Ursprungligen postat av
Basfakta
DN Debatt
DN Debatt. ”Riksåklagaren måste återuppta Palmeutredningen”
UPPDATERAD 22:55 PUBLICERAD 21:00
Den gigantiska utredningen är nu digitaliserad och därmed avsevärt mer möjlig att arbeta effektivt med än någonsin tidigare. Uppslag att gå vidare med finns alldeles tydligt, skriver artikelförfattarna.
Den gigantiska utredningen är nu digitaliserad och därmed avsevärt mer möjlig att arbeta effektivt med än någonsin tidigare. Uppslag att gå vidare med finns alldeles tydligt, skriver artikelförfattarna. Foto: Claudio Bresciani/TT
DN DEBATT 28/2.
19 journalister, poliser, med flera: Låt inte alla de kunskaper om fallet som finns samlade bli slutligt bortslösade.
Att återuppta förundersökningen med en liten grupp kompetenta utredare under ledning av en orädd och initiativrik åklagare och med moraliskt stöd från Riksåklagaren är det minst slösaktiga och det enda ansvarsfulla alternativet om man vill finna en trovärdig lösning på mordgåtan.
Den 28 februari i år blir den första årsdagen av mordet på statsminister Olof Palme utan en pågående polisutredning. Detta trots att brottet fortfarande är ouppklarat och trots att det finns vägar att komma vidare.
När Palmeutredningen lades ner i somras av åklagaren Krister Petersson skedde det på ett sätt som väckte allmän och berättigad förvåning. En avliden man, Stig Engström, tidigare anställd på försäkringsbolaget Skandia, pekades med namn och bild ut som misstänkt gärningsman.
Samtidigt erkände åklagaren att det inte fanns några bevis som han själv trodde skulle ha räckt till ett åtal om Engström hade varit i livet.
Engström kunde inte bindas till något vapen, och det fanns inga andra tekniska bevis som knöt honom till brottet. Inte heller fanns det några vittnesutpekanden från mordplatsen, något styrkt motiv eller ens en antydan till ett erkännande i någon form från hans sida. Inga karaktärsvittnen redovisades som kunde intyga att han hade viljan och kapaciteten att utföra ett kallblodigt mord eller förmågan att hemlighålla det.
Åklagaren lade inte ens fram någon gärningsbeskrivning som gjorde det begripligt eller trovärdigt varför Stig Engström skulle lämna sin arbetsplats med ett laddat skjutvapen och med mord i sinnet just när paret Palme passerade.
Åklagaren lade inte ens fram någon gärningsbeskrivning som gjorde det begripligt eller trovärdigt varför Stig Engström skulle lämna sin arbetsplats med ett laddat skjutvapen och med mord i sinnet just när paret Palme passerade. Han kunde inte visa att Engström befann sig i Dekorimahörnan när mordet ägde rum. Att han utan tvekan – i likhet med många andra personer – uppehöll sig någonstans i närheten av mordplatsen gör honom inte till mördare. Men åklagarens formuleringar var kategoriska, som när han slätade över att han inte kunde knyta ett vapen till Engström: ”Med tanke på det som händer måste han ha haft ett vapen i handen den aktuella kvällen.”
Petersson genomförde sin offentliga redovisning den 10 juni utan att Stig Engström fick någon som helst representation av juridisk expertis som kunde redovisa omständigheter som talar för hans oskuld – och sådana finns det gott om. Vid den internationellt utsända presskonferensen kom därmed den anklagades rättssäkerhet inte att respekteras.
Detta är den ena allvarliga aspekten med det som hände i somras. Den andra är att statsministermordet genom åklagarens nedläggningsbeslut löper stor risk att förbli ouppklarat trots att flera relevanta uppslag endast utretts ytligt eller inte alls. Redan när det gäller tanken på att en ensam gärningsman utförde mordet finns det flera misstänkta individer som inte utretts färdigt.
Varför Petersson valde att släppa dessa uppslag innan de bearbetats färdigt redovisade han inte.
Men under Krister Peterssons tid som Palmeåklagare ägnade utredarna också uppmärksamhet åt spaningsuppslag som pekade i helt andra riktningar än mot en ensam mördare, som exempelvis förekomsten av personer utrustade med walkie-talkier runt mordplatsen, möjliga internationella kopplingar och nätverk med anknytning till militära kretsar eller hemlig statlig verksamhet. Varför Petersson valde att släppa dessa uppslag innan de bearbetats färdigt redovisade han inte.
Detta är bekymmersamt, särskilt eftersom det framgår av frisläppta dokument från utredarnas interna möten att Petersson hade problem med att få den hjälp han bad om från såväl Säpo som den militära underrättelsetjänsten Must för att följa upp sådana uppslag.
