Citat:
Ursprungligen postat av
HeadCreep
Kämpar väl ändå på. Vill inte framstå som en total gnällkuk som inte gör nå åt min situation här på forumet.
Läser upp Matematik 1A som jag sumpade i gymnasiet. För att sedan kunna läsa nå kurser som jag finner intressanta. Inte för att jag tror det kommer leda till jobb eller nå. Men less på sysselsättningar som inte ger mig nå som jag ägnat för många år av mitt liv åt.
Var väl lite på grund av att jag bröt ihop mentalt i somras/höstas som jag började fundera kring det.
Det låter som du är på gång iaf.
Jag sumpade hela gymnasiet, inga betyg, åkte ut från mönstringen ögonaböj (hade vapenvägrat ändå). Sen fick jag en perfekt arbetsskola: först praktik på bibliotek, sen in som lastare på Arlanda (både flyg och lastbilar). Jag var vice försteman (arbetsledare) då jag var 21 tror jag, och roddade ibland 15 lastare i olika åldrar. Det var ett rätt svårt, och tungt, jobb utan någon erfarenhet eller utbildning men jag klarade av det galant.
Sen ledsnade jag på Arlandajobbet, läste in grundläggande gymnasiebetyg. Skårade rätt bra på högskoleprovet och kunde söka vilken utbildning jag ville i hela Sverige (fick 0.5 extra på något vis tack vare fem års arbetslivserfarenhet). Tog examen i Datavetenskap och Matematik (kunde ha valt film också) ganska enkelt sen.
Det finns hopp! Jag klarade mig
trots (?!) Aspergers syndrom kanske. Eller
tack vare Aspergers syndrom. Eller så spelar det inte in så mycket. Vem vet?