Tråden om Christer Andersson

Jag tar mig friheten att försöka sammanfatta Christers kända förehavanden de tre första åren på 1990-talet.

1990 - 1991

1990-talet börjar inte så bra för Christer A. För beskattningsåret 1989 så taxerar Christer en förmögenhet på 877 000 kr som nu helt raderas ut i ett enda bräde det ödesdigra året 1990.

Vi har inte lyckats fastställa orsaken till denna kollaps men Christer ger sin bild av det inträffade i en intervju med Aftonbladet den 11 augusti 1999.

”Vet du vad liverage är? Det innebär att du har en aktiepost, så belånar du den, får pengar och köper nya. Så stiger det och då lånar man mera. Det är en toppenaffär så länge börsen går upp. Men när proppen går ur är det inte riktigt lika toppen. Så jag hamnade på pottkanten finansiellt sett.”

Det finns ingen officiell taxering för Christer år 1990. Allt tyder på att Christer inte lämnar in deklarationen -90, -91, -93 och -94. Skatteverket gör manuella omräkningar allt eftersom, så kallade skönstaxeringar.

Christer gör inte heller några synliga förluster eller avdrag inom inkomstslaget kapital, vilket är svårtolkat. Antingen ligger hela förlusten inom det okända taxeringsåret 1990, eller så bryr han sig helt enkelt inte om att begränsa skadan av förlustaffärerna. En annan tolkning är att Christer har gjort affärer utanför aktiemarknaden som inte är avdragsgilla.

I nuläget vet vi inte, men Christers bror KA berättar i förhör att han inte kände till Christers dåliga aktieaffärer förrän 1995 då Christer berättade det för honom.

”Christer hade väl i princip gjort som de flesta andra, alltså köpt aktier varefter de belånades för nya köp”. Christer hade en del utländska aktier bland annat Philip Morris, Boeing och ”…något företag som tillverkar kattmat”.

KA uppger vidare att han hade varit förbannad på Christer för att han inte hjälp till ekonomiskt med de löpande utgifterna knutna till sommarstället. Men Christer berättade ingenting om sina svårigheter. Han var ”…sluten som en mussla”.

Under den här tiden har palmeutredningen också börjat intressera sig för Christers vapen. Christer får två stycken kallelser som han väljer att inte hörsamma. Polisman Torsten S gör därefter ett personligt besök på Vedahöjden för att om möjligt få tag i revolverägaren. Av någon anledning så pratar Torsten S med en namne till Christer A, en radioamatör som bodde i samma sommarstugeområde, som lovar att komma in med revolvern vid tillfälle.
Historien om Christer A hade kunnat ta en annan vändning redan 1990, men det dröjer ännu fyra år innan polisen får tag på den riktiga Christer A som för närvarande är sysselsatt med att försöka undvika en personlig ekonomisk kollaps.

Men Christer har ändå tid med att träffa familjen ibland. Det tycks vara så att den försvunna revolvern som palmeutredningen nu söker efter ligger i ett vapenskåp på Huggarvägen i Haninge. Den sista observationen av Christers revolver görs 1990 - 1991 i skrubben på adressen av hans bror KA, när de var på väg till skjutbanan. Revolvern får dock inte följa med denna gång utan man valde älgstudsaren och ett gevär med kaliber 22.

Om vi ska tro på Christer så har han inte skjutit med revolvern ”på många år”. Den lämnades in på reparation före mordet på Olof Palme och Christer kan inte med säkerhet erinra sig att han skjutit med revolvern efter det.

Proppen har i alla fall gått ur och Christer ser ut att ge upp och inte bry sig särskilt mycket om något överhuvudtaget i början på 1990-talet när vi nu kliver in i det händelserika året 1992.

1992

Av allt att döma är Christer less på de tuffa åren han nu har bakom sig. Under julhelgerna 1991 ser det ut som att Christer ser fram emot en utlandsresa, möjligen ger han sig själv ett nyårslöfte. Christer kliver nämligen in på passkontoret den första vardagen efter storhelgerna som avslutas med trettondagen, den 7 januari 1992.

