderdomlig retorik. Det har den senaste tiden varit lätt för Åkesson att parera attackerna från sossarna och inför öppen ridå förlöjligat anklagelserna. Hade vi haft en opartisk media så hade den här regeringen dessutom varit över för länge sedan.