Bulletin - nytt mediaprojekt till höger

Utomordentligt korkat av ägarna. Som att starta ett aktiebolag och sedan plocka pengar därifrån rätt i fickan för att man inte förstått hur bolagsregler fungerar.

Tycker mest detta tyder på att ägarna anställt fel personer som inte har samma värderingar... inte helt lätt att få ihop ett *all-star team* som kanske inte är vana att samarbeta utan att själva köra showen.. enklaste borde vara att byta ansvarig utgivare och hoppas på att resten av gänget stannar kvar.

Jag tror det är en kombination av att de "fina" gammelmedia-journalister de anställt krockar med ägarna som är kapitalistiska entreprenörer. Lite som Mats Qviberg köpte Metro. Sedan ligger det kanske lite i att man måste följa vissa regler med ansvarig utgivare, plagiat etc. som ägarna inte tagit tillräckligt allvarligt. Men kan de verkligen haft olika åsikt om vad tidningen skulle syssla med? Det måste de ju rimligen ha diskuterat ingående med de som de anställde. Att ägarna skulle ha velat se en nyhetstabloid tror jag inte, då hade de inte anställt en massa krönikörer och ledarskribenter. Möjligen som vissa skriver (Och de flesta här i tråden ansett länge) så kanske ägarna inte ser journalisterna som tillräckligt radikala och sensationslystna för att locka läsare.

Men jag tror bråket mest handlar om bristande lönsamhet; ägarna är retliga för att de förlorar mycket pengar varje månad medans de anställda journalisterna från gammelmedia lugnt filar på sina tyckar-texter mellan kafferasterna. Personalkostnaderna måste vara i miljoner per månad med sociala avgifter etc. Vad de får in i prenumerationer är nog småpotatis, de har inte vuxit organiskt i takt med inkomsterna som Samnytt et.al. Även Riks började bara prova sig fram som en YT-kanal utan att göra någon reklam innan.


Oikos är bara en tankesmedja, jag tror inte de där är heltidsanställda utan gör det vid sidan av annat.

Lite så ja. Jag trodde när jag först hörde om det att Bulletin skulle leverera opionionsbildning. Typ tankesmedja eller liknande. Varför så högtflygande planer på nyhetsrapportering? Även om man kan ha åsikter om nyhetsrapporteringen som sker i DN, PS, AB osv - vinklar, selektion av material osv - så är det ingen brist på nyhetsbevakning i Sverige. Svårt att slå sig in i nyhetsbranchen mot de stora, särskilt när det råder tidningskris mer eller mindre konstant.

Utrymmet som fanns för Bulletin att tugga i sig var möjligen vinklar på kända nyheter som inte "gammelmedia" tog tag i, i lite mer akademisk form än "alternativmedia". Vara lite mer rumsrena än skitiga Nyheter Idag, som visserligen levererar en del bomber men som såklart inte duger i de fina salongerna. Alternativt ren opinionsbildning, och där hade de ju värvat in ett konservativt dreamteam i Arpi, Neuding, Gudmundson, Teodorescu, Boscanin, Brinkemo, Dahlman och Gür.

Så har det inte blivit. Plagiat-grejen sabbade trovärdigheten, att Neuding blev ersatt efter 2 månader på jobbet, att Arpi nu fäktas för redaktionens integritet mot ägarna offentligt är ett jävla blodbad. Man har knappt hunnit lyfta planet och nu kraschar man med brinnande vingar och passagerare som slåss.

När så pass tunga namn ändå valde att säga upp sig från trygga anställningar från viktiga jobb för att satsa på detta funderade jag vad de såg som jag inte såg. Erfarna människor som lever på sin trovärdighet, villiga att riskera den på en startup. Lämna sin plattform med stort genomslag, för en nystart som ingen hört talas om.

Nu får samtliga som deltagit i detta en stor näsbränna för att ägarna inte verkar veta skillnaden mellan ägarskap och redaktörsskap. Alla som varit på Bulletinbåten ser dåliga ut, även om det inte var deras fel att det blev som det blev. Deras omdöme för att de valde att hoppa på kommer ifrågasättas.

Väldigt tråkigt för oss som tycker nämnda skribenter säger mycket vettigt. Att istället för en stabil konservativ åsiktsfabrik, ett konservativt blodbad där man bråkar internt. Allt medan vänstern och liberaler inte kan dölja sin skadeglädje, så de har önskat att det här ska hända.