Var det så, måste vi fråga oss, att Petersson till sist valde ett till synes okomplicerat utpekande av en sedan länge avliden person framför att ta strid med andra myndigheter som inte ville samarbeta? Det var i så fall inte första gången i Palmeutredningens historia som myndighetschefer undanhållit sanningen. Under utredningens första år ljög Säpochefer och deras underlydande när de förnekade att det förekommit olagliga avlyssningar av kurder. Till sist dömdes ändå flera höga polischefer för denna hemliga verksamhet.
Åklagarmyndigheten har framhållit att Krister Petersson själv fattade sitt beslut att lägga ned mordutredningen, utan påtryckningar från högre åklagare.
Samtidigt har olika framställningar om överprövning av Peterssons beslut avvisats, först av en överåklagare och därefter av Riksåklagaren. Sedan Justitie*ombudsmannen JO på eget initiativ inlett en utredning av frågetecknen kring Krister Peterssons handläggning av nedläggningsbeslutet har vice riksåklagaren inkommit med ett svar till JO där hon i allt väsentligt försvarar Peterssons agerande, inklusive det offentliga utpekandet av Stig Engström och att denne inte fick någon som försvarade honom när han hängdes ut inför hela världen.
Allt detta, med ett illa underbyggt och rättsosäkert utpekande av en avliden man och ett svagt motiverat nedläggningsbeslut av en ofullständig mordutredning, kastar en skugga över det svenska rättsväsendet. Riks*åklagaren måste nu göra det enda rätta och deklarera att utpekandet av Stig Engström stred mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper samt besluta att Palmeutredningen ska återupptas med ny kraft.
När utredningen sedan åter öppnas krävs det att tjänstemän inom myndigheter som Säpo och militära hemliga tjänster lösgörs från sin tystnadsplikt samt att den nya Palmeutredningen får insyn i och tillgång till dessa myndigheters arkiv.
När utredningen sedan åter öppnas krävs det att tjänstemän inom myndigheter som Säpo och militära hemliga tjänster lösgörs från sin tystnadsplikt samt att den nya Palmeutredningen får insyn i och tillgång till dessa myndigheters arkiv.
Den svenska allmänheten har fortfarande rätt att få veta vem eller vilka som låg bakom att Sveriges statsminister sköts ihjäl på öppen gata. 35 år har gått sedan dess, och många hundratals miljoner kronor har satsats på att försöka lösa mordet, men det här resultatet är inte imponerande.
Det är illa om alla de resurser som lagts ner och alla de kunskaper om fallet som finns samlade ska vara slutligt bortslösade genom ett beslut som bara framstår som en skenlösning. Den gigantiska utredningen är nu digitaliserad och därmed avsevärt mer möjlig att arbeta effektivt med än någonsin tidigare. Uppslag att gå vidare med finns alldeles tydligt.
Mordet är inte preskriberat. Att återuppta förundersökningen med en liten grupp kompetenta utredare under ledning av en orädd och initiativrik åklagare och med moraliskt stöd från Riksåklagaren är det minst slösaktiga och det enda ansvarsfulla alternativet om man vill finna en trovärdig lösning på mordgåtan.
Vi menar därför att Riksåklagaren bör besluta om ett återupptagande av Palmeutredningen.
Inga-Britt Ahlenius, f d generaldirektör Riksrevisionsverket och ledamot i Granskningskommissionen
Bo G Andersson, journalist, författare
Dag Andersson, f d kriminal*kommissarie, spaningsledare Palmeutredningen 2013–2016
Göran Björkdahl, researcher, biståndsrådgivare
Lars Borgnäs, journalist, författare
Lennart Gustafsson, f d kriminal*inspektör, Palmeutredare 1986–2016
Anders Hasselbohm, journalist, författare
Tobias Henricsson, redaktör för podden Palmemordet
Dan Hörning, redaktör för podden Palmemordet
Birgitta Karlström Dorph, svensk diplomat i Sydafrika 1982–1988
Jan-Åke Kjellberg, kriminalkommissarie, utredare för Sanningskommissionen i Sydafrika 1996–1999
Mattias Kressmark, administratör för Palmemordsarkivet
Bjarne Moelv, journalist, författare
Jonas Nyman, administratör för Palmemordsarkivet
S L Petersson, fd polisintendent, medlem i spaningsledningen 1986–1987
Kari Poutiainen, skribent, fysiker
Pertti Poutiainen, skribent, gymnasielärare
Jan Stocklassa, journalist, författare
Gunnar Wall, journalist, författare