Anders Christer Henning Andersson, född 1952 i Harplinge Halland, signerar en passansökan med bifogad passbild.

Christer är född med ett synfel ca 3-4 dioptrier på båda ögonen vilket har gjort att han alltid tvingats bära glasögon. Men på denna passbild saknar han synhjälpmedel. Christer har nämligen nyligen genomfört en ögonoperation. Han är en av de första i Sverige att nappa på den nya trenden att ersätta behovet av glasögon med ett laseringrepp.

Den första svenska ögonlasern installerades på S:t Görans ögonsjukhus vid årsskiftet 1990. ”Till en börja kommer lasern bara att användas på människor med mycket svåra synrubbningar, där det i stort sett inte finns några behandlingsalternativ. Men i en inte alltför avlägsen framtid kan laser alltså bli ett alternativ till glasögon och kontaktlinser för hundratusentals svenskar”, skriver SvD i en artikel den 12 september 1989.

Passbilden är den enda allmänt kända av Christer A och han lever fortfarande upp till bilden av en ”privatinvesterare” - klädd i kavaj, vit skjorta och slips, nyklippt med håret i snedbena.

Trots att Christer saknar en fast anställning och inkomstkälla sedan 1984 och bara ca 12-18 månader innan i det närmaste raderat ut sin travförmögenhet så ser det ut som att han nu satsar framåt med både resplaner och ögonkirurgi.

”Kostnaden för en kirurgisk laseroperation ligger på mellan 5000 och 10 000 kronor per öga”, skriver SvD vidare. I dagens penningvärde motsvarar det ca 18-36 000 kronor för båda ögonen.

Så året 1992 inleds med framtidsoptimism och stora planer men de kommer tyvärr att komma på skam. Under de kommande månaderna fram till oktober 1992 får Christer kämpa för att klara sig ekonomiskt, men han kommer inte att lyckas. Christer tvingas sälja sin bostadsrätt under året för att reglera sina skulder.

Det börjar med att Christer återkommer i kronofogdes register. Krav skickas på mindre belopp 512 respektive 2650 kronor vilket tyder på att det är under detta kalenderår som Christer så att säga med hans egna ord ”…hamnar på pottkanten”.

Christer uppger i förhör att han under sommaren 1992 ”…hade en hyresskuld på cirka 20 000 kronor” till bostadsrättsföreningen. Christer saknar arbete och fast inkomst och utsikterna för att reglera skulderna minskar för varje dag som går under sommaren 1992.

Christer böjar nu arbeta för att ”tillfälligt förbättra sin ekonomiska situation” genom att sälja av diverse kapitalvaror. Christers bror KA berättar i förhör att Christer nu bland annat säljer en ”båt med trailer” samt en ”Hasselbladare med tillhörande objektiv”.

Men punktinsatsen lyckas inte. Christer behöver alltjämt reglera sina skulder och under sommaren 1992 kliver han in på HSB-mäklarens kontor på Flemminggatan i Stockholm och låter meddela att han har en bostadsrätt till salu på Huggarvägen i Haninge.

Enligt Christer själv så säljer han också en revolver Smith & Wesson 357 under denna tid under sensommaren 1992, till en icke namngiven person utanför Café Opera i Kungsträdgården för ca 5000 kronor. Kontexten framgår här men den påstådda vapenförsäljningen kräver ett eget avsnitt.

Vid samma tid pågår de olympiska sommarspelen i Barcelona och det första avsnittet av Rederiet sänds på SVT. Men det är inte det vi kommer ihåg.

Det är nämligen inte bara Christer som har stora problem under sensommaren 1992, hela Sverige befinner sig nämligen i ett finansiellt gungfly. Under några intensiva dagar i september höjer riksbankschefen Bengt Dennis marginalräntan succesivt till 500% för att försvara Sveriges fasta växelkurs mot en omfattande valutaspekulation. Men bubblan brast. I kölvattnet utlöstes den kombinerade bank-, finans- och fastighetskrisen som kom att påverka Sverige under lång tid.

