Citat:
Ursprungligen postat av
kkkrim
Tja, att vi gjorde rätt och enligt plan står ju klart, vi håller fortfarande de restriktioner vi infört, de är alltså uthålliga, det var planen.
Sjukvården är inte överbelastad och vi har nu en god grundimmunitet i samhället lagom tills vacinet rullas ut till riskgrupperna så vi kan fortsätta utan total inlåsning.
Utan ett vaccin hade vi kunnat hålla dessa restriktioner långt längre än grannarna kunnat låsa ihop i väntan på ett räddande vaccin, vi gjorde alltså rätt på de data vi har idag men grannarna hade turen att räddas av vaccinet.
De länder som inte har en god grundimmunitet har nu inget val annat än att låsa i väntan på att alla i riskgrupp vaccinerats, alternativet är att överbelasta sjukvården...
Och, för den stora majoriteten, de som jobbat och lever i samhället, är smittan i princip ofarlig och i princip alla som kan infekteras har redan genomgått c19.
Ingen av de bryr sig nämvärt om smittan längre, tar det som den förkylning det är och lever på helt restriktionsfritt på arbetsplatser och andra miljöer där de allra flesta redan varit smittade.
Men, tack vare vaccinets intåg hade vi kunnat gjort som ex. Norge men då beslutet togs visste ingen huruvida det skulkle komma ett vaccin i rimlig tid.
Att jag ansåg (och fortfarande anseer) att det var fel att släppa ett okänt virus nära fritt i våras på de data vi hade påverkar inte att det nu visar sig att riskbedömningen var korrekt i dagsläget, summering av pandemins total över världen och slutbedömning av hur olika länder agerade och resultat är inget vi kan göra den närmsta tiden, kanske om en 5år eller så.
Enligt plan? Ingick det 10 000+ dödsfall i planen? Var det verkligen oundvikligt? Möjligtvis om man måste vänta på alla facit innan man agerar, om man väntar tills spridningen redan är ett faktum. Grannländerna visste inte mer än oss men agerade ändå annorlunda.
Kanske det inte hade funkat, men de ansåg väl inte att det var värt att chansa och körde på det utifall att det ändå skulle gå vägen.
Dessutom finns det en allmän pandemiberedskapsplan som Folkälsomyndigheten har publicerat, där man nämner massa saker man bör göra långt innan alla facit. Så man lever inte som man lär eller följer sina egna planer. Vad är då ens poängen att publicera pandemiberedsksplaner, när man ändå inte kan använda det till nånting när det väl gäller?
Var inte även "skydda äldre riskgrupper" en del av planen? Har den delen lyckats? Inte enligt Coronakommisionens första delrapport i alla fall.
Ingen kunde såklart veta när vaccin skulle komma men man kan ju åtminstone först göra vad man kan utifall det skulle komma inom en rimlig tid. Och det handlar inte bara om för eller mot nedstängning, Coronakommisionens rapport tar knappt ens upp det. Utan misslyckandet var enligt dom pga att återgärder i allmänhet kom försent, i kombination med att äldreomsorgen var dåligt rustat redan från första början.
Möjligtvis var det pga det sista som man snabbt insåg att vi var närmast chanslösa, en del brister inom äldreomsorgen hade man inte kunnat återgärd på någon månad i våras. Det borde man ha sett över långt innan pandemin, och på den punkten är flera regeringar sedan många år ansvariga.
Inte bara enligt mig, utan enligt Coronakommisionens utredningar och enligt massa rapporter sedan tidigare. Redan 2008 fick Alliansen en utförlig rapport på sitt bord där Riksrevisionen varnade för allvarliga konsekvenser vid en pandemi, ingen verkar ha tagit det på allvar eftersom många brister påminner om misslyckaden under den här pandemin.
Du och andra får tycka vad ni vill men jag kör ändå på Coronakommisionens slutsatser tills vidare...
