Citat:
Jag vill slå ett slag för att SE delvis hamnat i den båt han nu sitter i, av egen fri vilja, kanske var det även hans mål. Jag tror nämligen inte att SE var en dumskalle, som inte begrep att han själv (förr eller senare) skulle hamna där han nu sitter. Är han helt oskyldig, alltså varken den eftersökte skytten/gärningsman eller inblandad på annat vis, var denna sits just den han ville hamna i, från dag ett efter mordet när han ringde polisen, till det sista framträdandet i Skydd och Säkerhet 1992 (därefter framtill sin död 2000 höll han sig ju undan).
Det bekräftelsebehov han uppenbarligen hade (enligt närstående och kollegor), och det ständiga rampljus han sökte, hade tillfredsställts med råge om man anhållit honom (exempelvis) 1986-1989. Hela hans liv och person hade blivit allmängods, vilket han (förmodligen) älskat, han hade blivit en världskändis. Han hade likt CP för all framtid blivit ihågkommen som en person som blivit oskyldigt utpekad som OP's mördare, men till skillnad från just CP var ju SE en "hederlig och hygglig karl" från Täby med fint arbete på Skandia, som spelade bridge med folk från gräddhyllan. Som oskyldig visste ju (så klart) SE att polisen inte hade en pillekvitt på honom, och skulle Lisbeth ha känt igen honom och antytt att han kunde vara GM så hade han givetvis fått fason på det hela. Hans finare bekantskapskrets hade givetvis stöttat honom.
Som hundraprocent oskyldig till mordet, ser jag ingen annan förklaring till SE's evinnerliga framträdanden i tidningar och tv 1986-1992 annat än han ville bli misstänkt. Vilka kläder SE faktiskt bar på mordkvällen vet ingen (han kanske bar en täckjacka, eller en duffel eller vindjacka och mössa, därför ingen kommer ihåg honom från platsen via fotona i media). Att han däremot syntes i media iklädd rock, keps och viftade med handledsväskan, kan enkelt förklaras med att vittnen gett det signalementen på GM. Han försökte alltså se ut som GM, för att bli misstänkt, få kändisskapet. Att han i tv och tidningar dessutom hånar polisen, överdriver sina insatser (språngmarscher hit och dit, livräddande insatser), försöker senarelägga sin utstämplingstid i förhör och i rättegångarna mot CP, kan enkelt förklaras med att han ville framstå som just suspekt, och bli misstänkt. Men det gjorde han ju aldrig (förutom efter sin död av LL och TP). När ingen ens nappade på hans många märkliga sägningar 1992, lämnade han besviket scenen som "Skandiamannen", gav upp. Jag tror att SE hade njutit varje sekund av den uppmärksamhet han nu har fått.
Kanske hade SE (trots allt) vetskap om att något var på gång mot OP den aktuella kvällen, kanske att det skulle ske i närheten av Skandia (eller i närliggande kvarter), eller utanför bion - svårt att veta och få grepp om idag. Ingen kunde ju med exakthet veta vilken väg LOP skulle ta hem, om de ens skulle promenera eller åka taxi/säpo-bil. Kanske hade SE noll inblick, bara snubblade in i den historiska händelsen på tok för sent. Han tog (och såg) sin chans, för att försöka bli kändis, skriva in sig i historieböckerna - han lyckades till slut.
Det bekräftelsebehov han uppenbarligen hade (enligt närstående och kollegor), och det ständiga rampljus han sökte, hade tillfredsställts med råge om man anhållit honom (exempelvis) 1986-1989. Hela hans liv och person hade blivit allmängods, vilket han (förmodligen) älskat, han hade blivit en världskändis. Han hade likt CP för all framtid blivit ihågkommen som en person som blivit oskyldigt utpekad som OP's mördare, men till skillnad från just CP var ju SE en "hederlig och hygglig karl" från Täby med fint arbete på Skandia, som spelade bridge med folk från gräddhyllan. Som oskyldig visste ju (så klart) SE att polisen inte hade en pillekvitt på honom, och skulle Lisbeth ha känt igen honom och antytt att han kunde vara GM så hade han givetvis fått fason på det hela. Hans finare bekantskapskrets hade givetvis stöttat honom.
Som hundraprocent oskyldig till mordet, ser jag ingen annan förklaring till SE's evinnerliga framträdanden i tidningar och tv 1986-1992 annat än han ville bli misstänkt. Vilka kläder SE faktiskt bar på mordkvällen vet ingen (han kanske bar en täckjacka, eller en duffel eller vindjacka och mössa, därför ingen kommer ihåg honom från platsen via fotona i media). Att han däremot syntes i media iklädd rock, keps och viftade med handledsväskan, kan enkelt förklaras med att vittnen gett det signalementen på GM. Han försökte alltså se ut som GM, för att bli misstänkt, få kändisskapet. Att han i tv och tidningar dessutom hånar polisen, överdriver sina insatser (språngmarscher hit och dit, livräddande insatser), försöker senarelägga sin utstämplingstid i förhör och i rättegångarna mot CP, kan enkelt förklaras med att han ville framstå som just suspekt, och bli misstänkt. Men det gjorde han ju aldrig (förutom efter sin död av LL och TP). När ingen ens nappade på hans många märkliga sägningar 1992, lämnade han besviket scenen som "Skandiamannen", gav upp. Jag tror att SE hade njutit varje sekund av den uppmärksamhet han nu har fått.
Kanske hade SE (trots allt) vetskap om att något var på gång mot OP den aktuella kvällen, kanske att det skulle ske i närheten av Skandia (eller i närliggande kvarter), eller utanför bion - svårt att veta och få grepp om idag. Ingen kunde ju med exakthet veta vilken väg LOP skulle ta hem, om de ens skulle promenera eller åka taxi/säpo-bil. Kanske hade SE noll inblick, bara snubblade in i den historiska händelsen på tok för sent. Han tog (och såg) sin chans, för att försöka bli kändis, skriva in sig i historieböckerna - han lyckades till slut.
Du argumenterar mot dig själv.
Intressant. Du öppnar flera dörrar och reserverar dig.
Men det du framför som skäl att han var GM stämmer ju in på hans bekräftelsebehov och att få vara med i palmesoppan. Han skröt gärna med att han var ett stjärnvittne. Men inget av det håller för att hävda att han var GM om man inte ägnar sig åt amatörpsykologi och låter sina egna hjärnspöken beta fritt på det vilda fantasiernas ständigt gröna betesfält.