Ingen tar ju hand om sina egna barn idag. När de är ett år skeppas de iväg till dagis där vem som helst kan göra vad som helst med dem.
I England börjar man läsa franska när man är 4 och några år senare åker man på internatskola.
Men handikappade barn ska bo hemma?
Om man klarar att ta hand om barnet så tror jag både föräldrar och barn vill ha barnet hemma. Men är det en väldigt stor utmaning så kanske det är bättre att proffs får göra det. Det känns vettigare att ha ett sådant barn på ett hem än att ha dubbelpersonal dygnet runt för barnets skull. Det blir ju inget hem. Och har man barn sedan innan, hur mår de med alla personal som springer in och ut hela tiden?
Sedan finns det föräldrar som behandlar handikappade barn som husdjur och vägrar släppa dem. Som inte tar in en extra personal (när det inte är så allvarligt handikapp så hjälp inte behövs hela tiden). Har sett hur ett sådant barn inte vågar flytta hemifrån som vuxet eftersom mamma och ingen annan alltid hjälpt till. Då är man för gammal för att acceptera personal. Tycker synd om de unga vuxna. En del gör mycket pengar på att vårda sitt eget barn med. Vet en familj som blivit rika på det. Det är lika snett och utnyttjande som att sätta barnet på ett hem.
Även ett handikappat barn blir vuxet, förhoppningsvis.
I USA finns medicin som man använder på svårt handikappade barn så att de inte ska växa ur småbarnsstorlek, för att de ska vara praktiska att ta hand om när de blir vuxna för då kan mamma ha barnet hemma. Lite sjukt, men eftersom det saknas valmöjligheter i USA fattar jag.
Jag förstår de som vill ha barnet hemma, och jag förstår de som lämnar bort barnet när det är uppenbart att proffs behövs.
I England börjar man läsa franska när man är 4 och några år senare åker man på internatskola.
Men handikappade barn ska bo hemma?
Om man klarar att ta hand om barnet så tror jag både föräldrar och barn vill ha barnet hemma. Men är det en väldigt stor utmaning så kanske det är bättre att proffs får göra det. Det känns vettigare att ha ett sådant barn på ett hem än att ha dubbelpersonal dygnet runt för barnets skull. Det blir ju inget hem. Och har man barn sedan innan, hur mår de med alla personal som springer in och ut hela tiden?
Sedan finns det föräldrar som behandlar handikappade barn som husdjur och vägrar släppa dem. Som inte tar in en extra personal (när det inte är så allvarligt handikapp så hjälp inte behövs hela tiden). Har sett hur ett sådant barn inte vågar flytta hemifrån som vuxet eftersom mamma och ingen annan alltid hjälpt till. Då är man för gammal för att acceptera personal. Tycker synd om de unga vuxna. En del gör mycket pengar på att vårda sitt eget barn med. Vet en familj som blivit rika på det. Det är lika snett och utnyttjande som att sätta barnet på ett hem.
Även ett handikappat barn blir vuxet, förhoppningsvis.
I USA finns medicin som man använder på svårt handikappade barn så att de inte ska växa ur småbarnsstorlek, för att de ska vara praktiska att ta hand om när de blir vuxna för då kan mamma ha barnet hemma. Lite sjukt, men eftersom det saknas valmöjligheter i USA fattar jag.
Jag förstår de som vill ha barnet hemma, och jag förstår de som lämnar bort barnet när det är uppenbart att proffs behövs.