Göran Persson menar att ”…den som är satt i skuld är icke fri” och det gäller i synnerhet Christer. Han tvingas sälja sin bostadsrätt och mantalsskriver sig som ”poste restante”, dvs all post önskas utlämnad direkt från postkontoret. Andra skulle beskriva den belägenhet som Christer nu befinner sig i som - ”hemlös”. Flyttlasset går till familjens sommarstuga den 15 oktober 1992.

Efter travvinsten 1980 har Christer levt som relativt välbeställd under hela 1980-talet. Den tiden är nu definitivt förbi.

Låter inte 1990 lite tidigt för hans ekonomiska krasch?

1992 är han ju definitivt på sagda pottkant, men tyder inte framtidstron och utgiften för ögonoperation 1991 snarast på att det är just 1992 som proppen går ur?

I maj 1991 lämnar Christer inte in sin deklaration (för 1990) vilket tyder på att någonting har hänt. Skatteverket kan inte lämna ut en officiellt taxering för beskattningsåret eftersom en manuell omräkning har skett som av allt av döma verkar utgallrad. Från 1991 och framåt så taxerar Christer ingen förmögenhet, i de fall han lämnar in en deklaration.

Om hela aktiekapitalet raderas ut 1990 så innebär det inte nödvändigtvis att alla pengar försvinner. Han bör ha kunnat dra av förluster och fått tillbaka en del, därefter kan han ha en del likvida medel och kapitalvaror att leva på ett tag. Hyresskulden på 20 000 kronor tyder på att problemen startade tidigare än sommaren 1992, vet inte vad hyran kan ha varit, men någon gång under 1991 i alla fall.

Det är min tolkning.

Han ljög bevisligen om att han legat långsjuk i influensa vid tidpunkten för mordet.
CA själv vidhåller ju inte i senare förhör att han var influensasjuk..utan säger i stället att han bara låg och sov.Han ändrar sålunda sin egna utsago härvidlag..efter att ha förstått att hans broder KA knäckt ursprungslögnen.

Varför var det en lögn?
Det är rimligt att anta att personer som var med vid tiden för dådet..särskilt som de de facto bodde så nära den aktuella brottsplatsen som CA gjorde..det är rimligt att anta att de kommer ihåg om de låg långtidssjuka eller inte.

Palemordet är som sagt Sveriges svar på Kennedymordet.De allra flesta kommer ihåg exakt var de var när de först fick höra talas om dådet..och särskilt om de legat sjuka lång tid i influensa i samband med beskedet.

Att CA ljuger är relativt uppenbart.

Att han först försökte med en förklaring som sedan föll via hans broders vittnesmål är ren fakta.

Frågan är således varför han sa som han sa..och framförallt det bakomliggande skälet till den oriktiga uppgiften.

Läggs detta ihop med den övriga bilden runt CA.och de faktamässiga omständigheter som faktiskt föreligger..så tonar en i Palmemordets sammanhang tydlig bild fram.

En tydligare bild än någon annan i dessa specifika sammanhang.

Avgiften var 3800 kr/mån. 20 000:- blir 5 månader.

September 1990 rullar krisen igång i och med att finansbolaget Nyckeln havererar (drar ett år senare med sig Svenska Kredit där "O" arbetade).

Får inte riktigt ihop CA:s till synes abrupta och totala ruin någon gång i början av nittiotalet. När han inte kan betala avgiften måste ruinen redan varit ett faktum ett tag. Går väl i några månader skramla sig fram.

Så stora börsfall var det ej på nittiotalet. Riktigt illa drabbad blev fastighetsbranschen. Man kan begripa att det gick risigt och extra risigt om man gjort riskfyllda investeringar och belånat uppgångar. Men fullkomlig ruin på närmast ett bräde, vad det tycks.

Han investerade 150' i början av åttiotalet som ska ha ökat till miljonen. Hans lägenhet ökat minst 450' när han säljer 1987. Dessutom andra investeringar över åren, förmodar jag. Han hade även obligationer, som är en säker investering. Det är ett hack i kurvan i New York-börsen 1990, apropå att han köpt utländska aktier. September 1987 är det f.ö. ett mycket större hack där.

