Jag tar mig friheten att försöka sammanfatta Christers kända förehavanden de tre första åren på 1990-talet.
1990 - 1991
1990-talet börjar inte så bra för Christer A. För beskattningsåret 1989 så taxerar Christer en förmögenhet på 877 000 kr som nu helt raderas ut i ett enda bräde det ödesdigra året 1990.
Vi har inte lyckats fastställa orsaken till denna kollaps men Christer ger sin bild av det inträffade i en intervju med Aftonbladet den 11 augusti 1999.
”Vet du vad liverage är? Det innebär att du har en aktiepost, så belånar du den, får pengar och köper nya. Så stiger det och då lånar man mera. Det är en toppenaffär så länge börsen går upp. Men när proppen går ur är det inte riktigt lika toppen. Så jag hamnade på pottkanten finansiellt sett.”
Det finns ingen officiell taxering för Christer år 1990. Allt tyder på att Christer inte lämnar in deklarationen -90, -91, -93 och -94. Skatteverket gör manuella omräkningar allt eftersom, så kallade skönstaxeringar.
Christer gör inte heller några synliga förluster eller avdrag inom inkomstslaget kapital, vilket är svårtolkat. Antingen ligger hela förlusten inom det okända taxeringsåret 1990, eller så bryr han sig helt enkelt inte om att begränsa skadan av förlustaffärerna. En annan tolkning är att Christer har gjort affärer utanför aktiemarknaden som inte är avdragsgilla.
I nuläget vet vi inte, men Christers bror KA berättar i förhör att han inte kände till Christers dåliga aktieaffärer förrän 1995 då Christer berättade det för honom.
”Christer hade väl i princip gjort som de flesta andra, alltså köpt aktier varefter de belånades för nya köp”. Christer hade en del utländska aktier bland annat Philip Morris, Boeing och ”…något företag som tillverkar kattmat”.
KA uppger vidare att han hade varit förbannad på Christer för att han inte hjälp till ekonomiskt med de löpande utgifterna knutna till sommarstället. Men Christer berättade ingenting om sina svårigheter. Han var ”…sluten som en mussla”.
Under den här tiden har palmeutredningen också börjat intressera sig för Christers vapen. Christer får två stycken kallelser som han väljer att inte hörsamma. Polisman Torsten S gör därefter ett personligt besök på Vedahöjden för att om möjligt få tag i revolverägaren. Av någon anledning så pratar Torsten S med en namne till Christer A, en radioamatör som bodde i samma sommarstugeområde, som lovar att komma in med revolvern vid tillfälle.
Historien om Christer A hade kunnat ta en annan vändning redan 1990, men det dröjer ännu fyra år innan polisen får tag på den riktiga Christer A som för närvarande är sysselsatt med att försöka undvika en personlig ekonomisk kollaps.
Men Christer har ändå tid med att träffa familjen ibland. Det tycks vara så att den försvunna revolvern som palmeutredningen nu söker efter ligger i ett vapenskåp på Huggarvägen i Haninge. Den sista observationen av Christers revolver görs 1990 - 1991 i skrubben på adressen av hans bror KA, när de var på väg till skjutbanan. Revolvern får dock inte följa med denna gång utan man valde älgstudsaren och ett gevär med kaliber 22.
Om vi ska tro på Christer så har han inte skjutit med revolvern ”på många år”. Den lämnades in på reparation före mordet på Olof Palme och Christer kan inte med säkerhet erinra sig att han skjutit med revolvern efter det.
Proppen har i alla fall gått ur och Christer ser ut att ge upp och inte bry sig särskilt mycket om något överhuvudtaget i början på 1990-talet när vi nu kliver in i det händelserika året 1992.
1990 - 1991
1990-talet börjar inte så bra för Christer A. För beskattningsåret 1989 så taxerar Christer en förmögenhet på 877 000 kr som nu helt raderas ut i ett enda bräde det ödesdigra året 1990.
Vi har inte lyckats fastställa orsaken till denna kollaps men Christer ger sin bild av det inträffade i en intervju med Aftonbladet den 11 augusti 1999.
”Vet du vad liverage är? Det innebär att du har en aktiepost, så belånar du den, får pengar och köper nya. Så stiger det och då lånar man mera. Det är en toppenaffär så länge börsen går upp. Men när proppen går ur är det inte riktigt lika toppen. Så jag hamnade på pottkanten finansiellt sett.”
Det finns ingen officiell taxering för Christer år 1990. Allt tyder på att Christer inte lämnar in deklarationen -90, -91, -93 och -94. Skatteverket gör manuella omräkningar allt eftersom, så kallade skönstaxeringar.
Christer gör inte heller några synliga förluster eller avdrag inom inkomstslaget kapital, vilket är svårtolkat. Antingen ligger hela förlusten inom det okända taxeringsåret 1990, eller så bryr han sig helt enkelt inte om att begränsa skadan av förlustaffärerna. En annan tolkning är att Christer har gjort affärer utanför aktiemarknaden som inte är avdragsgilla.
I nuläget vet vi inte, men Christers bror KA berättar i förhör att han inte kände till Christers dåliga aktieaffärer förrän 1995 då Christer berättade det för honom.
”Christer hade väl i princip gjort som de flesta andra, alltså köpt aktier varefter de belånades för nya köp”. Christer hade en del utländska aktier bland annat Philip Morris, Boeing och ”…något företag som tillverkar kattmat”.
KA uppger vidare att han hade varit förbannad på Christer för att han inte hjälp till ekonomiskt med de löpande utgifterna knutna till sommarstället. Men Christer berättade ingenting om sina svårigheter. Han var ”…sluten som en mussla”.
Under den här tiden har palmeutredningen också börjat intressera sig för Christers vapen. Christer får två stycken kallelser som han väljer att inte hörsamma. Polisman Torsten S gör därefter ett personligt besök på Vedahöjden för att om möjligt få tag i revolverägaren. Av någon anledning så pratar Torsten S med en namne till Christer A, en radioamatör som bodde i samma sommarstugeområde, som lovar att komma in med revolvern vid tillfälle.
Historien om Christer A hade kunnat ta en annan vändning redan 1990, men det dröjer ännu fyra år innan polisen får tag på den riktiga Christer A som för närvarande är sysselsatt med att försöka undvika en personlig ekonomisk kollaps.
Men Christer har ändå tid med att träffa familjen ibland. Det tycks vara så att den försvunna revolvern som palmeutredningen nu söker efter ligger i ett vapenskåp på Huggarvägen i Haninge. Den sista observationen av Christers revolver görs 1990 - 1991 i skrubben på adressen av hans bror KA, när de var på väg till skjutbanan. Revolvern får dock inte följa med denna gång utan man valde älgstudsaren och ett gevär med kaliber 22.
Om vi ska tro på Christer så har han inte skjutit med revolvern ”på många år”. Den lämnades in på reparation före mordet på Olof Palme och Christer kan inte med säkerhet erinra sig att han skjutit med revolvern efter det.
Proppen har i alla fall gått ur och Christer ser ut att ge upp och inte bry sig särskilt mycket om något överhuvudtaget i början på 1990-talet när vi nu kliver in i det händelserika året 1992.