Säker på att dessa skribenter kommer hitta nya platser att synas på, men lika säker på att vänstern och liberalerna aldrig kommer låta dem glömma Bulletinfiaskot. De hatar deras konservativa åsikter SÅ mycket, att de helst såg att hela detta gäng emigrerade och aldrig mer försökte dryfta en åsikt.

Ajdå, det här blev ju inge bra. Tino Sanandaji har alltid utstrålat dåliga vibbar hos mig. Ja, han är kunnig inom både ekonomi och statistik kring brottslighet t ex. Men i egenskap av att vara högutbildad nationalekonom med fina universitet i både Sverige och USA på CV:t är han märkligt ovårdad och osmidig i sin framtoning. På hans Facebook är han ofta nedlåtande mot kritiska eller undrande kommentarer. I TV sluddrar han och har ofta svårt att få fram sina poänger. Hans sociala färdigheter förefaller vara väldigt begränsade. Inte mycket ledarmaterial där, så jag kan inte säga att jag är jätteförvånad över att Bulletin dras med stora interna problem redan efter två månader om detta är en av ledarfigurerna.

Och den här Mattias Lindberg, som nu tagit Tinos parti, vad är det för stolle egentligen? Ännu en amatörtyckare som twittrar och skriver självklarheter dagarna i ända. Driver även Facebook-sidan "Faktafabriken" (går det att hitta ett tröttare namn 2021?) där han bedriver opinion (mest i form av att dela egna texter och länka till såna där skojiga illustrationer av Steget efter). Sidans omslagsbild är en selfie (i höjdled) på herr Lindberg med Tintin-frisyr och svettdroppar i pannan och ett balkongräcke i bakgrunden. Jag tror det är ungefär här som mycket av alternativmedian tappar mig. Det är något jävligt lökigt över många av de här "högersnubbarna". De har inte greppat att media måste se bra ut för att det ska flyga idag och nå en större massa. Det måste vara en snygg förpackning. Kanske låter ytligt, men jag tror att många högutbildade högerväljare resonerar likadant. Att bara tycka rätt räcker liksom inte längre eftersom invandringskritik blivit rumsrent och kan läsas på de stora tidningarna som har en helt annan tyngd vad gäller produktion och grafik. Det var här jag hoppades att Bulletin skulle vara något nytt, dvs en sorts professionell alternativmedia med en snygg produktion, kompetenta skribenter och intressanta avslöjanden. Fritt från rasism och iq-befriade kommentarsfält.

I hela den här soppan tycker jag mest synd om Arpi som ska dela arbetsplats med herrarna ovan. Han framstår som ett proffs i jämförelse och i dagens intervju har han integritet och framstår som sympatisk. Nu vet vi inte exakt vad som hänt på Bulletin, men magkänslan säger att Arpi är en person man gärna haft som chef och medarbetare medan Tino vore rena mardrömmen.

Vad var det som gick fel med Bulletin egentligen?

Så går det när man kopplar ihop liberala och konservativa opinionshjon med skrivklåda och starka narcissistiska egenskaper. Det blir kaoz. Alla vill vara "stjärnan" i laget.

Lite grann som dom sekteristiska kommunisterna under 70-talet.

Tino Sanandaji figurerar tillsammans med Neuding och gänget i förteckningen över "Bulletin-teamet". Är han både ägare och redaktionsmedarbetare? Eller betraktas folk av båda slagen som medlemmar av "teamet"? Är det förresten någon som vet hur stor del av Bulletin han äger?

Det intryck man får av Sanandaji är att han är en obegåvad opportunist som bara hoppade på invandrarkritiken för att han insåg att det kunde ge honom fördelar. Han verkar obalanserad, talar sluddrigt, utför personpåhopp och utför icke-stringenta nationalekonomiska resonemang. Han har helt enkelt varit en duktig husneger och lyckats profitera på det stora behovet av invandrare som säger samma sak som "nazister och fascister" sade för 30 år sedan - naturligtvis utan att hänvisa till dessa.

/Johan

Om man finge se den text som Neuding avpublicerade, så vore det lättare att bedöma.

Jag tror, att Neuding vill ha opinionstexter som s.a.s. tassar lite - medan Sanandaji/Tholin vill ha opinionstexter som kör så det ryker.

Upprepar. Ägaren kan vara ansvarig utgivare, som har en anställd chefredaktör, som gör jobbet. Ovanligt, men det existerar. Det har sällan journalister problem med. Organisationstidningar, ofta fackliga, har det så.

Atta Tarki har skrivit en kioskvältare med den nu ironiska titeln: Evidence-Based Recruiting: How to Build a Company of Star Performers Through Systematic and Repeatable Hiring Practices.