Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Ja, det finns ju inte någon anledning att ha förtroende för vården. Det bästa är att bara inse att man får ta tag i det själv.

Åh jävlar. Hoppas det är nå vettigt!

Jo precis. Synd bara att jag är helt inkapabel till det.

Har missbrukat Subutex på låg dos. Livet blev skitlätt. Var glad, positiv och hade energi.

Nu är jag utan droger och är sjuklig och aptrött hela tiden. Fast har sjukdomar med, inte bara aspergers.

Det är vad du tror ja. Bryt ihop lite/mycket? Det kan behövas ibland. Det är nog först då du kommer förstå att det "bara" (eeehh... ) är att kavla upp ärmarna och kämpa på. För mig går det ...ok... då jag har relativt många rätt nära vänner, trots allt. Det är väldigt bra backup.

Det är skrämmande vad många idioter som jobbar inom vården. Det är fan komiskt att tänka på det Vissa läkare är mycket konstigare än en själv och vissa är helt dumma i huvet . Ett fåtal är faktiskt bra.

Tror det är mindre än "fåtal" faktiskt. Jag tycker synd om dom bra läkarna eftersom är dömda på förhand. Jag har haft 2-3 som varit riktigt bra. Resten är total katastrof egentligen.

Sen kan man ju fråga sig varför läkare sitter med saker kring psykologi/autism. Dom har ju inte ens utbildning för det. Och svaret på det är väl att psykologerna inte får skriva ut mediciner.

En het potatis som säkert har varit uppe tidigare (kanske av mig tom. minns inte):

Skulle ni ta ett Bli-av-med-aspergers-syndrom-piller om ni kunde det? Jag skulle definitivt inte göra det.

Jag är inte bitter över att min uppväxt var (när det gäller skola etc.) total katastrof egentligen. Stora delar av livet har ju varit bortkastat, men det gör inte mig (eller någon annan) glad att älta det. Jag har aldrig ältat skolan osv. Jag är ok på att gå vidare med saker. När det är över. Blir bättre med åren.

Nä, jag skulle inte ta det. Jag är inte så bra på att hantera förändringar...

Jag har 16mg varje morgon, och har aldrig känt mej ,mera normal än vad jag gör nu.

Kämpar väl ändå på. Vill inte framstå som en total gnällkuk som inte gör nå åt min situation här på forumet.

Läser upp Matematik 1A som jag sumpade i gymnasiet. För att sedan kunna läsa nå kurser som jag finner intressanta. Inte för att jag tror det kommer leda till jobb eller nå. Men less på sysselsättningar som inte ger mig nå som jag ägnat för många år av mitt liv åt.

Var väl lite på grund av att jag bröt ihop mentalt i somras/höstas som jag började fundera kring det.

Det är rätt oroväckande. Har träffat en läkare som var bra, kunnig och som brydde sig om mig som patient. Har bara hört bra omdömen om honom så är inte bara min uppfattning om honom. Tyvärr så verkar han ha slutat.