Citat:
Jag tittade på citat fr gloriouslife och dina citat. Det förblir obegripligt för mig också.
Jag kan bara förklara det teoretiskt med de förklaringsmodeller vi fått via expertvittnet VE och genom de forskningsresultat som finns idag om våld i nära relation; att båda parter blir bundna till varandra genom det sk "traumatiska bandet".
Lena syns ju i konversationerna bedja på sina bara knän om lite kärlek, värme, närhet som aldrig kommer. Alla vi utomstående förstår det. Vi hör.
Så det måste vara enormt traumatiskt för Lena att få det här kyliga och hårda beteendet från SD, samtidigt som han faktiskt inte avslutar. Det pågår ju i dagar, veckor. Månader.
Varför pågår dessa enformiga samtal i oändlighet???
För båda parter, men av olika skäl blir resultatet förmodligen en enorm ångest.
För Lena separationsångest.
För SD ångest av förlorad kontroll.
Den återvann han genom att döda henne.
På så sätt fick han total kontroll över henne.
Kanske hoten från Lena verkade "farliga" för SD, men jag undrar om det var det som var värst för SD?
Kanske han tyckte att genom att hon började att kaxa till sig, ta sig den tonen, den makten att försöka kontrollera honom, det var gränsen?
Den stora frågan är hur förlåtande HD hade varit om otroheten hade kommit fram innan mordet:
- från SD själv (t ex om avslutat)
- från Lena (beredd att avslut)
- från annan (inget avslut hade skett mellan SD/Lena)
- ertappad (s.o)
Eller är den "förlåtande" sidan en sida som kommit fram pga av mordet?
- HD anar vem som är skyldig
- HD har fått finfina förklaringar till varför SD inte förmådde avsluta. Lite sådana som vi har sett i FUP/polisförhör och i TR.
- HD tror att han är oskyldig, är lika förlåtande som Lena beskriver till vänner att hon är redan innan mordet. Det är ju inget nytt beteende hon har.
- HD har fått en förklaring av SD, att han gjorde det han trodde att hon behövde/ville
- HD är på något plan/nivå delaktig i mordet
Jag börjar tänka att SD kanske inte var fullt så rädd för HDs reaktion som jag tror, utan att den visserligen fanns där, men SDs fortsatta konversationer med Lena är en blandning av att på alla sätt få (återfå) kontrollen över henne och en rädsla av att hon ska avslöja.
Man kan annars känna att SD borde bara lägga av hela konversationen, stänga helt. Säga att avslöjar du allt, är det helt slut mellan oss även som vänner. Och jag kommer att förklara för HD hur du har utpressat mig. Jag ville inte, men hon hotade mig.
Jag undrar också:
Varför hör vi inget från NA???
5 veckor kvar till rättegång och det är längesedan åklagaren och NA fått tips.
Jag kan bara förklara det teoretiskt med de förklaringsmodeller vi fått via expertvittnet VE och genom de forskningsresultat som finns idag om våld i nära relation; att båda parter blir bundna till varandra genom det sk "traumatiska bandet".
Lena syns ju i konversationerna bedja på sina bara knän om lite kärlek, värme, närhet som aldrig kommer. Alla vi utomstående förstår det. Vi hör.
Så det måste vara enormt traumatiskt för Lena att få det här kyliga och hårda beteendet från SD, samtidigt som han faktiskt inte avslutar. Det pågår ju i dagar, veckor. Månader.
Varför pågår dessa enformiga samtal i oändlighet???
För båda parter, men av olika skäl blir resultatet förmodligen en enorm ångest.
För Lena separationsångest.
För SD ångest av förlorad kontroll.
Den återvann han genom att döda henne.
På så sätt fick han total kontroll över henne.
Kanske hoten från Lena verkade "farliga" för SD, men jag undrar om det var det som var värst för SD?
Kanske han tyckte att genom att hon började att kaxa till sig, ta sig den tonen, den makten att försöka kontrollera honom, det var gränsen?
Den stora frågan är hur förlåtande HD hade varit om otroheten hade kommit fram innan mordet:
- från SD själv (t ex om avslutat)
- från Lena (beredd att avslut)
- från annan (inget avslut hade skett mellan SD/Lena)
- ertappad (s.o)
Eller är den "förlåtande" sidan en sida som kommit fram pga av mordet?
- HD anar vem som är skyldig
- HD har fått finfina förklaringar till varför SD inte förmådde avsluta. Lite sådana som vi har sett i FUP/polisförhör och i TR.
- HD tror att han är oskyldig, är lika förlåtande som Lena beskriver till vänner att hon är redan innan mordet. Det är ju inget nytt beteende hon har.
- HD har fått en förklaring av SD, att han gjorde det han trodde att hon behövde/ville
- HD är på något plan/nivå delaktig i mordet
Jag börjar tänka att SD kanske inte var fullt så rädd för HDs reaktion som jag tror, utan att den visserligen fanns där, men SDs fortsatta konversationer med Lena är en blandning av att på alla sätt få (återfå) kontrollen över henne och en rädsla av att hon ska avslöja.
Man kan annars känna att SD borde bara lägga av hela konversationen, stänga helt. Säga att avslöjar du allt, är det helt slut mellan oss även som vänner. Och jag kommer att förklara för HD hur du har utpressat mig. Jag ville inte, men hon hotade mig.
Jag undrar också:
Varför hör vi inget från NA???
5 veckor kvar till rättegång och det är längesedan åklagaren och NA fått tips.
Finns det några mer konkreta citat med hot fr L?