Tacky medelklassfenomen (jmf WT-tråden)

Om du tar och läser mitt inlägg igen så kanske det går lite bättre.

Gotcha!

Jag såg att fenomenet öl-kyl tog upp tidigare i tråden, någon som kallade det för mer arbetarklass men det håller jag nog inte med om eftersom att kylen stoppas full med diverse öl för tusentals kronor. Ett fenomen jag kan rapportera om är att samla på LP-skivor. Vist det kanske låter mer som en hipster men i min värld så älskar hipsters LP-skivor och svär att det är bättre ljudkvalité och allt annat, en TM samlar enbart på det och kanske dammar av någon per år om de ens har en spelare d.v.s.

Varför stavas det med bara ett d? Tacky som fan

Som jag skrattade åt detta

Så jävla sant. Man kan inte bara gå ut i naturen och ha det gött och grilla lite eller något, nä man måste bara visa hur genomtänkt man har köpt saker som ska hålla i 10 000 år och 50 000 mm regn osv osv.

Detta är TM-deluxe för mig: https://midnatthome.com/elsa_kugelberg/

Mängder av referenser till dyra märken (Boss, Burberry och Gucci), design och inneprylar (Iphone) samt hänvisningar till duktiga statusvanor, i stil med exklusiva boenden/resor (Paris), skönhetsrutiner, flerspråkighet (öva på tyskan), restaurang/cafebesök, litteratur/böcker och träning, som subtila försök till att hävda sin medelklassighet, medvetenhet och trendighet. Fenomenet att offentligt proklamera eller skylta med sin välfyllda bokhylla - som vittnar om ett överlägset kulturellt kapital - via utstuderade bilder på den, gärna där den syns innehålla prestigefyllda storverk av lite halvt glömda mästare, typ Stefan Zweig, är faktiskt symptomatiskt för Stockholms-versionen av TM i Sverige.

I övrigt så skulle jag vilja påstå att det är särskilt TM att kokettera om hur gärna man använder dyra parfymer, och då på ett sätt som gör att man uppenbart önskar framstå som ngn doftälskare, typ i stil med den berömde "solkungen" i Versaille på 1700-talet, kondensör på området till trots för att så inte alls är fallet.

verkligen. TM är verkligen den meningslösa managerklassen, folk med titlar utan något egentligt ansvar som inte skapar något konkret, oftast något som ingen är beredd att betala för dvs inom statligt finansierad sektor. eller som du säger typ HR, PR, finans och allt som ligger utanför själva skapandet och producerandet av varor och tjänster.

ja jävlar vilken artikel. Den där självcentreringen JAG JAG JAG är också typiskt för TM. Det är så jävla viktigt att ha åsikter gällande precis allt, som om nån bryr sig när hon vaknar och hur hon bäddar sängen.

Det är dom som är ansvariga för alla olidliga enkäter man tvingas svara på dels i rollen som anställd, men även som konsument.

Utvärderingar och feedback som ska leda till samtal och förändringsarbete. I själva verket är det bara ett slags skådespel som inte betyder någonting.

Deras meningslösa jobb är en spegelbild av deras meningslösa personligheter som i grunden bara är yta.

hah japp, får erkänna att jag själv haft sånna jobb, det är ju rätt softa jobb, men jag lever åtminstone inte i villfarelsen att det skulle vara något märkvärdigt, tvärtom, och jag försöker i allt övrigt undvika alla TM-fenomen.

Är det inne bland tacky medelklass att ge sig ut på isar, "njuta av naturen och det vackra vinterlandskapet", försöka pimpla fisk för att det känns "äkta" och ta några fina instagramshots på solnedgången mitt därute... även när det är plusgrader och isarna är svaga?

Den här tråden om folk som går genom isarna fick mig att fundera om det kan finnas en överrepresentation av tacky medelklass bland de som hamnar i vattnet:

(FB) Flera igenom isen - Varför detta fenomen?

Att buy-in är nog väldigt typiskt medelklassen. Under- och överklass har mindre illusioner, oavsett om jobbet ger 20k eller 250 k i månaden så är det för pengarnas skull de gör jobbet och det hymlar de inte om.

Men medelklassen tolererar inte det, jobbet måste vara meningsfullt eller snarare kännas meningsfullt. Vilket i praktiken betyder att man köper den bullshit HR kör tills man går in i väggen. Efter att ha gått in i väggen inser man att HR lögner var bullshit och då vill man göra något annat, "mer meningsfullt" med sitt liv, typ guerillaodling.

Det är inte bara i förhållande till jobbet detta gäller. Den avgrundsdjupa ångest medelklassen känner så fort tanken närmar sig realiteten att deras liv mest är ett dussinliv som alla andra, gör dem oerhört mottagliga för all slags bullshit. När verkligheten kraschar och de ser genom bullshiten så är lösningen mer bullshit, ny bullshit, bättre och större bullshit.