Altruism - finns det någon handling som är helt osjälvisk?

Jo, men jag menade förstås att alla delar med sig efter förmåga - somliga mycket, andra lite.. Det går väl knappast att leva ett liv utan att dela med sig på nåt sätt alls..?

Det var det jag menade, och att ju mer man delar med sig så att fler kan leva gott, desto godare liv lever man.

Björnen är t.ex ett bra ideal. Den delar rikligt med sig till sitt ekosystem så att helheten kan frodas.

Ja men det har ju fortfarande med empatin som sitter i hjärnans framlob att göra. Vi mår dåligt när vi ser någon annan må dåligt. Hjärnan säger till oss att hjälpa den som drunknar, för annars kommer empati centret att avspegla smärtan/rädslan på oss själva, och må dåligt vill vi inte.

Föreställ dig att du se någon drunkna och du avsaknar empati likt en psykopat, dvs du känner ingenting, inga känslor, inga medkänslor. Vad händer då?

I slutändan hjälper vi någon för att undvika smärta själva och känna eventuella endorfiner, ett lugn, osv. eller inlärt beteende, vi tror att det är vår plikt.

Grejen med reflektion är att hjärnan fungerar snabbare än oss. Hjärnan skickar signaler och skapar beslut utifrån reflektion snabbare än en millisekund, långt innan vi förstår det själva.

Nja, Bill Gates har ju delat med sig jättemycket, både till välgörenhet, forskning, osv. En person som inte har så mycket men ändå delar med sig, skulle jag nog trots allt kunde överväga att placera över Bill på ”leva godare liv -listan”. Även om Bill hjälpt livet för fler.

Det kallas väl lite löst för spegelneuroner. Alltså instinktiv empati. Ett arv från vår tid som flockdjur.
Men det är fortfarande så att du inte gör någon analys innan du agerar i ovan situation som normalpsykologisk.

Precis som ett bi som offrar sig liv genom att försvara sticka en inkräktare. Bara en osjälvisk instinkt.

Det kanske inte alltid är så - ibland är det nog bättre att vara snål än att bli utnyttjad och/eller kasta pärlor för svin..

Det viktigaste är som sagt att ta egenansvar först och främst, och dela med sig av det goda man kan tänkas ha.
Vi värderar alla saker olika, men som jag värderar saken så lever den som hjälper fler att nå sina egna mål mer gott.

Den frågan tål att diskuteras.

Givetvis är det inte bra att utnyttja andra eller att bli utnyttjad - man bör istället leva i sund symbios.
Kulturen här på Flashback är väl litet av anledningen att vi alls befinner oss här?
Här är det ofta okej att uttrycka sina åsikter.. Det är också fler som läser än oss som skriver.

Jag menar att diskussionen är kristen på så sätt att din uppfattning om osjälviskhet är att jämföra med den kristna bilden av Jesus. Den tyske tänkaren Ludwig Feuerbach hävdade t.ex. att Gud är en projektion av människans alla främsta egenskaper på ett ideal och att Jesus är en projektion av den kristna föreställningen om den ideala människan.

Människan uppfinner alltså Gud utifrån sin föreställning om det högsta. I den föreställningen så finns inga baktankar och det är den föreställningen som jag menar att den här diskussionen bottnar i. Ingen som inte är som Jesus kan vara osjälvisk, hävdas det av kulturellt kristna ateister i tråden.

Empati är en förutsättning för att handla osjälviskt.

Väl sammanfattat.

Du menar att det finns någon annan slags högre njutning som inte korrelerar med njutningskemikalier i hjärnan?