Citat:
SD beskrev själv vid ett tillfälle (i fupen) att när LW började bli lite väl nonchalant ang honom, så drog han sig tillbaka och gjorde sig otillgänglig - då vaknade intresset igen hos LW. Minns inte var, när eller hur SD berättade det, men det satte sig i mitt minne. Detta sätt gör nog sitt till att HD klänger sig fast vid honom. Han spelar ointresserad och hon ränner honom i hälarna som vilken hundvalp som helst. Ganska vidrigt.
Så är det förstås. Ett klassiskt metodiskt knep i relations-spel. Inte vidare svårt att genomskåda med en gnutta livserfarenhet. Men människor som är känslomässigt kvaddade kanske lättare går på den finten, för känslor är svåra, om inte omöjliga att resonera med, argumentera mot och övertyga.
Känslor bygger lätt upp fantasi-slott, något som SD också målat in som drömmar i sitt eget hus. Löften och framtidsvisioner, resor och presenter. Han har underhållit drömmar, växlat med att omintetgöra förhoppningar hos Lena.
Med Hanna var det enklare, hon underhåller själv kärnfamiljs- drömmen, hon behövde bara övertygas om att allt skulle bli så bra, när Lena var försvunnen, eftersom allt var hennes fel. Lena, liksom tvingade Stefan ligga med henne motvilligt i 6 år. Det går alltså Hanna på, helt seriöst. Genant fast sant.
Trots att Stefan mördar älskarinnan är det godtagbart för Hanna. Hon ser ändå en framtid med Stefan och flickorna. Absurt, men inte för Hanna. Hon har allt svart på vitt, men vill ändå leva i kärnfamilj med honom. Om hon också ryker en dag går det bara konstatera att det gick inte slita henne bort från Stefan med våld. Hon varnades, men det hjälper uppenbarligen inte.