Altruism - finns det någon handling som är helt osjälvisk?

Har suttit och funderat på vad en 100% osjälvisk handling är. Alla dessa människor som skänker pengar m.m till fattiga barn, gör det ju för att må bättre själva. Man känner sig som en god medmänniska om man hjälper till, och därför är handlingen självisk.

Har ni någon annan syn på det eller ligger det någonting i det jag skriver?

Jag känner själv att svaret är nej, det finns ingen frivillig osjälvisk handling.

Helt rätt! Det finns ingen osjälvisk handling. En medveten handling är just medveten och kan inte vara osjälvisk. En instinktiv handling är instinktiv och handlar om överlevnad.

Vi diskuterade detta på gymnasiet och många sa att t.ex. kasta sig framför en bil för att rädda ett barn är en osjälvisk handling. Men jag ser den som instinktiv, det handlar ju trots allt om vår ras fortlevnad att våra barn inte dör. Därav är den självisk. Likadant om det skulle vara en vuxen, ingen kan bevisa att den som räddade inte ville spela hjälte. Att vara hjälte ger ju ökad status. Därav är den handlingen också självisk.

Uppfyll kriteriet att inte ha barn eller familj och sedan tar du livet av dig. (obs! du får inte vara deppig och ta livet av dig för att du vill det) Du lämnar då mer resurser åt andra människor. Det är det ända jag kan komma på.

Jag har inget riktigt svar än då jag är kluven i frågan. Men det TS skriver om att skänka pengar tycker jag inte stämmer. Jag tror snarare man skänker pengarna för att man känner att man vill hjälpa till och bidra till en lite bättre värld. Sen att man mår bra av det är nog mer en bonus, alltså gör man det ju inte för att må bättre själv utan får välbefinnandet mer på köpet.

Så som ni diskuterar kan man ju härleda allt till att vara för egen vinning hur långsökt det än blir. Jag tror och hoppas iaf det finns människor som gör grejer utan tanke på sig själva och endast för att hjälpa sina medmänniskor (även om inte jag är sån).

Jaha en bättre värld? Du råkar inte leva i denna värld som du vill ska bli bättre?

Även om du inte gör det med det uttalade syftet att "nu ska jag må bättre" så är det ju ändå egoistiskt. Du vet ju att du kommer må bra av det. En sann osjälvisk handling är något som på för din del är helt neutral och positiv för någon annan.

Jag tror inte människan rent biologisk är gjord för att vara altruistisk, vi är helt enkelt oförmögna att tänka oss att utföra en handling som inte gynnar oss eller vår självbild på ett positivt sätt.

Jag tycker det är nyttigt med en tro på mänskligheten, men rent filosofiskt finns det enligt mig ingen osjälvisk handling.

jo klart jag gör det. Men med erat resonemang så går det ju inte att få fram något som inte är egoistiskt, man kan ju dra alla handlingar ett,två eller tre steg bakåt så kommer man fram till att det är en egoistisk handling. Intressant ämne, javisst! Men jag tycker dock det är lite fel att göra på det viset.

en för mig neutral händelse kan vara:
Jag är på väg hem sent en kväll och ser en helt okänd random kille bli nerslagen och rånad, jag ger mig in i fighten endast för att hjälpa honom trots att jag riskerar min egna hälsa. Detta ser inte jag som något som gynnar mig. Detta kan få 2 följder:

1. Jag lyckas jaga iväg rånarna, hjälpa killen och allt är frid och fröjd. Jag har riskerat min hälsa men det gick väl och han är tacksam och jag framstår som en hjälte, här kommer alltså bekräftelsen och som jag tycker bonusen i form av välbefinnande. Jag gjorde detta för att hjälpa killen, inte för att jag själv ska må bra.

2. Jag lyckas inte med någonting, blir nerslagen och rånad jag med. Jag har handlat för att hjälpa min medmänniska men inte lyckats. Blir då följden att jag kommer må bra när det fysiska läkt för att jag försökte hjälpa random killen och på så vis blir detta också en egoistisk handling?

Lite luddig text men tror du (ni?) förstår vad jag menar och lite hur jag tänker, annars får jag försöka förklara på ett bättre sätt

Men varför gör du det? Vad är den grundläggande orsaken? Det är för att du inte vill se dig själv som en fegis eller hur? Utan som en modig man som står upp för sig själv och andra, även om det innebär rikser. Det stämmer överens med vad som idag ses som en attraktiv man. Det är oattraktivt att vara feg och således får man mindre status, mindre makt att utöva över andra män och mindre utbud kvinnor att befrukta och föra just dina gener vidare.

Det du talar om är altruism, handlingar som är helt osjälviska. För att kunna argumentera för eller emot altruism måste man definiera vad osjälvisk är, och det verkar ofta som man med begreppet menar en handling man själv inte vill genomföra, men gör det eftersom man förstår att den är god eller nödvändig.
Men vill man inte utföra handlingen då?
Det verkar obegripligt att utföra en handling man inte vill utföra, vi drivs av motivation, utan motivation hade vi varit helt apatiska.
Ett klassiskt filosofiskt tankeexperiment är en människa som helt saknar känslor. Hade människan utfört en enda handling eller varit helt apatisk?

Wittgenstein menar att frågor som inte har ett konkret svar, är helt enkelt för dåligt ställda.
Om frågan ska gå att svara på, måste man kunna mäta vad en "osjälvisk" handling är, vilket verkar omöjligt.
Mitt svar på din fråga är alltså, nej, eftersom "osjälvisk" är ett så dåligt ord.

Vad tycker du om mitt förslag ovan då?

Jag förstår och håller med om att om man ser på saken i det perspektivet kan det verka finnas osjälviska handlingar. Min åsikt är att man måste gå djupare än så, då blir inte slutsatsen densamma.

Det är motivet och syftet med ett val eller handling som gör det själviskt. Majoriteten av de val vi gör dagligen är rutinmässiga och denna rutin är något man har etablerat med andra människor som "ramar" för sitt eget beteende. D.v.s. det mesta du gör är helt i enlighet med de moraliska och kulturella lagar som gäller i din omgivning. Du är alltså formad av din omgivning och dina gener.

Rent evolutionärt finns det inget som skulle tala för helt och hållet osjälviska handlingar. Det skulle inte vara bra för vår arts fortlevnad om alla t.ex. kastade sig över ett stup för att rädda ett barn som håller på att ramla över. Vänlighet och givmildhet finns, missförstå mig inte, men dessa saker är inte osjälviska eftersom det syftar till att upprätthålla en social och moralisk ordning i gruppen.

Det är alltså helt i sin ordning att vi är själviska, det är inget fel med det, det är naturligt. Vi är bara apor med stora pannlober, vår "däggdjurshjärna" är i princip densamma som den alltid varit

Nja, huvudorsaken är nog snarare att det jag ser är fel tror jag. För att jag känner empati för den stackaren som blir nerslagen och hoppas väl någonstans inom mig att om jag är killen som blir slagen så skulle någon hjälpa mig. Att det ger mig mer makt och mer kvinnor att hjälpa en kille som blir rånad på en bakgata där ingen ser ändå stämmer ju inte heller direkt. Jag gör det för hans skull, inte min