Citat:
Ursprungligen postat av
Grotius
Esbjörn hävdar att avtalet är ogiltigt enligt
31 § avtalslagen. Så här lyder denna paragrafs första stycke:
Har någon begagnat sig av annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroende ställning till att taga eller betinga sig förmåner, vilka stå i uppenbart missförhållande till det vederlag, som må hava blivit erlagt eller utfäst, eller för vilka något vederlag icke skall utgå, vare rättshandling, som sålunda tillkommit, icke gällande mot den förfördelade.
Avtalslagens 31 §, som är en av denna lags regler om avtals ogiltighet, har som villkor att priset ska vara uppenbart för lågt. Det tror jag kan bli svårt att bevisa. Kanske borde Esbjörn i andra hand åberopa denna lag?
Lag (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning
Ett avtal som någon har ingått under påverkan av en psykisk störning är ogiltigt. Var och en skall då lämna tillbaka vad han har tagit emot eller, om det inte kan ske, betala ersättning för dess värde. Om inte annat följer av andra stycket är dock den som har ingått avtal i sådant sinnestillstånd, inte skyldig att betala ersättning i vidare mån än vad han mottagit använts till skäligt underhåll eller annars befinns ha medfört nytta för honom.
Var den, med vilken avtalet slöts, i god tro, äge han rätt att i den omfattning, som prövas skälig, utbekomma ersättning för den förlust, som föranletts av avtalet.
Kommentar till lagen av justitierådet Ingemar Persson i rättsdatabasen Karnov:
Det skall finnas ett orsakssammanhang mellan den psykiska störningen och avtalet för att ogiltighet skall komma i fråga. Den psykiska störningen behöver inte ha varit ensamt avgörande för rättshandlingen men skall ha medverkat till den, se Lagberedningens förslag, s. 520 f., NJA 1927 s. 141, NJA 1944 s. 12, frågan om verkan av att avtalet till sitt innehåll inte kunde anses oskäligt, se NJA 1946 s. 748, jfr också NJA 1958 s. 516.
Det krävs inte att den psykiska störningen är av viss varaktighet. Även helt tillfälliga störningar som t.ex. ett förvirringstillstånd som orsakats av berusning, skrämsel eller annan yttre anledning faller under lagens bestämmelser, se Lagberedningens förslag, s. 519. Även partiella psykiska defekter skall beaktas. Bevisbördan för att en psykisk störning och orsakssamband förelåg då avtalet ingicks åvilar den som gör gällande ogiltighet, angående beviskravet, se NJA 1958 s. 516 och NJA 1966 s. 44.
Ogiltighet inträder även om motparten var i god tro. Angående rättsverkan av god tro, se 2 st. i bestämmelsen och kommentar till 2 st. Angående god tro, jfr t.ex. 32 § 1 st. och 33 § AvtL och Adlercreutz, Gorton, 2016, s. 47 f. Angående tillämpning av den nu behandlade lagen eller 33 § AvtL, se NJA 1943 s. 728 och NJA 1966 s. 44.
Det är ju inte så troligt att denna lag gäller den heller, men visst bör "juristen" i vart fall fundera på saken?
Ja det behöver ju inte förekomma ocker och ond tro om det hänvisas till detta, men psykisk störning av fastställt slag och att avtalet tillkommit p.g.a detta måste ändå bevisas.
Har redan från början sagt att endast utlåtande från specialistläkare inom demenssjukdomar eller psykiater inom specialistpsykiatrin, krävs för att någon diagnos lagenligt kan bedömas av tingsrätt.
Sen kommer ombudet viftande i media med 39 sid läkarintyg, men till tingsrätten lämnas det så småningom endast in ett 26 sid psykologutlåtande!
Den paragraf i JB jag långt tidigare pekat på som trolig att Esbjörns ombud egentligen vill åberopa, är den om oskälig köpeskilling vid försäljning och köpeskilling ska då jämkas.
Det tåget gick med Densia men lyckas det få fram en värdering på 5.7 milj som Binninge tidigare påstod redan fanns, kan då ombudet ändra sitt hänvisande till denna paragraf?
Att du inte är så förtjust i Ebba är en sak, men du brukar svara juridiskt korrekt.