1993

Den nu under året 41-årige sonen, APK-medlemmen och f.d. aktiespekulanten Christer A flyttar ut till sina föräldrars sommarstuga i Vedahöjden under hösten 1992. Bohaget från Huggarvägen staplas ovanpå varandra i lillstugan och redskapsboden. Det är också i någon av dessa tillbyggnader som Christer monterar sitt vapenskåp från tillverkaren Husqvarna [IVA].

Exakt ett år efter passansökan den 7 januari 1993, hämtar Christer ut sitt nya pass. Christer kan konsterna att det har varit ett händelserikt år som kanske inte blev som det var tänkt när han nu kikar på passbilden.

Christer har lyckats med att reglera sina skulder till priset av en något mindre bekväm tillvaro ute i sommarstugan, den var liten och inte direkt rustad för en svensk vinter. Men det blev i vart fall över en del fickpengar från bostadsförsäljningen som kommer att täcka en del mindre utgifter under hela 1993. Christer bor ”hyresfritt” i sommarstugan och han ses ofta inne i stan på Svea konditori med en kopp kaffe, en kanelbulle och dagens morgontidning [IVA].

I september 1993 ställer palmeutredningen en fråga till vapenregistret i Handen. Utredarna är fortfarande intresserad av att komma i kontakt med Christer. I samband med det händer något som kommer att påverka den fortsatta utredningen av Christers vapen. Vapenregistret i Handen byter nämligen plats på vapennummer i det svenska vapenregistret mellan Christers två handeldsvapen, en sportskyttepistol av märket Hämmerli och en revolver av märket Smith & Wesson [IVA 16638].

Christer har förstås ingen aning om det som inträffat där han sitter ute i sommarstugan, men om han är Olof Palmes gärningsman så har han nu lika tur som han hade där ute på travbanan 1980. Palmeutredningen kommer att söka efter en Smith & Wesson med ett tillverkningsnummer som inte är utfärdat av tillverkaren i USA. Men det är en separat historia.

Utredningen av Christers vapen börjar i alla fall ge vissa resultat under vintermånaderna 1993, men man bestämmer sig för att vänta till efter julhelgerna innan man tar kontakt med Christer.

Det framgår inte hur man till sist fick tag på Christer där ute i sommarstugan, han var ju som bekant mantalsskriven som ”poste restante”. Men den 11 januari 1994 kl 12:00, åtta år efter mordet på Olof Palme, så ringer det i Christers telefon.

Det är Bengt Ödmark som ringer. Han förklarar att polisen har några frågor till Christer gällande ett vapen som enligt vapenregistret i Handen finns registrerat på honom, har han möjligen tid?

1994

1994 kommer att bli ett riktigt dåligt år för Christer.

Året börjar med ett alvarligt samtal med en polisman från palmeutredningen. I två samtal den 11:e och 12:e januari förhörs Christer under 45 respektive 10 minuter om sitt vapeninnehav och sina förehavanden den 28/2 - 1986.

Christer svarar på polisens frågor. Men lugnet återfinner sig snart i sommarstugan ute på Vedahöjden, möjligen till Christers stora förvåning. Ett helt år hinner nämligen passera innan polisen hör av sig igen i januari 1995.

Under tiden försöker Christer att leva sitt liv som vanligt men han kommer att påverkas av nya ekonomiska bakslag och händelser inom familjen som påverkar både hans välbefinnande och tillfälliga uppehälle.

Under våren börjar pengarna åter att sina. Christer besöker Svensk Pantbelåning AB på Götgatan i Stockholm i mars och maj 1994 för att pantsätta en Zeiss-kikare, ett gevär samt en Beretta hagelbössa [IVA 16641].

Under året insjuknar båda hans föräldrar. Ute i omvärlden inträffar en av Sveriges andra stora nationella trauman när Estonia förliser på Östersjön en natt i september 1994. Christers far avlider därefter i början av november. KA uppger att Christer och hans far ”i många avseenden var lika och gick bra ihop”. ”De tyckte helt enkelt om varandra”. ”Christer tog detta hårt”, uppger en annan anhörig [IVA 16636-C].

