Citat:
Absolut.
Och det jobbigaste som finns är att gå utanför sin egen komfortzon och ändå försöka (man kommer ju misslyckas massor med ggr först).
Men inser man inte att det här är inget som tar en helg att lösa, utan en lång process med att utvecklas som människa på alla plan, ja då är man ju redan där på fel spår och kommer stå och stampa tills man dör av hög ålder eller ett rep.
Enkelt får de i tråden att skriva att jag är ett troll, men i verkligheten så har ju jag varit precis där de befinner sig nu, men det är det ingen som vill tro på.
Och det jobbigaste som finns är att gå utanför sin egen komfortzon och ändå försöka (man kommer ju misslyckas massor med ggr först).
Men inser man inte att det här är inget som tar en helg att lösa, utan en lång process med att utvecklas som människa på alla plan, ja då är man ju redan där på fel spår och kommer stå och stampa tills man dör av hög ålder eller ett rep.
Enkelt får de i tråden att skriva att jag är ett troll, men i verkligheten så har ju jag varit precis där de befinner sig nu, men det är det ingen som vill tro på.
Hej Bruz-Lee
Har läst dina inlägg de senaste dagarna och även om jag inte håller med om allt håller jag med om mycket av det du skriver. Ens personliga inställning samt aktiviteter (vad man faktiskt "gör") spelar stor roll för huruvida man lyckas eller inte. "Vinnare" som inte ser några möjligheter "skapar" de möjligheter man behöver för att lyckas. Man sätter upp mål, gör upp en plan och "genomför" aktiviteter. Man granskar sina svagheter och ser vad man kan göra för att förbättra dem. T ex är man "ful", vad kan man göra åt det? Vara vältränad, klä sig ordnat, i värsta fall plastikoperation för att fixa till den fula näsan m.m. Man tittar på sina styrkor (som del flesta har - även om de själva inte alltid ser dem) och ser vad man kan göra för att stärka dem ännu mer.
Problemet är dock att många inte har kunskapen att göra ovan. De orkar heller inte eller har gett upp / blivit bekväma. Många har heller inget tålamod eller uthållighet. De orkar inte vänta, de orkar inte kämpa. De ser hela tiden problemen framför möjligheterna. Jag har dock förståelse att det är så för många och funderar vad man kan göra åt det. Det bästa förslaget från mig idag är s.k. "mansgrupper" där man träffas och stöttar varandra och tar hjälp av folk som faktiskt har lyckats. Dock inte vanligt för män vill träffas i grupp på det sättet.