Citat:
”10.1 Strategin att skydda de äldre har misslyckats
Kommissionens övergripande bedömning:
• Den allmänna smittspridningen i samhället är högst sannolikt den enskilt viktigaste faktorn bakom den stora smittspridningen i äldreboendena.
• När pandemin slog till stod den svenska äldreomsorgen oförberedd.
Äldreomsorgens institutionella struktur var inte rustad för en pandemi och anställda i äldreomsorgen lämnades i stor utsträckning ensamma att hantera denna krissituation.
När smittan bröt ut på allvar fanns på nationell nivå ingen överblick över kommunernas beredskap för att kunna möta en pandemi
Berörda statliga myndigheter har inte heller tillräckligt tidigt, eller i tillräcklig utsträckning, sökt denna kunskap eller så har den inte nått ända fram.
När det gäller ansvarsgränserna mellan regioner och kommuner har det påtalats i många årtionden att de för med sig betydande problem. Olika studier och utredningar har under de två senaste decennierna belyst vilka konsekvenser brister i samordningen kan få.
Regionernas ansvar för läkarinsatser och kommunernas ansvar för äldreomsorgen illustrerar det problem som uppstår när två huvudmän samtidigt bär ansvar för en verksamhet i vid mening. Även Socialstyrelsen och IVO har i många år påtalat brister i fråga om samverkan mellan regioner och kommuner
I de andra nordiska länderna förefaller äldreomsorgen däremot ha varit mer i fokus i myndigheternas tidiga pandemiåtgärder , även om sjukvården och särskilt intensivvården stod i första rummet också där.
Redan den 29 februari publicerade Folkehelseinstituttet i Norge utförliga riktlinjer för pandemibekämpning i sjukhem.
Personal inom äldreomsorgen som varit i riskområden uppmanades att stanna hemma från arbetet i 14 dagar och personal som fått symtom skulle enligt riktlinjerna vara isolerade i hemmet lika länge.
I Sverige hade personer som återvänt från riskområden i utlandet, under förutsättning att de var symtomfria, inga begränsningar att gå till arbetet direkt efter hemkomsten, oavsett om det var inom äldreomsorgen, sjukvården eller andra verksamheter.
Alla våra tre grannländer införde besöksrestriktioner redan i anslutning till det första covid-relaterade dödsfallet.
När detta skedde i Sverige – två veckor efter de andra länderna – hade redan mer än 100 personer avlidit i svenska äldreboenden.
Danmark och Finland beslutade tidigare än Sverige om riktlinjer om munskydd och visir i äldreomsorgen.
Särskilt Danmark, men också Finland, beslutade tidigt att rekommendera provtagning av alla äldre och alla anställda vid covid-19-utbrott på äldreboenden.
Ett annat exempel på att de norska myndigheterna tidigare än de svenska hade äldreomsorgen i fokus är att Helsedirektoratet i mars uppdrog åt forskare vid Senter for omsorgsforskning att snabbutreda kommunernas förutsättningar för att hantera mer omfattande utbrott.
Våra grannländer var alltså betydligt snabbare inte bara med att införa generella restriktioner, utan också att uppmärksamma äldreomsorgen.
Kommissionen kan konstatera att myndigheterna för smittskydd respektive äldreomsorg, Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen, under pandemins första skede hade sitt huvudsakliga fokus på kapaciteten i sjukvården. Vi anser att det var rimligt att prioritera sjukvårdens förmåga att ta emot och behandla allvarliga fall av covid-19 och att ge rekommendationer till allmänheten för att motverka samhällsspridning av viruset.
Likväl framstår det som klandervärt att myndigheterna inte per omgående lade mera vikt vid förhållandena på särskilda boenden med genomgående svaga äldre, i synnerhet med den tillgängliga kunskapen om att sjukdomen var särskilt allvarlig för den gruppen....”
https://coronakommissionen.com/wp-content/uploads/2020/12/sou_2020_80_aldreomsorgen-under-pandemin_webb.pdf#page1