Altruism - finns det någon handling som är helt osjälvisk?

Jag tycker du ställer följande fråga: Antag att en individ i en given situation har ett antal handlingar att välja mellan och belöningen för de olika handlingarna bestäms av ett belöningssystem och antag att individen utför de handlingar i den givna situationen som ger högst belöning. Kan en individ i så fall utföra en handling som ger sämre belöning än en annan? Svaret är nej på denna fråga. Är detta att utföra handlingar i enlighet med ett belöningssystem sjäviskt/egoistiskt? Svaret är nej också på denna fråga.

Till vilken nytta?
Etiskt språk uppstod ur interaktion mellan människor. Inte genom studier av signalsubstanser.
Menar du att vi ska ändra betydelsen av ordet osjälvisk för att anpassa etiskt språk till biokemi?

Att kasta sig i havet för att rädda en människa är en osjälvisk handling.
Om du då gör en analys av hjältens biokemi efter insatsen och kommer fram till att han befinner sig i ett lyckorus, fullpumpad med signalsubstanser, så är den enda vettiga slutsatsen du ska dra av det; aha, detta är hur en osjälvisk handling ser ut ur ett biokemiskt perspektiv.

Eller du kanske menar att dopamin är en omoralisk substans?

Med en analys av subjektets medvetna och omedvetna psyke tänkte jag mig ett psykodynamiskt eller kognitivt ingrepp snarare än ett biologiskt. Jag ser heller ingen mening med att konstatera de biokemiska förhållandena i subjektets kropp vid tiden för den potentiellt osjälviska handlingen. För mig är det som sagt motiven som avgör om handlingen kan klassas som osjälvisk eller ej och ingen annan än subjektet själv och eventuellt dennes närstående kan i bästa möjliga mån upplysa oss om dessa.

Det går även att diskutera vad begreppet osjälvisk egentligen betyder och göra semantik av detta. Är nog mer intressant att hoppa över denna premiss och utgå ifrån att alla har en mer eller mindre samstämmig uppfattning av ordets innebörd.

Måste osjälvisk per automatik innebära att man själv går helt lottlös ur situationen då?

Känns som att det är två olika saker som man ändå slår ihop.

Låt oss säga att jag hjälper en gammal tant över gatan.

Det är en osjälvisk handling pga att jag lika gärna kunde skitit i det och låtit tanten ta sig över bäst hon kunde.
Samtidigt så skulle jag efteråt eventuellt få en skön känsla av att ha kunna hjälpa någon som behövde min hjälp.

Handlingen i sig är osjälvisk då jag inte behöver göra det och jag får ingen vinst direkt som gagnar mig.
Däremot så kan biprodukten bli att jag tycker att jag själv va lite hygglig.

Så nej, det finns inga handlingar som inte har konsekvenser. Däremot behöver konsekvenserna inte betyda att handlingen i sig inte är osjälvisk.

Inte en människa som ska överleva.

Nej det är ologiskt. En grupp är beroende av individernas välmående.
En grupp bestående av lottlösa individer är en hopplös grupp

Man kanske inte ska hänga upp sig på om EN enskild handling kan vara 100 % osjälvisk eller inte.

För samhället gör det ingen praktisk skillnad om 100 % av alla handlingar är osjälviska till 10 % eller om 10 % av alla handlingar är osjälviska till 100 %.

Vi behöver en viss procent själviskhet för att överleva och behålla vår fria vilja.

Vi behöver också än viss procent osjälviskhet för att överleva och skydda vår fria vilja.

Om naturen löst det genom att göra oss konsekventa genom att göra alla handlingar i genomsnitt själviska och osjälviska i en viss proportion.

Eller om naturen löst det genom att göra oss mindre konsekventa genom att göra en viss proportion av handlingarna helt själviska och en proportion helt osjälviska är likgilltigt ur överlevnadsperspektiv.

Två saker är dock bättre med att alla handlingar i snitt har en viss ballans mellan själviskhet och osjälviskhet.

1. Det är mer estetiskt tilltalande med en konsekvent moral.

2. Det är mer förutsägbart. Man får än bättre känsla för hur mycket man kan lita på andra människor. Skulle de ibland vara helt osjälviska och ibland helt själviska hade man inte haft någon aning om vad som skulle komma när man litade på en människa.

Men ett barn som tvingas ge bort en leksak till ett annat barn och inte känner ett dugg glädje över handlingen och inte bryr sig ett dugg om att hen får beröm gör väl en osjälvisk handling?

Alla viljestyrda handlingar begås för den egna vinningens skull. Att man vill något är alltså alltid för den egna vinningens skull, även om man hävdar att man gör det helt och hållet för någon annans vinnings skull. Om man då talar sanning, då får man ändå en viss tillfredsställelse av att fullständigt strunta i sig själv och bara tänka på någon annans vinning.

Så nej, det finns inga helt osjälviska viljestyrda handlingar tror jag.
Däremot om en blind människa går över gatan, och blir påkörd och dör och därför räddar ett litet barn som kryper längre fram på vägen, då kan man kanske säga att den handlingen var helt osjälvisk. Eller förresten, han gick ju över gatan för att han ville det av någon anledning, och alltså gjorde han det för sin egen vinnings skull.
Men en zombie som går över gatan och samma sak händer, han kan man kanske säga begår en helt osjälvisk handling. Men den handlingen är väl då inte viljestyrd?

Men man kan ju strunta i varför en människa begår en handling, och istället bara fokusera på resultatet av den, när man bedömer om den är osjälvisk eller inte. Och i så fall om en människa tex ser en pizzeria på andra sidan gatan och skriker högt "åh jag ska äta hundra pizzor", och sen springer han över gatan och blir påkörd och dör och på så sätt räddar ett barn som innan. Då är resultatet av handlingen att han inte har vunnit något alls, och alltså var handlingen då helt och hållet osjälvisk.

Det resonemanget speglar något annat än moral.

Det är ett spel med reglerna:
1. Du måste göra en god gärning.
2. Du får inte tjäna på det själv.

Det handlar alltså om "nyttiga idioter"?

Nej, det är vad hela den här tråden handlar om. Min fundering är om vi enbart begår "goda" handlingar, pga att vår hjärna är skapta så, evolutionsmässigt. Min frågeställning i denna trådstart är om det finns "goda" gärningar, där vi själva inte får ut något av det.

Kvinnan som försökte rädda pojken i Lidköping rätt stad?? Och blev själv dödad räknas det?? 😔