Jag förmodar att det var med tunga steg som Christer gick till Socialförvaltningen i Haninge den 1 december 1994 för att ansöka om socialbidrag. Han uppger ”…att fadern nyligen har avlidit och modern kommer efter bouppteckningen att tvingas sälja sommarstugan, varefter han blir bostadslös” [IVA 16641-1].

Med ett sådant år bakom sig kan vi tänka oss att Christer på nyårsafton önskar sig ett gott nytt år 1995. Men Christers önskan kommer inte att gå i uppfyllelse.

Den 17 januari 1995 klockan 09.40 hämtas Christer av två polismän från sommarstugan och förs till kriminalavdelningen på polishuset i Stockholm. Tio stycken poliser inleder samtidigt en husrannsakan på Vedahöjden. Förhör hålls med hans mor och bror.

Det blir startskottet på historien om Christer A.

Funderar på scenariot om CA eventuellt sett makarna Palme vid Rådmansgatans tunnelbanestation på vägen hem till Vasastan, men det verkar inte troligt att denne gick av där, då det vore smartare att sitta till nästa station, Odenplan.

Om detta är det troliga scenariot så borde han istället ha observerat dem i tunnelbanevagnen under färden hem via gröna linjen.

Någon som vet ifall det finns iakttagelser av en man vars signalement stämmer överens med CA, under eller efter att makarna Palmes tunnelbanetåg anlänt till Rådmansgatan?

Menar du mitt scenario med en CA på hemväg från spegeluppsättningen i Trånkan i synnerhet eller spinner du vidare på att tunnelbanan på väg hem är en naturligare plats för OP och CA att korsa vägar än Sveavägen i allmänhet?
Mitt scenario är lite "Ockhams razor" och bygger alltså på att CA fullt naturligt tar en kort promenad från pendeltågen på Centralen ner till T-banan för att det i princip blir smartaste och enklaste vägen hem om man bor på Hälsingegatan 19. Och kliver på det tunnelbanetåg OP kommer med från Gamla Stan.
Men tanken med tunnelbanan funkar givetvis lika bra om CA var på väg hem från ungefär var som helst söder om Hötorget... I förhöret med KA uppger han t ex att han några gånger stötte ihop med Christer ute på krogen. "Kanske på Engelen eller liknande ställe." Och var ligger Engelen...? Mmm, just det. Gamla Stan... Onekligen en kittlande tanke. Där står CA redan och väntar på nästa tåg på Gamla Stans tunnelbaneperrong när makarna Palme kommer gåendes förbi honom! Klart ingen lägger märke till någon förföljare om personen ifråga redan står där.
Finns det några vittnes-iaktagelser från när makarna närmade sig tunnelbanestationen, passerade spärren och gick upp på perrongen på tal om det?

Hur som helst, i bägge scenariona var CA´s URSPRUNGLIGA tanke naturligtvis Odenplan och norra uppgången där som blir närmast hem. Men går då av vid Rådmansgatan när han konstaterar att LOP går av där. Att det brinner i skallen på honom redan där och att han avbryter sin planerade hemfärd för att följa OP till Grand är ju något vi får utgå ifrån om tanken är att han ska ha mördat OP. (Vilket jag fortfarande tvivlar en hel del på, men det är en annan historia... Rent hypotetiskt går det att diskutera HUR det isf skulle ha gått till.)

Fortsättningen kan ju innebära lite olika alternativ. Antingen kan han lustigt nog faktiskt ha haft puffran på sig redan där och då, men det var för mycket folk runt omkring så han trampade Sveavägen fram och tillbaka tills OP kom ut från bion. Eller så åkte han helt enkelt hem och bestämde sig för återvända med vapen i hand när filmen var slut.

En sak är säker - det är lätt att få ner CA på Sveavägen, det har han själv erkänt:


(FB) Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Sedan just hur det var han kom ut på Sveavägen på mordkvällen kan vi kanske aldrig att få veta.

-------------

Back to basics:

- Mordvapen [ja]
- Möjlighet [ja]
- Motiv [nja]

Varken SE eller CP hade något mordvapen att tillgå, det kommer man inte runt.

Var stod Christer Andersson politiskt?