Citat:
Ursprungligen postat av
Grotius
Det förekommer en del rätt taffliga resonemang om ogiltighet av avtal i denna tråd. Få, eller ens någon, verkar ha tagit del av denna lag:
Lag (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning
Ett avtal som någon har ingått under påverkan av en psykisk störning är ogiltigt. Var och en skall då lämna tillbaka vad han har tagit emot eller, om det inte kan ske, betala ersättning för dess värde. Om inte annat följer av andra stycket är dock den som har ingått avtal i sådant sinnestillstånd, inte skyldig att betala ersättning i vidare mån än vad han mottagit använts till skäligt underhåll eller annars befinns ha medfört nytta för honom.
Var den, med vilken avtalet slöts, i god tro, äge han rätt att i den omfattning, som prövas skälig, utbekomma ersättning för den förlust, som föranletts av avtalet.
Kommentar till lagen av justitierådet Ingemar Persson i rättsdatabasen Karnov:
Det skall finnas ett orsakssammanhang mellan den psykiska störningen och avtalet för att ogiltighet skall komma i fråga. Den psykiska störningen behöver inte ha varit ensamt avgörande för rättshandlingen men skall ha medverkat till den, se Lagberedningens förslag, s. 520 f., NJA 1927 s. 141, NJA 1944 s. 12, frågan om verkan av att avtalet till sitt innehåll inte kunde anses oskäligt, se NJA 1946 s. 748, jfr också NJA 1958 s. 516.
Det krävs inte att den psykiska störningen är av viss varaktighet. Även helt tillfälliga störningar som t.ex. ett förvirringstillstånd som orsakats av berusning, skrämsel eller annan yttre anledning faller under lagens bestämmelser, se Lagberedningens förslag, s. 519. Även partiella psykiska defekter skall beaktas. Bevisbördan för att en psykisk störning och orsakssamband förelåg då avtalet ingicks åvilar den som gör gällande ogiltighet, angående beviskravet se NJA 1958 s. 516 och NJA 1966 s. 44.
Ogiltighet inträder även om motparten var i god tro. Angående rättsverkan av god tro, se 2 st. i bestämmelsen och kommentar till 2 st. Angående god tro, jfr t.ex. 32 § 1 st. och 33 § AvtL och Adlercreutz, Gorton, 2016, s. 47 f. Angående tillämpning av den nu behandlade lagen eller 33 § AvtL, se NJA 1943 s. 728 och NJA 1966 s. 44.
Det är väl denna bestämmelse "juristen" har i åtanke?
Esbjörn har haft kognitiva svårigheter sedan 2010, och med ny utredning har han dessa svårigheter fortfarande.
Vad tror du juristen har att arbeta med? Jag fetade det som jag tror passar bäst för att få in Esbjörn i lagtexten.
Det handlar inte bara om avtalet. Det handlar om avtalsvillkor som inte finns med och som var viktiga för Esbjörn som de pratat om, men som saknas i avtalet, och att avtalet inte var upprättat eller anpassat för denna transaktion.
Värderingen som är gjord nu kan man inte heller bortse ifrån, men där har jag inte bestämt ännu vad jag ska tycka.
Jag tror att en domstol har svårt att bortse från Barrys utlåtande, och journal. Är de välvilliga till Ebba Busch kommer de fram till att hon var i god tro. Och låter bli att beröra det de inte vill böka i.
Orden viss varaktighet räddar Esbjörns körkort.
Citat från ditt inlägg:
"Det krävs inte att den psykiska störningen är av
viss varaktighet. Även helt tillfälliga störningar som t.ex. ett
förvirringstillstånd som orsakats av berusning, skrämsel eller
annan yttre anledning faller under lagens bestämmelser, se Lagberedningens förslag, s. 519.
Även partiella psykiska defekter skall beaktas. Bevisbördan för att en psykisk störning och orsakssamband förelåg då avtalet ingicks åvilar den som gör gällande ogiltighet, angående beviskravet, se NJA 1958 s. 516 och NJA 1966 s. 44."
